Kisiimännen kommer dock aldrig upp för kullen till fältet där kalenjinkrigarna gömt sig. En kort stund senare ställer de sig lugnt upp igen och börjar gå tillbaka mot stridszonen.
- Det här är vad president Kibaki har gjort mot oss, ropar en av kalenjinmännen rakt ut när han reser sig ur gräset och samtidigt uppgivet slår ut med sin machete i luften.
Byn Chepilat på gränsen mellan provinserna Rift Valley och Nyanza i västra Kenya står i brand. Skolan brinner. Den lilla läkarmottagningen i två våningar brinner. De låga radhusen i dalgången i mitten av byn brinner. Mitt på dagen vilar en gråvit brandrök tät över det som redan blivit till aska, och röken bolmar svart från de byggnader som just stuckits i brand.
Det smäller till när plåttaken rasar ner i lågorna. Nästan varje hus brinner i byns centrum, där kalenjin, lokalt kallade kipsigis, och kisii i många årtionden levt sida vid sida.
Lazarus fotostudio har redan brunnit ned. Bara en ruta av svart aska på några få kvadratmeter återstår av det som varit hans försörjning de senaste två åren. Av den gröna skylten över dörren finns inget kvar, ingen kamera, ingen soffa, inga dekorationer till fotografierna på byns förälskade brudpar, stolta skolelever eller busiga småbarn.
- Jag tycker egentligen inte om att slåss. I slutändan är det ett slöseri med tid, för om jag dör vem ska då ta hand om mina barn, säger den 29-årige tvåbarnspappan medan han visar runt i ruinerna.
De beväpnade männen på vardera sida om huvudvägen skyller konflikten på varandra.
Oroligheterna bröt ut när en oppositionspolitiker från regionen mördades för cirka två veckor sedan, enligt uppgift av en polisman som är kisii. Kalenjin skyller konflikten på det omtvistade valet i Kenya i december i fjol, och säger sig försvara den seger oppositionsledaren Raila Odinga borde ha vunnit om inte regeringen fuskat.
Kisii hävdar i stället att kalenjin tar valet som ursäkt för att invadera deras landegendomar, stjäla boskap och plundra hemmen.
På många ställen runt om landet är situationen densamma, där lokala konflikter med etniska förtecken följt i valets spår. Hittills har minst ett tusental dödats och enligt FN:s senaste siffror har 600.000 människor drivits från sina hem.
Från början var det framför allt Kenyas dominerande kikuyu-folk som attackerades av andra folkslag, men för varje dag som går tycks våldet sprida sig mellan olika folk.
Särskilt i Rift Valley, ett av Kenyas bördigaste områden, ligger gamla historiska konflikter om land i botten. Efter självständigheten 1963 köpte bland annat kikuyu och kisii upp land som före kolonialtiden tillhörde kalenjin och andra lokala folkslag, ibland med statliga subventioner. Missnöjet bland ursprungsfolken har pyrt länge.
- I Kenya är land en väldigt politisk och känsloladdad fråga. Folk är beredda att dö i försvar av sina egendomar, säger Lily Murei på intressorganisationen Kenya Land Alliance.
Det råder bråda dagar för Kenyas politiker. Om de pågående förhandlingarna mellan president Mwai Kibaki och Raila Odinga inte snart ger resultat finns en risk att de lokala konflikterna eskalerar. Landet riskerar då att hamna på randen till inbördeskrig.
Många anser att politikerna i själva verket hetsat fram de etniska konflikterna för att vinna politiska poäng, och USA har redan infört riktade sanktioner mot 13 icke namngivna politiska ledare som man misstänker är åtminstone delvis ansvariga för den senaste tidens våldsamheter.
- Jag vill inte dra några förhastade slutsatser. Men från vad vi har sett hittills är det helt klart så att båda sidor är involverade, säger Kamanda Mucheke vid statliga Kenya National Commission on Human Rights.
Än allvarligare är uppgifter om att politiker och starka affärsintressen direkt finansierar och backar upp kriminella gäng och etniska miliser. Den kikuyudominerade kriminella sekten "Mungiki" sägs vara ansvarig för massakrerna på luo och andra folkslag i Naivasha och Nakuru i slutet av januari, medan flera av kisiikrigarna i Chepilat pekas ut som anhängare av "Chinkororo", en kisiimilis som bussats in. Rädslan är att dessa miliser ska byta pilbågar och macheter mot mer moderna vapen, något det är lätt att få tag på från konflikttyngda grannländer som Somalia, Sudan och Uganda.
- Vi har sett ett tusental döda med pil och båge. Hade de haft tillgång till modernare vapen hade dödssiffran snarare varit 10.000, säger Francois Grignon på analysgruppen International Crisis Group, ICG, i Nairobi.
Villiga rekryter finns bland Kenyas många arbetslösa unga män, vars ilska och uppgivenhet givits fullt utlopp under krisen. Möjligen upplever de att det plötsligt blivit tillåtet att mörda när hela landet ändå står i brand och polisen har liten kontroll över situationen. Kanske är det en rädsla för att själv bli attackerad som ligger bakom angreppen på forna grannar och vänner.
I Chepilat är en grupp kalenjinkrigare, i vanliga fall fäder och jordbrukare, helt i begrepp att mörda en av sina egna bara för att han är gift med en kvinna som är kisii.
Flera gånger jagar de efter honom, försöker binda honom med taggtråd för att bränna honom levande. Hänger över honom med sina macheter i högsta hugg. Endast i sista sekunden räddar en äldre kalenjinledare honom ur mobbens grepp.
- I vår kultur dödar vi inte våra egna. Det ger otur, berättar ledaren, Sheikh Omar Langat, en halvtimme efteråt.
Ett möte mellan lokala politiker och byledare från både kisiisidan och kalenjin lyckas efter nästan en veckas strider skapa ett åtminstone tillfälligt lugn i Chepilat.
Samma sak hoppas många kenyaner att chefsmedlaren Kofi Annan, före detta FN-chef, ska lyckas med även på det nationella planet. Förhandlingarna mellan Kibaki och Odinga sägs ha nått ett avgörande skede, och Annan hade på tisdagen sammankallat landets parlament för en särskild briefing om de pågående samtalen.
Parterna tycks vara överens om att någon form av samlingsregering är enda vägen ut ur krisen, men misstron är stor dem emellan och Annan har flera gånger varnat för att "en uppgörelse inte är klar förrän den är helt klar".
För att hålla i längden bör en överenskommelse enligt bedömare innehålla konstitutionella, ekonomiska och juridiska reformer som syftar till att lösa inte bara den akuta politiska krisen utan också grundproblem som landfrågan. Lazarus ser trots förödelsen en framtid för den nedbrända byn Chepilat. Medan andra unga kisiimän runt omkring honom skriker ut sin bitterhet mot kalenjinkrigarna på andra sidan bygatan manar han till sans och försoning.
- Det är upp till var och en att avgöra om han tycker det är okej att leva sida vid sida igen eller inte, framhåller Lazarus, när de andra avfärdar motsidan som "fiender för alltid".
- Det kommer att ta tid, tillägger han.
När kisiimobben runt omkring honom dragit vidare berättar han försiktigt att hans mamma är kisii men hans pappa är kalenjin, och att hans riktiga efternamn egentligen är ett kalenjinnamn. Men det är en hemlighet han vaktar noga.