Internet har blivit en viktig informationskälla efter orkanen "Katrina". Förutom en massiv nyhetsbevakning finns här redan mängder av ögonvittnesskildringar, privata foton från katastrofområdet och efterlysningar av saknade personer.
En lång rad bloggar och forum har skapats just med anledning av katastrofen, både på privata initiativ och med koppling till olika nyhetskanaler. De ger stundtals en unik inblick i enskildas vardag i Katrinas efterdyningar. Inläggen innehåller allt från berättelser om hem som demolerats och familjer som försvunnit till saknaden av det vardagliga trivialiteter.
En kvinna skriver på sajten New Orleans Metblog.com: "När kommer jag kunna köpa New Orleans Amber rum igen? Eller kaffe på Franska marknaden? När kommer de att börja producera Crystal sauce igen? Jag vet att det kommer tillbaka men Skit också - jag saknar det redan".
New Orleans-tidningen The Times-Picayunes blog om "Katrina" håller en mer saklig profil med kontinuerligan rapporter från de egna reportrarna som befinner sig på plats.
En liknande blogg som drivs av amerikanska tv-kanalen NBC:s: korrespondenter har en mer personlig prägel. Respektive korrespondent berättar inlevelsefullt om sina upplevelser på plats, varvat med faktauppgifter.
Den New Orleansbaserade radiokanalen WDSU fyller sin blogg med kortfattade rapporter från olika medarbetare på plats.
Oräkneliga ögonvittnesskildringar strömmar varje minut in till olika forum där drabbade kan berätta om sin situation och ta del av andras upplevelser. Bloggsajterna Electricmist.net och New Orleans Metblog.com och USA Todays "Katrina"-forum och New Orleansbaserade tv-kanalen WWLTV:s "Katrina"-forum är bara några exempel på sådana. Här kan man även ta del av privatpersoners egna bilder från det katastrofdrabbade området.
Amerikanska tv-kanalen CNN har publicerat sina läsares mejlade berättelser i sin nätupplaga. En kvinna vid namn Kristy Wagner skriver:
"Detta är en mardröm. Jag vet att allt jag äger är under vatten, med det är det minsta av mina bekymmer. Senast jag hörde från mina syskon var kl 9.00 på måndag morgon då de var på sitt tak och ropade på hjälp. Jag vet inte om de överlevt. (...) Jag kan inte sova på nätterna då jag vet att jag kan ha förlorat hela min familj och det finns inget sätt jag kan försäkra mig om att de lever."