Världen

Miljardärerna kan avgöra kampen om Vita huset

Oavsett om barack Obama utmanas av Mitt Romney eller Newt Gingrich kommer pengarna att spela stor roll.
Oavsett om barack Obama utmanas av Mitt Romney eller Newt Gingrich kommer pengarna att spela stor roll. Foto: Susan Walsh, Gerald Herbert, Evan Vucci, Claudio Bresciani / AP, Scanpix
Super Pacs är den nya maktfaktorn i amerikansk politik. Ett beslut i Högsta domstolen ger miljardärer, företag och fackföreningar obegränsade möjligheter att donera kampanjpengar till stöd för den kandidat man vill se i Vita huset. ”Det ritar om hela spelplanen”, säger USA-experten Jan Joel Andersson.

Tidigare fick varje enskild bidragsgivare inte donera mer än 2.500 dollar till en presidentkandidats valkampanj. Om kandidaten dessutom tog emot statligt partistöd fanns en gräns för hur stora donationer man fick ta emot totalt.

Barack Obamas succéartade valkampanj 2008 ändrade förutsättningarna. Han lyckades som ingen annan samla in små summor från väldigt många människor, inte minst genom att använda webben och sociala medier på ett effektivt sätt. Obama tackade nej till det statliga partistödet – han fick mer pengar utan det.

– Det här ställde republikanerna inför en stor utmaning. Hur skulle de kunna matcha en sådan popularitet och en gräsrotsoperation av det slaget? säger USA-experten Jan Joel Andersson till DN.se.

Andersson är statsvetare med amerikansk politik som en av sina specialiteter. Vanligtvis arbetar han vid Utrikespolitiska institutet men är denna termin lärare och forskare vid Old Dominion-universitetet i Virginia. Under valet är han dessutom DN.se:s expertkommentator.

Svaret på Obamas gräsrotsinsamling blev Super Pacs, där Pac står för ”political action committee”. 2010 avgjorde Högsta domstolen en tvist i frågan och öppnade därmed dörren till ett nytt politiskt landskap.

På villkor att en Super Pac inte ingår i presidentkandidatens egen kampanjorganisation och inte samordnar sig direkt med den så finns ingen gräns för hur mycket pengar som kan tas emot och spenderas. Det finns inte heller något tak för hur mycket enskilda donatorer får bidra med.

Åtskillnaden mellan Super Pacs och presidentkandidatens organisation är enligt Jan Joel Andersson i praktiken verkningslös.

– Super Pacs leds av folk från kandidaternas innersta cirkel, man plockar dem direkt från kampanjorganisationen och får med sig hela tänket därifrån.

Vissa Super Pacs består bara av en enda jättedonation. Det gäller exempelvis de 10 miljoner dollar som kasino-miljardären Sheldon Adelson från Las Vegas satsat på Newt Gingrich. Enligt Jan Joel Andersson var det dessa färska pengar som avgjorde matchen i South Carolina och möjliggjorde Newt Gingrichs comeback i kapplöpningen mot Vita huset.

I de Super Pacs som backar upp Mitt Romney finns pengar från hans förra kolleger på riskkapitalbolaget Baines. Om Rick Santorum ska kunna fortsätta matcha Romney och Gingrich måste han enligt Jan Joel Andersson få en stor Super Pac i ryggen.

Att Super Pacs blir en avgörande faktor beror på att amerikanska valkampanjer är extremt dyra.

– Trenden är att det kostar mer och mer att försöka bli president. Det är en slags kapprustning som pågår, säger Andersson.

Och det som kostar är reklamtid i teve och radio.

– Reklamen får särskilt stor betydelse i stora delstater med mycket folk som lever utspridda och det därför är svårt att nå alla genom vanliga framträdanden.

De reklamkampanjer som Super Pacs finansierar ägnas i stor utsträckning åt att smutskasta motståndarna. Den kandidat som tjänar på detta behöver inte ta ansvar för de råa metoderna eftersom han formellt sett inte är inblandad.

Pengarnas, Super Pacs och reklamens betydelse ska ses i ljuset av vad Jan Joel Andersson kallar USA:s två ”parallella mediesamhällen”. I det ena finns de traditionella tv-kanalerna ABC, NBC och CBS där vänsterliberala journalister sätter agendan enligt konservativa kritiker. I det andra finns tv-kanalen Fox News och högerorienterad pratradio.

På Fox News följs nyheterna upp med kommentarer och tolkningar från republikanska profiler som Sarah Palin, Mike Huckabee – och Newt Gingrich.

– I dag är Gingrich mer känd som kommentator i Fox News än som före detta talman i representanthuset. Det är en förklaring till hans framgångar i primärvalen, säger Jan Joel Andersson.

Radion spelar en annan roll än i Sverige. I USA är fenomenet ”talk radio” stort, med välkända profiler som kommenterar samhällsfrågor, ofta med ett starkt vinklat politiskt budskap. Här är republikanerna bättre företrädda än demokraterna.

Uppdelningen i två olika medievärldar är enligt honom ett skäl till att det blivit svårare att åstadkomma något politiskt i USA.

– I dag får man faktiskt helt olika uppfattningar om vad som egentligen har hänt om man tittar på Fox News eller någon av de andra kanalerna. Folk gör ett ideologiskt val av vilken nyhetsvärld man vill leva i. Det gör att det faktiskt är väldigt svårt i amerikansk politik att debattera sakfrågor.

– Den här uppdelningen av mediemarknaden tillsammans med det inflytande ett fåtal miljardärer får genom Super Pacs har ritat om den politiska spelplanen, säger Jan Joel Andersson.

I ljuset av det som hänt håller Obamalägret på att göra en u-sväng. Efter att först ha varit kritiska till Super Pacs har man nu signalerat att även demokraterna måste ge sig in i det nya spelet.

– De är nervösa inom Obamakampanjen eftersom de räknat med att gå in i valrörelsen med en större kassa än den republikanske motståndaren. Nu är det osäkert om det blir så.

Frågan är om det finns tillräckligt många villiga på den demokratiska sidan som har de pengar som krävs för att matcha republikanernas Super Pacs.

– Obama har gått hårt åt de på Wall Street som traditionellt stöder demokraterna genom regleringar av finansmarknaden och inte minst i sin retorik. Många har tagit illa vid sig, säger Jan Joel Andersson.

Jan Joel Andersson - statsvetare

Jan Joel Andersson - statsvetare och USA-expert kommenterar presidentvalet på DN.se.

Fakta: Super Pacs

Pac står för ”politicial action committee”, en organisation som skapas för att samla in pengar ett politiskt syfte.

För donationer direkt till en presidentkandidat finns en gräns för hur mycket var och en får bidra med, nämligen 2.500 dollar. För donationer till partikassor gäller andra gränser.

Om en presidentkandidat tar emot statligt stöd sätts en gräns för hur mycket donationer han eller hon kan ta emot.

Super Pacs kan ta emot obegränsat med stöd. Det finns inte heller någon gräns för hur mycket en donator får bidra med.

Super Pacs får inte ingå i en presidentkandidats egen organisation och inte heller koordinera sig direkt med den.

Super Pacs måste liksom andra kampanjorganisationer redovisa sin verksamhet till den amerikanska valmyndigheten FEC.

Pengarna spenderar Super Pacs främst på tv- och radioreklam och på telefonkampanjer.