Det är ännu inte klarlagt om de maoistiska rebellerna, även kalllade naxaliter efter byn Naxalbari i Västbengalen där rörelsen startade 1967, legat bakom tågolyckan i Indien i går. Olycksplatsen i delstaten Västbengalen är dock symboliskt laddad, pulsådern och tåglinjen mellan två av världens största städer, Indiens ekonomiska centrum Bombay och Calcutta. I dag utgör rebellerna inte bara landets största säkerhetsproblem, utan också ett indirekt hot mot Indiens fortsatta tillväxt.

Polis i Västbengalen uppger att det var maoistiska rebeller som legat bakom kraschen när de två tågen kolliderade. Men talesmän för rebellerna förnekar att så var fallet.

– Regereringen försöker ge oss skulden, säger talesmannen ”Kamrat Khokan”, som bland annat talat med BBC.

Just den här veckan hade rebellerna utlyst en ”svart vecka” av protester i fem indiska delstater, inklusive Västbengalen där de har ett betydande inflytande. Och flera bedömare menar att maoisterna ändå ligger bakom dådet, men att rebellernas planer i det här fallet ”spårat ur”. Rörelsen är tidigare kända för flera liknande angrepp mot järnvägslinjer, men rörelsen har tidigare undvikit attacker med höga civila dödsoffer som följd.

Viktigast med onsdagens tågolycka är dock att den på ett internationellt plan indirekt visar rebellernas styrka och utbredning. Naxaliterna har funnits sedan 1967, namngavs efter det område där ett uppror skedde samma år, men de har aldrig förr varit så ekonomiskt, militärt och politiskt organiserade som nu.

Jämsides med att rebellerna bara under 2009 genomförde cirka 1.000 väpnade attacker, så har den indiska centralmakten än så länge misslyckats i försöken att stoppa rebellrörelsens aktioner och utbredning. Såväl militärt som politiskt har myndigheterna i stället visat prov på förvirrande samordning, svagt underrättelsearbete och dåligt förberedda soldater. Detta till trots av den utbildningshjälp som Indien ska ha begärt och fått från USA.

Inte heller den senaste offensiven, ”Green hunt” som startade i november 2009, där 50.000 poliser och lika många paramilitärer satts in mot de maoistiska rebellerna verkar ha åstadkommit någon förändring i styrkebalansen. Situationen har också förvärrats av skandaler som att delar av indiska regeringens polisstyrka CRPF, Central Reserve Police Force, också ska ha sålt vapen till naxaliterna.

I ett bakhåll, som naxaliterna genomförde i slutet av april i år i distriktet Dantewada mot en polisstyrka från Crpf, dödades 76 polismän. I utredningen framkom att naxaliterna varit beväpnade med vapen som de kommit över från polismyndigheten. Snart framkom uppgifter i flera media om att en särskild intern polisutredningsgrupp gripit minst fyra poliser för att de stulit och sålt vapen till naxaliterna.

Naxaliterna är starka i rad centralt belägna befolkningsrika, som kallas det röda bältet, stater som Västbengalen, Jharkhand, Bihar, Orissa och Chhattisgarh. Rörelsen har också på sina håll ett betydande folkligt stöd och har upprättat en parallell regering. Flera av delstaterna, där rebellerna är som starkast, har betydande fyndigheter av mineraler.

Enligt tidningen Asian Times, sammanfaller maoisternas geografiska utbredning också med de stater där de allra största, såväl inhemska som internationella, investeringarna är planerade, vilket i sin tur slår direkt mot landets ekonomiska tillväxt. På senare tid har till exempel Indiens stålbolag, JSW Steel, tvingats att senarelägga en investering på 56 miljarder kronor i konfliktområdet. Vidare har industrikoncernen Tata Group tvingats överge sina långtgående planer på en bilfabrik i staden Singur, beläget i Västbengalen.

Målet för de olika väpnade maoistiska rörelserna är att störta centralregeringen i New Delhi. Redan år 2006 stämplades naxaliterna av premiärminister Manmohan Singh som ”landets värsta inre säkerhetsproblem”. Misslyckandet för regeringssidan så här långt, fyra år senare, talar för en upptrappning i våldutvecklingen. Samtidigt som det står klart att konflikten inte går att lösa enbart med militära medel kräver flera makthavare och rådgivare att regeringen sätter in reguljär armé mot naxaliterna.

Enligt inrikesminister P Chidambaram, så är just användningen av flygstridskrafter avgörande om naxaliterna ska kunna besegras. Samtliga ledare för de olika delstaterna har också krävt omfattande flygattacker. Blir sådana aktioner verklighet, vilket verkar troligt, så kommer antalet civila dödsoffer stiga betydligt.

Stigande livsmedelspriser och införandet av en nationell jordbruksreform, som missgynnat Indiens hundratals miljoner av fattiga, talar samtidigt för ett ökat missnöje med centralmakten jämsides med ett ökat folkligt stöd till naxaliterna, en rörelse som i dag är aktiv i en tredjedel av Indiens 630 distrikt.