Mycket måste repareras när Obama möter Medvedev

Möten mellan Leonid Brezjnev och Richard Nixon eller Ronald Reagan och Michail Gorbatjov innehöll oftast stor dramatik, och hade dessutom rent faktiskt stor betydelse för den internationella politikens klimat.
 

Ändå finns det förväntningar, kanske främst i Moskva, när de relativt nyblivna presidenterna Barack Obama och Dmitrij Medvedev i dag, onsdag, möts för första gången ansikte mot ansikte inför G20-mötet i London. Det finns mycket att reparera i en relation som surnade till betänkligt under George Bushs sista tid vid makten. Att även Vladimir Putin formellt har överlämnat Kreml till en ny man (oavsett hur reellt maktskiftet är i praktiken) har en psykologisk betydelse som inte ska underskattas.
 

Förra årets konfrontationer – i Kaukasus, med det ryska Georgienkriget som kulmen, och grälet om USA:s planer på en missilsköld vid Rysslands gräns – är inte glömda. Men båda parter vill av allt att döma lägga dessa konflikter bakom sig.
 

Det är ledare för två något stukade stormakter som möts, med mer realistiska mål i sikte. Båda länderna har drabbats brutalt av den internationella finanskrisen, och ingen vet hur djupt världsekonomin kan sjunka. Ett ekonomiskt försvagat Ryssland är mindre kaxigt än för bara ett halvår sedan, och det revanschistiska mantrat ”Moskva måste inta sin rättmätiga plats i framsätet i den internationella politiken” är mer nedtonat.
 

Ett USA i recession har å sin sida två närmast utsiktslösa krig i Irak och Afghanistan att hantera, och Obama har signalerat en inriktning på att söka allianser där det går. Båda länderna trevar sig fram i en värld som befinner sig i snabb förändring. De behöver uppenbarligen varandra på en rad områden.
 

Sedan Obama flyttade in i Vita huset har också atmosfären mellan Washington och Moskva förbättrats avsevärt. En dryg vecka efter presidentinstallationen i januari fick han ett långt brev från sin ryske kollega med förslag på de säkerhetsfrågor kring vilka USA och Ryssland kan inleda ett konstruktivt samarbete: bland annat Afghanistan, kärnvapenspridning, Nordkorea.
 

Obamas svar till Medvedev var positivt. När de två utrikesministrarna Hillary Clinton och Sergej Lavrov därefter träffades var tonläget ypperligt, och de tryckte på den symboliska ”omstart”-knappen.
 

Det blir till slut sakfrågorna som avgör hur relationerna mellan Obama och Medvedev utvecklas. USA vill ha rysk hjälp med att hantera det förmodade kärnvapenhotet från Iran. Den koppling som Obama gjorde mellan Iran och det europeiska missilförsvaret föll dock inte i god jord i Moskva. Obama kommer säkerligen också att ta upp Moskvas obstruktion av de amerikanska transporterna till Afghanistan. Nyligen beslöt Kirgizistan – inte utan Moskvas uppmuntran – att stänga USA:s flygbas Manas, som spelar en viktig roll för den amerikanska krigföringen mot talibanerna.
 

Medvedev kommer inte bara att insistera på att utplaceringen av missilförsvaret i Polen och Tjeckien stoppas, utan också att försvarsalliansen Nato skrotar sina planer på att expandera in i Rysslands traditionella intressesfär, främst i Ukraina och Georgien. På dessa två punkter har Obama markerat svalare entusiasm än Bush, men han har ännu inte visat sina kort.
 

Några stora genombrott är inte att vänta av deras första möte. Men en omstart blir det i alla händelser, oavsett om de kastar titlarna och blir ”Barry” och ”Dima” med varandra eller ej.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut