När Dmitrij Medvedev svors in som Rysslands tredje president i maj 2008 fanns förhoppningar om att han skulle göra Ryssland öppnare och mer demokratiskt. Vladimir Putin hade under åtta år i Kreml givit ryssarna ett nytt välstånd, åtminstone gav de flesta landsmän honom äran för en årlig tillväxt uppåt tio procent. Men han hade också gradvis undergrävt den spirande ryska demokratin, snöpt oberoende medier och centraliserat makten kring sin egen person.

Visserligen var Medvedev handplockad av sin företrädare. Men han lät inte som sin mentor – föredrog internetslang och popreferenser framför Putins KGB- och fängelsejargong, talade gärna om demokrati och likhet inför lagen.

Även om Medvedev i stort sett har behållit sin mjuka framtoning kom många förhoppningar på skam redan från början. Han gjorde omedelbart Putin till premiärminister, och har under sina 18 månader i Kreml knappast gjort något som brutit med företrädarens politik.

Under hösten har utvecklingen faktiskt gått bakåt – demokratin har försvagats ytterligare.
Det tydligaste tecknet på detta är lokalvalen i större delen av Ryssland den 11 oktober, som resulterade i en överlägsen seger för ”Putin-partiet” Enade Ryssland.

Redan på valdagen pekade oppositionen på misstänkt fusk till Enade Rysslands fördel, och de senaste veckorna har indicierna på oegentligheter duggat tätt, inte minst i den livaktiga ryska bloggosfären.

I Moskva fann Sergej Mitrochin, ledare för oppositionspartiet Jabloko, att hans parti fått noll röster från den vallokal där han själv bevisligen hade röstat. Enligt honom ska det bland de röstande ha funnits ”döda själar” – en referens till Nikolaj Gogols berömda 1800-talsroman där livegna bönder används som handelsvara efter sin död.

Jämförelser med preliminära valresultat visar att Enade Ryssland konsekvent ökat med 15–20 procent efter sluträkning, medan övriga stått kvar på samma andel. Slutsatsen är att fusk i stor skala har gynnat maktpartiet. Till och med den kvarvarande, oftast lojala oppositionen tågade ut ur Rysslands parlament i protest, men är nu tillbaka efter ett vagt löfte från Medvedev att ”se över” vallagarna. Själv har presidenten kallat valet ”välorganiserat” och menar att Enade Ryssland har ”moralisk rätt” att styra i landets regioner.

Samtidigt kom nyheten att Rysslands två kvarvarande oberoende tv-kanaler – REN-TV och Kanal fem i S:t Petersburg – vid årsskiftet tas över av Russia Today, en engelskspråkig kanal som karaktäriseras som ”Nordkorea-tv” av journalisten Oleg Ptasjkin:

– Budskapet är enkelt: I Ryssland är allt superbra och vi har världens bästa president. Utomlands är allt elände, de är ute efter vårt skinn och själva dödas de ständigt i orkaner och katastrofer, säger Ptasjkin till The Guardian.

Nyligen kom Reportrar utan gränser med sin årliga rapport om pressfrihet i världen. Där har Ryssland rasat till 153:e plats av 175 – ”mellan Fiji och Tunisien”, konstaterar den oberoende tidningen Kommersant.

I en programförklaring på sajten gazeta.ru i september skrev president Medvedev vältaligt om livaktig demokrati och total yttrandefrihet. Han har uppenbarligen inte gjort tillräckligt för att närma sig de målen.

I själva verket gör den senaste tidens händelser att det blir allt svårare att tala om Ryssland som en demokrati, annat än i en strikt formell mening.