Shaimas röst är också förändrad och går inte att känna igen när hon berättar om händelsen som förändrade hennes liv.
– Vi satt och lyssnade på musik då min bror bad mig hämta te från köket. På vägen mötte jag en av mina kusiner. Han kastade sig över mig, band för mun och ögon och våldtog mig. Jag grät och skrek men ingen hjälpte mig, säger hon.
Den kvinnliga programledaren ställer frågor, och det står snabbt klart att detta bara var början på Shaimas mardröm.
Som ett resultat av våldtäkten blev Shaima, som i dag är 20 år, gravid och tvungen att gifta sig med sin våldtäktsman. När barnet föddes sålde maken det, trots att Shaima bad honom att låta bli. Mannen och hans familj slog och misshandlade henne. Till sist rymde hon till ett kriscenter för kvinnor i Kabul där hon nu bott i två månader.
Shaima berättar sin olyckliga historia i ett nytt banbrytande program på afghansk tv, ”Masken”, som det kallas efter den mask de deltagande kvinnorna har för att dölja sin identitet.
Konceptet är enkelt – en kvinna som upplevt våld eller blivit utnyttjad berättar sin historia. Publiken – en blandning av religiöst lärda, människorättsaktivister och vanligt folk – ger råd och kommentarer.
Masken är nödvändig, för även om våld mot kvinnor är utbrett i Afghanistan törs få tala om det. Det är tabu att tala om våldtäkt, våld i hemmet eller tvångsäktenskap, och det är inte ovanligt att skulden för det som händer läggs på offren.
– Tv är det bästa sättet att utbilda folk på, eftersom alla ser på tv. Bara få vet något om sina rättigheter, om islam eller om värderingar, säger Sami Mahdi, chef för aktualitetsprogrammen i 1TV, där ”Masken” sänds var fjortonde dag.
– Vi hoppas att det ska få männen att fundera över sitt uppförande, och kvinnorna att tänka på sina rättigheter.
Mahdi och de andra bakom programmet har utsatts för hotelser.
– Vi har fått telefonsamtal om att det vi gör är dåligt för landet och för vår framtid. De som ringer säger att de är talibaner, men det är omöjligt att veta. De vill att vi ska stoppa programmen, men det kommer vi inte att göra, säger Mahdi.
Det är dock inte heller så lätt att fortsätta, för programmet är så kontroversiellt att det är svårt att hitta sponsorer.
– Ingen vill sponsra oss, även om vi har många tittare. Detta är en privat tv-kanal, så vi kan inte fortsätta länge utan sponsorer, säger Mahdi.
Programmet är nu inne på andra säsongen. Den första tog upp ämnen som tvångsäktenskap. I publiken denna dag sitter Fatana Ishaq Gailani, grundare och ledare av Afghanska kvinnors råd, en organisation som bland annat arbetar för att utbilda kvinnor.
– Detta är svårt att se. Jag har arbetat för kvinnors rättigheter i över 30 år och historierna i det här programmet gör mig ledsen, säger Gailani till DN efter inspelningen.
Hon hoppas också att programmet kan ändra folks uppfattningar, men är inte lika säker på den saken som Mahdi.
– Hur många i Afghanistan ser på tv? De flesta äger inte ens en tv.
För Shaima var det en upprivande timme och hon har tårar i ögonen. Hon fick stöd av vissa i publiken, men några klandrade henne för att hon inte polisanmälde den första våldtäkten när den inträffade – ett utbrett problem i Afghanistan.
– Jag deltog i programmet för att få hjälp av myndigheterna för jag har inga andra, säger Shaima.