För Greklands premiärminister är lite svensk i sitt hjärta. Han levde här som flykting under några ungdomsår, gick på Viggbyholmsskolan i Täby, arbetade som städare och diskare.

Han är så svensk att han fick göra ett eget Sommar i radio 2003. Då avslöjade han att hans fortsatt goda svenska berodde på att utrikesminister Anna Lindh talade svenska med honom i pauserna på EU-ministermötena i Bryssel.
Men han är också amerikan, född i Minnesota av en amerikansk mamma, och kom till Grekland först som nioåring.

Han har dessutom fått större delen av sin akademiska utbildning i USA.

Amerikanska journalister noterar att han talar engelska med perfekt amerikanskt idiom, medan grekiska medier ibland påpekar grammatiska fel i hans grekiska.

Men Giorgos Papandreou är framför allt den tredje generationen av den grekiska politiska klanen Papandreou. Farfar Giorgos kämpade för civilt styre efter andra världskriget och var premiärminister på 60-talet. Pappa Andreas var premärminister under långa perioder på 1980- och 1990-talen.

Både farfar och pappa fängslades under kampen för demokrati i landet. Den sista militärjuntan styrde landet 1967–74.

Giorgos har berättat om hur han som 14-åring fick besöka sin far i fängelset, men inte fick gå in i cellen med småsyskonen. Fängelse­vakterna misstänkte att han skulle smuggla med sig politiska meddelanden.

Det är därför ett tungt arv han har att föra vidare i ett land där politiken till stor del domineras av dynastier och släkter som bekämpar varandra.

Men Giorgos Papandreou är ändå på många sätt olik den gängse bilden av bullrande grekiska politiker. Medan pappa Andreas var en folktalare och populist framstår sonen som en lågmäld och nyanserad diplomat.

Från sin tid i Sverige beskriver han sig själv som en långhårig tonåring med gitarr, som trodde på musiken som samhällsomstörtare.

Men väl tillbaka i Grekland 1981 fick han ta på sig den politiska släktmanteln. Mest känd har han blivit för att han 1999 tog initiativ till en historisk islossning med arvfienden Turkiet.

Nu har han snart trettio år av erfarenhet som politiker när han står inför det avgörande testet.

Det har skrivits spaltkilometer om Grekland som ett land djupt präglat av korruption, där läkare och statstjänstemän kräver mutor, där politiker fixar jobb åt kompisar och där statistikmyndigheten fuskat med siffrorna för att dölja gigantiska underskott i statens finanser.

Men Giorgos Papandreou hade långt före dagens kris ambitionen att förändra Grekland i grunden.

I en intervju med DN:s Ingrid Hedström 1996 talar han om hur skattepengar rinner iväg utan att man vet vart de tar vägen.

– Vi har en offentlig sektor som är inriktad på att ge förmåner åt ett ”klientel”. Den är centraliserad och auktoritär, sade Papandreou, då utbildningsminister.

Men först tretton år senare, när Papandreou blev premiärminister, började han försöka ta itu med korruptionen.

Han har genomdrivit lagar om skärpt skattekontroll och nya regler för jobbtillsättningar.

– Först måste vi erkänna att det finns korruption och att det är ett problem. Det har vi klarat nu, sade han 2010 i en intervju i amerikans­ka Time.

Han talade om sin vision om att göra Grekland till ”Medelhavets Sverige”, med en god välfärd och hög konkurrenskraft.

– Men det skulle nog bli i lite mer anarkistisk stil.

I takt med de senaste månadernas fördjupade kris har dock Giorgos Papandreou tvingats byta stil som politiker.

Han har fått ta till hårdhands­karna för att säkra sin majoritet i parlamentet. Han har fått framträda som populistisk agitator för att hålla modet uppe i partiet inför de folkliga protesterna. Han har tvingats ge tunga poster till sina motståndare i partiet, som motarbetat hans reformer, för att kunna överleva som premiärminister.

I kväll håller politiska ledare runt om i Europa tummarna för att den långhårige killen med gitarren från Viggbyholmsskolan ska ha förvandlats till den skicklige politiske inpiskare som krävs för att få minst 151 ledamöter att rösta ja till krispaketet i parlamentet.