Enligt en berömd anekdot frågade sig en frustrerad Henry Kissinger på 1970-talet vilket nummer han skulle ringa om han ville ringa Europa. Den amerikanska utrikesministern förstod inte vem som styrde det dåvarande EG.

Kanske har Europeiska unionens ledning blivit något tydligare sedan dess, men fortfarande förbryllas presidenter från stormakter som USA, Kina och Ryssland av att de måste skaka hand med flera farbröder – och ibland någon enstaka tant – när de håller toppmöte med EU.

Sedan några år har EU:s högsta beslutande organ en permanent ordförande. Herman Van Rompuy valdes i våras av EU:s stats- och regeringschefer för en andra period på två och ett halvt år.

Samtidigt har unionen kvar sitt rullande ordförandeskap, som innebär att alla medlemsländernas regeringschefer håller i klubban ett halvår i taget. Denna höst är det Cyperns president Demetris Christofias. Fast den ordförandeposten har avlövats makt.

En som däremot inte avlövats makt utan snarare sett den stärkt på senare tid är EU-kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso. Hans roll är att driva lagstiftningen framåt i EU.

Dessutom har EU-parlamentet steg för steg ökat sin makt över lagstiftningsarbetet. Parlamentets talman Martin Schulz ser sig utan tvivel som en tung företrädare för unionen, inte minst eftersom parlamentet är direkt folkvalt.

Så frågan är: Vem åker till Oslo och hämtar fredspriset den 10 december?

”Blir det Barroso, Van Rompuy, Schulz, Ashton, Reding, Fuele, Piebalgs, Georgieva – eller blir det allihop?” undrar EU-nyhetsbrevet Euractives redaktör Georgi Gotev och radar upp flera av Barrosos underlydande kommissionärer.

– Det blir en tuff kamp mellan Barroso och Rompuy, och alldeles säkert skulle talmannen vara förtjust över att få åka, tror den svenska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (FP).

– Men jag skulle tippa att det blir Barroso. Han har stärkt sin ställning.

Ett annat alternativ är förstås att både Barroso och Van Rompuy åker, kanske rent av i sällskap med Martin Schultz. De skulle på sätt och vis ligga i linje med den gigantiska politiska kompromiss EU utgör.

Den franska tidningen Liberations korrespondent Jacques Quatremer framför på Twitter åsikten att EU ”i stället för tråkiga Barroso eller Van Rompuy” borde skicka en vanlig europeisk medborgare att hämta priset.

Den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström är inne på samma linje i ett Twitterinlägg, men hon är mer specifik: ”Varför inte skicka 27 barn till Oslo för att hämta priset?”, skriver hon. EU har 27 medlemsländer.

Den fredsprisbelönta internationella organisation som mest liknar EU är FN, som fick priset 2001. Då var emellertid ledarfrågan enklare. FN har en generalsekreterare. Vid tillfället var det Kofi Annan som reste till Oslo.