En palestinsk stat - men bara på Israels villkor.
Så lyder huvudpoängen i det utrikespolitiska linjetal som den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu höll på söndagskvällen.
Det var första gången som Netanyahu har tagit orden "en palestinsk stat" i sin mun. Men han omgärdade det med en rad villkor som inte kommer att godtas av vare sig palestinier eller övriga arabvärlden, och som USA-presidenten Barack Obama knappast anser vara rimliga.
Först och främst kräver Netanyahu att den palestinska staten ska vara demilitariserad. "Ingen armé, ingen kontroll av luftrummet, vattentätt stopp för vapenimport, inga militära fördrag med andra länder", var en fras som premiärministern upprepade gång på gång.
För det andra måste palestinierna erkänna Israel som en stat för det judiska folket. Det vill säga: inte en stat för alla dess medborgare, exempelvis den dryga miljon araber som också bor i Israel.
Här riktade Netanyahu också indirekt kritik mot Obamas stora "islamtal" i Kairo den 4 juni. Obama hävdade då att Israel hade tillkommit med europeiskt och amerikanskt stöd som följd av - ett slags kompensation för - Förintelsen av sex miljoner judar under Nazityskland. Nu upprepade Netanyau i stället ett gammalt mantra: att judarna har rätt till Israel för att det judiska folket har bott i området under mer än 3.500 år.
Ett tredje krav är att även med en palestinsk stat måste Jerusalem förbli "Israels odelade huvudstad". Det svär mot de flesta tidigare fredsförslag som förts fram där Jerusalem i stället föreslagits bli delat så att både Israel och ett nytt Palestina kan ha sin huvudstad där. Och det lär aldrig accepteras i den arabiska och muslimska världen som också betraktar Jerusalem som för dem helig stad.
Netanyau kräver också att palestinierna ska avstå från kravet att de cirka fyra miljonerna palestinska flyktingar från krigen 1948 och 1967 får rätt att återvända till sina hemorter i nuvarande Israel. Flyktingproblemet, en "humanitär" fråga, ska lösas utanför staten Israels gränser: "Varje anspråk på att flyktingarna ska integreras inom Israel underminerar Israel som en stat för det judiska folket". Punkt.
Och som sista huvudreservation kräver Netanyahu att den omfattande judiska koloniseringen på Västbanken ska få fortsätta. Visserligen hävdar han att Israel inte ska medverka till nya bosättningar eller konfiskera mer mark för bosättarnas räkning. Men han håller öppet för utbyggnad av existerande bosättningar med argumentet att bosättarna måste få bli fler och kunna utveckla sina samhällen i takt med att bosättarbefolkningen växer. Och han tillade: "Bosättarna är inga motståndare till fred".
Det är på denna punkt som Netanyahu lär få räkna med allvarligt mothugg från USA. President Obama var mycket tydlig i sitt Kairotal att Israels kolonisation av Västbanken måste upphöra: "USA accepterar inte det legitima i fortsatta israeliska bosättningar. Detta projekt är i strid med tidigare ingångna avtal och underminerar strävan att nå fred. Det är dags att bosättningarna upphör".
Från palestinskt håll och från arabvärlden kom omedelbart, och helt förväntat, ytterst negativa reaktioner på Netanyahus tal. En talesman för den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas menade att utspelet "torpederar alla fredsinitiativ i regionen". Och den moderate palestinske lagstiftaren Mustafa Barghouti sade att "Netanyahu vill ha ett palestinskt getto. Han godkänner en stat som kommer att stå under Israels kontroll".
I Israel togs Netanyahus tal emot med våldsamma protestdemonstrationer av ortodoxa judar och bosättare som inte kan tänka sig att avstå från Västbanken - Judéen och Samarien - enligt många sionisters språkbruk.
I Europas huvudstäder hördes försiktigt gillande över att Netanyahu åtminstone hade tagit steget att acceptera något slags palestinsk stat, om än med alla förbehåll.
Och Vita huset uttryckte sig på liknande sätt: "USA välkomnar det viktiga steget framåt i premiärministerns tal".
Men åtskilliga amerikanska bedömare är skeptiska. "Det är inte klart hur USA:s regering bemöter den israeliska ledarens vägran att stoppa all bosättaraktivitet", säger exempelvis Mellanösternveteranen Aaron David Miller vid tankesmedjan Woodrow Wilson Center till nyhetsbyrån AFP.