Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Viktigt att lyssna på vad Trump inte säger

Donald Trump.
Donald Trump. Foto: AP

Washington. Vad hade Donald Trump sagt om en man hade kört in en bil i en folkmassa och dödat en kvinna och skadat 19 andra? Det är ingen vågad gissning att han hade fördömt det som ett fall av islamisk terrorism – om gärningsmannen hade varit muslim.

Men nu var det en vit makt-extremist som plöjde in sin bil i ett demonstrationståg och dödade en kvinna och skadade 19 andra människor. Vad gjorde USA:s president? Han sade inte ett ord om terror, utan ett fördömande av ”våld på alla sidor”.

Att attentatet, eller vad de flesta skulle kalla för terrordådet, drabbade fredliga demonstranter som gick ut på gatorna för att protestera mot att deras lilla universitetsort invaderats av ett gäng våldsbejakande nynazister spelade uppenbarligen ingen roll.

Trump brukar karaktäriseras som impulsiv och spontan, men att han i själva verket väljer sina ord mycket noga. Vem han gör utfall mot kan se ut som en slump; ofta riktas ilskan mot politiker, ibland i båda partier, det kan vara medlemmar i hans egen regering (som justitieministern Jeff Sessions), det har varit ledare i vänskapligt sinnade länder (som Angela Merkel).

Det är däremot ingen slump vilka Trump aldrig säger ett kritiskt ord om. Auktoritära ledare som Vladimir Putin och diktatorer som Rodrigo Duterte går alltid fria. Det gör också högerextremister och vit makt-grupper. Inte ens när den ökända rasistiska rörelsen Ku Klux Klans tidigare ledare David Duke meddelade att han stödde Trump i presidentvalet kom det en reaktion.

Duke, som var på plats i Charlottesville hälsade till Trump via Twitter: ”Jag skulle rekommendera att du tar dig en ordentlig titt i spegeln och minns att det var Vita Amerikaner som gjorde dig till president, inte vänsterradikaler.”

Även Richard Spencer, alternativhögerns ledande ideolog, deltog i demonstrationen.

Att Trump än en gång vägrade att distansera sig från vit makthögern kan han ha flera skäl till. Ett är just det som KKK-ledaren påpekade: en väsentlig, om än liten, del av hans politiska bas är vit maktsympatisörer och alt-right-aktivister. Ett annat är att denna extrema nationalistfalang finns företrädd i Vita huset, främst genom chefsstrategen Steve Bannon och rådgivarna Steven Miller och Sebastian Gorka.

Än en gång: Det är minst lika viktigt att notera vad Trump inte säger, som vad han faktiskt säger.

De ord han använde för att kommentera rasistupploppen i Charlottesville var inte valda av tillfällighet. När presidenten gjorde ett kort framträdande för att uttala sig om lördagens tragedi var hans ordval:

—Vi fördömer denna oerhörda uppvisning av hat, bigotteri och våld, på många sidor. På många sidor.

Det är däremot ingen slump vilka Trump aldrig säger ett kritiskt ord om.

Nyckelbegreppet i Trumps uttalande var ”på många sidor”, som han för säkerhets skull upprepade två gånger. Som för att ingen skulle missa att han lade lika stor skuld på båda sidor; fascister och antifascister.

Denna ansvarsfördelning bortser från att horderna av våldsverkare som anlände till Charlottesville inte brydde sig om att dölja vad de var ute efter; de marscherade till rop av slagordet ”blod och jord!” (hämtat från 1930-talets Nazi-Tyskland), de bar på sydstatsflaggor, antijudiska plakat och hakkors. Några hade på sig röda ”Make America Great Again”-kepsar.

Anledningen till att de vita nationalisterna begav sig till den liberala studentstaden Charlottesville var att stadens styrande har beslutet att göra upp med den tidigare slavstatens rasistiska historia. Bland annat ska en staty av general Robert E. Lee, som var en av de militära ledarna för sydstaterna under det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet, avlägsnas.

Det som händer i Charlottesville är en ny påminnelse om att Amerikas onda arvssynd, rasismen och slaveriet, är ständigt aktuella frågor i dagens USA.

Bob Dylan påpekade i en intervju 2012 att USA kanske aldrig kan bli kvitt stigmat från slavepoken:

”Svarta vet att en del vita inte ville ge upp slaveriet – om dessa hade fått som de velat, skulle de fortfarande vara förslavade, och de kan inte låtsas som om att de inte vet det. Om du har en slavägare eller klanmedlem i ditt blod kan svarta känna det. Allt det här lever kvar till denna dag.”

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.