Oljekatastrofen i Mexikanska golfen har nu toppat nyhetsflödet i snart två månader. Utsläppet är spektakulärt, och det är lätt att uppröras över de synliga skadorna på djur- och växtliv, liksom över de ödelagda yrkesliven för kustens fiskare.
”Den värsta miljökatastrof USA någonsin har upplevt”, har president Barack Obama kallat spillet. Det skulle inte Carl Gustaf Lundin, chef för havsmiljöprogrammet på Internationella naturvårdsunionen, IUCN, hålla med om.
– Generellt sett är övergödningen nummer ett. Fisket är nummer två. Och sedan kanske det här med oljan kommer som god nummer tre, säger Lundin till DN.se.
Carl Gustaf Lundin betonar att han inte vill förringa oljeutsläppet, som kommer att få stora lokala konsekvenser. Men han menar att effekterna kommer att vara övergående, liksom de var efter det ännu större utsläpp som skedde ur oljekällan ”Ixtoc 1” i Mexikanska golfen 1979-1980. I tropiska vatten är såväl avdunstningen som nedbrytningen i de övre vattenlagren stor.
Därför är Lundin kritisk till de emulgeringsmedel som sprutats på oljan för att den ska lösas upp och sjunka i stället för att nå ytan, där den syns:
– Sannolikt är de här ämnena mycket giftigare än oljan. Det bästa hade varit att försöka bränna oljan på ytan – om man inte kan ta till vara den förstås.
– På ytan försvinner all olja inom loppet av ett år, men i fyragradigt vatten nära bottnen kan den säkert ligga kvar i tio år.
Ett större miljöproblem än oljeutsläppet är övergödningen av Mexikanska golfen, menar Carl Gustaf Lundin.
– Man har släppt ut mängder av närsalter i golfen länge, från jordbruk, hushåll och industrier. Det har pågått under årtionden och skapat döda bottnar. Och det blir inte bättre.
Något annat som pågått i årtionden är överfisket. Mexikanska golfen är ett hårt fiskat havsområde, inte minst efter räkor. Bottentrålningen som tillämpas skadar växtligheten så att bottnarna reduceras till marina leråkrar.
Och till skillnad från i vårt utsatta svenska randhav Östersjön har inga beslut fattats om att begränsa fisket i Mexikanska golfen, där 40 procent av USA:s fiske äger rum.
– Snarare tvärtom. När man väl öppnar detta för fiske igen kommer man att ha större skördar än någonsin.
Räkbestånden kommer nämligen med all sannolikhet att växa till så länge det råder fiskeförbud, vilket det nu gör i ett område minst dubbelt så stort som det oljetäckta. Så skedde också med fiskbestånden efter ”Exxon Valdez”-olyckan i Alaska 1989.
”Exxon Valdez”-katastrofen blev allvarlig därför att den inträffade i ett känsligt kustområde vid ett kallt hav. Men den inbegrep betydligt mindre olja än den pågående. Enligt den senaste expertbedömningen spyr källan under ”Deepwater Horizon” ur sig ett ”Exxon Valdez” var fjärde dag, eller 10 miljoner liter olja om dygnet.
Den nya beräkningen har gjorts efter oljebolaget BP:s insats i förra veckan, då flödet faktiskt ökade. Bolaget monterade då dit utrustning för uppsamling, under operationen skars den skadade oljeledningen av.
För en lekman är det svårt att bedöma precis hur enorma mängder olja det rör sig om. Oljan har sedan olyckan inträffade berört en havsyta på sammanlagt runt 150.000 kvadratkilometer. Det motsvarar Bottenhavet och Bottenviken tillsammans. Men den största sammanhängande oljefläcken vid något enskilt tillfälle har hittills varit maximalt runt 60.000 kvadratkilometer – ungefär som Bottenhavet.
Då har ändå hela tiden en del olja bränts av på ytan, en del har skummats av och samlats in och, mot slutet, ytterligare en del har sugits upp.
Trots detta räcker volymen faktiskt hittills inte till för att fylla Globen i Stockholm. Med en takt av 10 miljoner liter per dygn skulle det ta 60 dagar att fylla den sfäriska arenan.