New York.
Nära 200 miljoner barn i världen under fem år lider av näringsbrist. Trots den hisnande siffran går utvecklingen — sakta — åt rätt håll. Andelen undernärda barn minskar. Men mycket mer kan göras.
"Bästa sättet är förebyggande arbete" konstaterar FN:s barnfond Unicef i en aktuell rapport och nämner särskilt olika näringstillskott som framgångsrikt och kostnadseffektivt i kampen mot små barns undernäring.
Samtidigt slår rapporten fast att undernäring är en bidragande orsak till en tredjedel av dödsfallen för små barn i utvecklingsländerna och betonar att näringsbrist ofta är "osynligt" innan tillståndet blir kritiskt och farligt.
Nästan 200 miljoner barn i utvecklingsländerna växer mindre än normalt och är sjuka på grund av näringsbrist under de första levnadsåren, enligt rapporten. Och det är i Afrika och Asien som en ojämförligt stor andel av världens undernärda barn återfinns, omkring 90 procent av dem som inte växer i normal takt.
Men i Asien har andelen barn med tillväxthämning sjunkit till 30 procent från 44 år 1990. För den afrikanska kontinenten är motsvarande minskning mer blygsam; till 34 procent från 38.
En orsak är ökad tillgång till jodberikat salt och tillskott av A-vitamin. Fler än dubbelt så många barn under fem år får i dag A-vitamin jämfört med 2000 (från 44 till 88 procent). I rapporten konstateras att vettig kost kan, tillsammans med "enbart amning" de sex första levnadsmånaderna, minska barnadödligheten med 12 till 15 procent i utvecklingsländerna.
Unicefs slutsatser kan möjligen ge bränsle åt det "hungermöte" som FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, håller nästa vecka. Meningen att världens ledare då ska ta sig an de så kallade millenniemålen om att halvera antalet hungrande människor år 2015. Men redan präglas mötet av frustration. Det verkar inte som så många tunga statsöverhuvuden tänker närvara, och jordbruksbiståndet befaras inte nå de 300 miljarder kronor om året som det funnits förhoppningar om. Nya initiativ lyser också med sin frånvaro.
- Det är ju ingen mening med att sätta upp nya mål, om man inte lyckats uppnå de gamla, som en icke-namngiven diplomat uttrycker det.