På tisdagen vidhöll Bush visserligen att Iran fortfarande utgör en sådan fara för världen att inga medel att stoppa regimens framfart kan uteslutas. Men de flesta bedömare är ense om att rapporten är ett hårt slag mot den hårdföra falang i Vita huset som förordar krig mot Iran.
Rapportens innebörd kan också innebära revolutionerande omprövningar på en rad andra områden.
Inte bara USA:s politik, utan även alla sammanflätade konflikthärdar i Mellanöstern (Irak, Libanon, Syrien och Israel-Palestina) påverkas av om det iranska kärnvapenhotet bedöms som reellt eller inte.
Så sent som i slutet av oktober varnade Bush för att ett kärnvapenrustat Iran kan utlösa "ett tredje världskrig". Redan vid det laget måste rapporten legat på hans bord i Vita huset, och presidentens utspel kan ha varit ämnat att öka det psykologiska trycket mot regimen i Teheran och isolera den inför nya FN-sanktioner.
Några dagar efter Bushs utspel träffade jag i Stockholm Greg Schulte, USA:s ambassadör vid
FN:s atomenergiorgan IAEA i Wien. Han sade att USA nu satsar på diplomati för att få Irans ledning att samarbeta med FN och stoppa sin urananrikning. Schulte betonade att USA vill ha dialog, uppbackad av effektiva sanktioner.
Han underströk särskilt att Washington inte är ute efter att angripa Iran militärt.
Med den av CIA släppta rapporten som facit förstår man bättre innebörden i Schultes budskap.
Möjligheten för Bush att iscensätta ett krig under hans återstående år som president var redan tidigare reducerad, inte minst mot bakgrund av vad tongivande politiska och militära experter ansåg om de katastrofala följderna av ett amerikanskt anfall mot Iran.
Och nu har denna underrättelserapport troligen sänkt alla försök - av hökarna i Washington - att köra en repris av förspelet till kriget till Irak.
Då hade Vita huset först beslutat att invadera Irak, och sedan tvingades CIA att manipulera fram en förevändning för anfallet genom att måla en falsk bild av att Saddam Hussein var på väg att skaffa kärnvapen.
Det omedelbara hotet om amerikanska - eller israeliska - flyganfall mot Iran förefaller alltså avlägsnat, Reaktionerna på USA-rapporten talar sitt tydliga språk: Iran mötte den med en lättnadens suck och välkomnade den nya insikten i Washington. Iran har hela tiden bedyrat att man inte vill ha något annat än fredlig atomenergi.
Från Israel, där många betraktar ett iranskt atomvapen som ett existentiellt hot, meddelades föga överraskande en avvikande mening. Man tror inte att Iran avbröt sitt bombprogram för gott 2003.
Hela spelplanenär omkastad, och frågan är nu hur alla olika parter hanterar det nya läget.
Irans isolering upphävs inte i och med omvärderingen i Washington, eftersom landet fortfarande trotsar FN:s upprepade krav på att avbryta anrikningen av uran.
Men det blir svårare för USA att få med sig Ryssland och Kina på nya sanktioner.
Än viktigare: Plötsligt finns en verklig öppning för dialog mellan USA och Iran, som kan handla om vidare frågor än att diskutera säkerhetsläget i Irak.
Hur skulle då en kompromiss mellan de oförsonliga motståndarna Washington och Teheran kunna se ut?
Om det verkligen är så att Iran inte ägnar sig åt att utveckla kärnvapen - och USA skulle tro på det - så borde det inte vara omöjligt att hitta en formel för hur det iranska atomenergiprogrammet ska försörjas med bränsle.
Då är inte heller nya FN-sanktioner vare sig framkomliga eller nödvändiga.