Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Finland talar vänligt med Kreml – och stärker försvarsmakten

Finlands president Sauli Niinistö.
Finlands president Sauli Niinistö. Foto: Roger Turesson

Analys. Finland och Sverige är nära säkerhetspolitiska bundsförvanter i dessa tider av ökad spänning och högernationalism i Europa. Det hindrar inte att den finländska östpolitiken är rena motsatsen till den svenska i några viktiga avseenden.

När man lyssnar på vad den finske presidenten Sauli Niinistö i DN:s intervju har att säga om vikten av dialog med Ryssland ligger det nära till hands att tänka på hur USA-presidenten Theodore Roosevelt formulerade sin utrikespolitiska filosofi vid förra sekelskiftet: ”Speak softly and carry a big stick; you will go far” (fritt översatt ”tala vänligt, men ha med dig en stor käpp; och du kommer långt”).

Det är ungefär vad Finlands säkerhetspolitiska linje har gått ut på sedan årtionden: en kombination av öppen direktkontakt med Kreml och en riktig försvarsmakt.

Sverige har agerat tvärtom, enligt devisen ”tala tufft, men lämna käppen hemma”. Det har på senare år betytt att Sverige har bottenfryst kontakterna med Ryssland, samtidigt som militären i praktiken har avvecklats till att nästan vara nedlagd som territorialförsvar.

Det finns en hel rad orsaker till denna skillnad. En är att Finland sedan självständigheten erövrades för 100 år sedan flera gånger har tvingats att slåss för sin statliga överlevnad. Varje gång har hotet kommet österifrån, i klartext i form av ryska försök att återerövra Finland. Det historiska perspektivet är helt avgörande – Finland har existerat i fler år som ryskt storfurstendöme än landet hittills har funnits till som en fri nation.

Sverige har däremot inte varit ockuperat – i varje fall inte på århundraden – och inte heller, som Finland, fått delar av sitt land annekterat.

En annan skillnad är geopolitisk; Finland är på ett helt annat sätt än Sverige inklämt mellan Öst och Väst. Det gav under det kalla kriget ett lite större manöverutrymme för Sverige, och försvarsminister Torsten Gustafsson (C) kunde 1981 – i samband med ubåtskränkningarna – undslippa sig uttalanden som ”Även om vi betraktar oss som neutrala så vet vi var vi hör hemma” och mer eller mindre klart säga något med innebörden att ”det är tur att Finland ligger emellan” (alltså Sverige och Sovjet). Det blev Gustafsson vederbörligen utskälld för, men det fick ändå sägas.

För Finlands del innebar landets ”speak softly–big stick”-linje under det kalla kriget att såväl regeringen som medierna genom självcensur fick vända ut och in på sig själva för att inte reta sin östliga granne. Denna variant av neutralitetspolitiken kallades ofta nedlåtande för ”finlandisering”, men även finnarna visste var de egentligen hörde hemma.

Liksom Sverige ägnade sig Finland åt ett avancerat dubbelspel och undfallenhetspolitik mot den sovjetiska supermakten i känsliga frågor. Men medan det sedan nära två hundra år neutrala Sverige spelade under täcket med den västliga försvarspakten Nato var Finland hårt bundet av vänskaps- och biståndspakten med Sovjet från 1948. Den innebar bland annat att Finlands territorium inte skulle kunna användas för anfall mot Sovjetunionen.

Men så snart Sovjetunionen kollapsade vid årsskiftet 1991–1992 blev det snabbt andra tongångar. Som Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet, har anmärkt: Det dröjde bara tre månader, närmare bestämt till mars 1992, innan Finlands regering lämnade in sin medlemsansökan till Europeiska gemenskapen.

En dryg månad senare beslutade landets riksdag att köpa 64 amerikanska F18-Hornet-jaktplan, en tydlig signal om att Finland var inställt på samarbete och ett möjligt framtida medlemskap i Nato.

Det är en option som Finland officiellt, till skillnad från Sverige, inte har avsagt sig. Det är alltså en ytterligare skillnad i vilka slutsatser Stockholm och Helsingfors har dragit av världsläget.

Medan Finland agerar ganska öppet, vill Sverige inte gärna prata om Nato. I handling däremot, lutar sig Sverige säkerhetspolitiskt i praktiken alltmer mot USA och Nato.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.