Den 68-årige rektorn för det prestigefyllda Bocconi-universitetet i Milano, där Italiens finanselit fostras, får det svåra uppdraget att leda en regering som kan återvinna förtroende för eurozonens tredje största ekonomi.

Monti är älskvärd och respekterad. Han ger ett närmast alldagligt intryck, jämfört med sin färgstarke föregångare. Och han har en gedigen ekonomisk kunskap efter studier på Bocconi och på Yale i USA.

På 1970-talet undervisade han på universitet i Turin. Där vaknade hans intresse för det forntida Egypten efter ett museibesök.

1994, samma år som han blivit rektor för Bocconi, föreslogs han av Berlusconi till kommissionär för EU:s inre marknad. På den posten stannade han även då Italien fick en vänsterregering och fick rykte om sig att stå ovan partipolitiken.

Han har varit oerhört sparsam med att ge intervjuer, men den italienska veckotidningen L'Espresso lyckades få en där han beskriver sina tio år i Bryssel.

– Jag är inte särskilt sällskaplig. Ni kan föreställa er alla middagstal jag har tvingats hålla under alla dessa år runtom i världen. Varje gång är det en kamp.

Han är verkligen ingen glad gamäng.

– Även om jag inte är särskilt bra på komma ihåg dem och berätta dem, gillar jag verkligen skämt. Berlusconi har en verklig fallenhet för att skämta, säger Monti i intervjun.

Det avslöjas också att han aldrig gjorde ungdomsrevolt. I sin ungdom gillade han att cykla och lyssna på utländska nyheter i kortvågsradio.

Men den sansade, gråhårige mannen har en sida som i Bryssel gav honom tillmälet "Kardinalen".

– Med väldigt artiga ord kan han sända dig till inkvisitionen, om han tror att det är rätt och nödvändigt, har en tidigare medarbetare sagt.