För trettio år sedan for jag från Jerusalem till Coventry på ett stipendium. Jag fick nog av vädret efter ett par veckor, och det lilla jag lärde inhämtade jag utanför klassrummen.
De legendariska cykel- och bilindustrierna var redan på fallrepet, och de invandrarstudenter jag delade korridor med extraknäckte mest på ställen med flottyrkokta maträtter. Jag fäste mig vid att personer från den indiska halvön, oavsett tro, kallade sig "blacks" och agerade tillsammans afro-britter mot vardagens bägge gissel: diskriminering och polisbrutalitet.
Den vintern bröt svåra kravaller ut i nästan alla invandrartäta industricentra. Ett par kommuner, i sitt beråd, övertalades av sociologer och kriminologer att anamma en ny ideologi, den så kallade multikulturalismen, som kur mot våldet och oron. Birmingham och Bradford gick i bräschen, flera följde.
I stället för individens värdighet och rättigheter lärde multikulturalismen att det var de olika kulturerna som var det centrala. Det var de, inte du och jag, som skulle jämställas.
Inga invandrare eller invandrarorganisationer hade framfört några krav på multikulturella reformer. De applicerades ovanifrån, av vita intellektuella. Förr hade sikher, hinduer, muslimer och karibier bott vägg i vägg och agerat i samma politiska organisationer, i frågor som angick dem alla. Men när bidrag och stöd plötsligt fördelades enligt kulturella principer, föll de gemensamma organen sönder.
Under åttiotalet segregerades skolsystemen. Detta skedde av sig självt när det hela tiden var särarten, inte gemenskapen, som utgjorde underlaget för resursfördelningen. Under 90-talet splittrades också bostadsområdena upp och i dag är förstörelseverket komplett: till och med affärsområdena fragmenterats, så att varje "kultur" har sitt shoppingkvarter.
I det nya systemet krossades den sekulära islamiska kulturen, som spelat en central roll i de äldre, politiska organisationerna. Multikulturalismen, som Kenan Malik visat, blev den fanatiska islamismens hävstång. De mest "muslimska" muslimerna tog hand om gruppens skolbudget. De som skulle begå terrordåd mot sina egna landsmän hade inte lärt sig det i Pakistan, de hade uppfostrats till det tack vare en blåögd och artificiell modeideologi som inte hade något med islam att göra.
Rasismen och multikulturalismen har olika avsikter, men de utgår från samma grundantagande: Att du, och dina eventuella rättigheter, är en funktion av din grupptillhörighet. De bägge ideologierna har samma rötter och de leder mot samma elände: segregation, extremism och slöseri med mänskliga resurser.