Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

Michael Winiarski: En enad opposition kan inte stoppa regeringen

Vart är Polen på väg? Hastigheten i den polska statens omvandling från en liberal och demokratisk bastion i Centraleuropa till en härd för auktoritärt styre och EU-fientlighet är så hög att omvärlden har svårt att hänga med.

Många har skakat på huvudet åt nye utrikesministern Witold Waszczykowskis uppmärksammade intervjuuttalanden i tyska tidningen Bild, om att den förra högerliberala regeringen – som ju var allt annat än vänsterinriktad – bedrev en ”marxistisk” agenda som syftade till att skapa ”en värld som är en blandning av kulturer och raser, en värld av cyklister och vegetarianer”.

Ska man tro utrikesministern bör alltså en god polsk katolik som vill upprätthålla traditionella patriotiska värderingar se till att äta kött och avstå från att cykla.

Att sådana högerpopulistiska uttalanden väcker allmänt åtlöje är inte det allvarligaste. Det stora problemet är att de rymmer en god dos av öppen chauvinism, för att inte tala om rasism, i dess mest nakna form.

Det skulle göra mindre om det handlade om ett främlingsfientligt parti i marginalen. Men endast några månader efter valsegern för det högernationalistiska partiet Lag och rättvisa, PiS, är Polen på god väg att få tillbaka ett enpartistyre.

Mer än 26 år har gått sedan den kommunistiska diktaturen kollapsade, nu strävar ett annat styrande parti åter efter ett totalt maktmonopol.

Den nya regeringen, styrd från kulisserna av PiS-ledaren Jaroslaw Kaczynski, har agerat snabbt för att skaffa sig kontroll över landets nyckelinstitutioner.

Först såg man till att neutralisera författningsdomstolen, den enda motvikten mot regerande majoritetspartiet PiS.

Därefter sjösattes den nya medielagen, som främst betyder att de statsägda radio- och tv-kanalerna nu är direktstyrda från regeringskansliet. Den nya ledningen gör ingen hemlighet av att flertalet journalister ska avskedas och ersättas med megafoner för PiS.

Riktningen är alltså klar, vilket inte så lite påminner om Polens totalitära epok 1945–1989, då det fanns en regering och på papperet till och med parlament.

Men de var bara till för att stämpla redan fattade beslut, eftersom den verkliga makten låg hos kommunistpartiets centralkommitté och politbyrå.

Att Polen ska ha en icke vald ”naczelnik” (ledare eller hövding) påminner om en annan grumlig tradition, från 1930-talet, då självständighetsledaren marskalk Jozef Pilsudski utövade sitt auktoritära styre.

I dag glider Kaczynski förvånansvärt enkelt in i de uppkörda spåren och är den som bestämmer allt av vikt, trots att han inte har någon formell post i staten eller regeringen – förutom att han är parlamentsledamot.

Det är talande att när Ungerns premiärminister Victor Orban i veckan besökte Polen så var det inte sin kollega, premiärminister Beata Szydlo, han mötte, inte heller den folkvalde presidenten Andzrej Duda. I stället var det Jaroslaw Kaczynski som stod som värd.

Enligt en parlamentsledamot från PiS var det ett sex timmar långt möte mellan ”statsledare”.

PiS-ledamoten underströk dock att det var ett ”privat besök” och att han inte tänkte avslöja vad de två herrarna hade diskuterat.

Så icke-transparent ska Polen regeras framöver om Kaczynski får som han vill. Detta i ett land med stolta demokratiska traditioner; i maj 1791 antogs i Polen Europas första konstitution som inrättade en maktfördelning mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt.

Och han kommer förmodligen att få som han vill. Inte ens om oppositionen skulle förmå sig att enas mot regeringen lär den kunna stoppa PiS maktutövning. Den saknar helt enkelt röster nog för det i parlamentet.

PiS opinionsstöd har på kort tid rasat till 32 procent, medan oppositionens två stora mittpartier, Medborgarplattformen och Moderna, tillsammans har över 40 procent.

Men det är en klen tröst, eftersom nästa val inte inträffar förrän 2019. Ett nyval tidigare än så kommer PiS därför att försöka undvika till varje pris.

Under tiden bekräftas många observatörers farhågor för en galopperande högerextrem utveckling. I torsdags utnämndes Jacek Kurski till ny chef för det statliga polska nationella tv-bolaget. Kurski är en politiskt oberäknelig person som har uteslutits ur PiS minst två gånger, men sedan tagits till nåder av Kaczynski.

Kurski hade som PiS-aktivist för vana att använda liknande propagandametoder som ledarna i Kreml tillämpar i dag: osanningar och smutskastning av politiska motståndare. Inför presidentvalet 2005 spred han det falska ryktet att Medborgarplattformens kandidat Donald Tusk hade en farfar som under Andra världskriget skulle ha tagit frivillig värvning i Wehrmacht, den nazityska armén.

Många tror att den uppgiften hjälpte Lech Kaczynski, den nuvarande PiS-ledarens tvillingbror, att besegra Tusk i presidentvalet.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.