Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

Nätets värsta knarklangare

Från ett ödehus i övre Norrland drevs Sveriges största narkotikaoperation i sitt slag någonsin. 
Tusentals drogpaket skickades till köpare runt om 
i landet.

På nätet fanns bara ett ansiktslöst alias. När de riktiga identiteterna avslöjades stod polisen 
förbluffad. De var ostraffade, tekniskt kunniga killar som vägrade att möta kunder utanför internet.

Detta är historien om Alexandrus, den nya 
generationen langare. 

Ett snötäcke vilade på brevlådan när killen kom gående över Statoilmackens parkering. Han var mörkt klädd, bar glasögon och hade ett glest bockskägg. En grå mössa var neddragen långt över öronen. Han kunde inte vara mycket äldre än 25. I handen höll han en plastpåse med en bunt brev. 

Killen såg sig om innan han postade breven och gick tillbaka mot en sliten Mercedes-Benz 200 som såg ut att vara minst lika gammal som han själv. Klockan hade just blivit halv tolv när killen stängde bildörren och körde vidare. Det var den 19 januari 2015, från den grå himlen föll små snöflingor över Skellefteå.

Polisspanaren som följt alltihop sänkte sin kamera och spelade upp den nyinspelade filmen. Tryckte på paus. Ynglingen på kameradisplayen tittade tillbaka på honom genom immiga glasögon.

Utredaren är känd bland sina kolleger som erfaren och uppmärksam. En mindre rutinerad polis hade kanske inte reagerat på grabben med det alldagliga utseendet. När polisen gick igenom filmen tvekade de ändå.

Kunde det här verkligen vara rätt?

Var det här Alexandrus?

Den 12 augusti, 2003. ”Klockan är kvart i fem, det här är Dagens Eko. Internet har blivit en inkörsport till droger för många ungdomar, och droghandeln över nätet har ökat kraftigt, visar en rapport från rikskriminalen och regeringens narkotikasamordnare…”

För att förstå Alexandrus framgångar behöver man också förstå den förändring som drogmarknaden genomgått det senaste decenniet. Kring millennieskiftet tog droghandeln ett stort kliv från gatan ut på internet. Under 2000-talets början dök ordet nätdroger allt oftare upp när politiker, poliser och journalister talade. Genom att köpa och sälja knark på nätet minskade riskerna för de inblandade, som kunde genomföra sina olagliga affärer anonymt via datorn.

Men lyckan blev relativt kortvarig. Flera stora sajter och ”apotek” har stängts av polisen och de inblandade har åtalats.

Det vanliga nätet är inte längre säkert för langarna. Därför har många av dem tagit ytterligare ett steg. De har försvunnit in i darknet, den del av internet som kräver särskilda krypteringsprogram för att komma åt.

Där behövs inga riskabla möten mellan nervösa köpare och langare, inga skrynkliga sedlar ska byta ägare. I stället görs affärerna upp genom privata chattkanaler. Drogerna levereras med posten och betalas med internetvalutan bitcoin.

På darknet finns det en mängd olika sajter – regelrätta marknadsplatser – för droger. De flesta är internationella, men som DN rapporterade i veckan finns även svenska motsvarigheter som trots polisens försök att stoppa dem fortsatt att förmedla kontakter mellan köpare och säljare av narkotika.

Foto:

Världens mest kända marknadsplats på darknet var länge sajten Silk road som dök upp i februari 2011. När FBI stängde den två och ett halvt år senare hade marknadsplatsen omsatt närmare 1,6 miljarder kronor, främst genom handel med droger. De sista dagarna fanns där upp emot 14.000 annonser om droger till salu.

Silk roads ägare Ross Ulbricht tog en procentandel av varje försäljning, och blev enligt FBI mångmiljonär innan hans tillgångar beslagtogs. Han greps den första oktober 2013 på ett bibliotek i San Francisco efter att en infiltratör hade lurat honom att logga in på Silk roads administratörskonto.

För att komma nära honom låtsades två FBI-agenter vara ett högljutt bråkandes kärlekspar – något som distraherade Ulbricht tillräckligt länge för att agenterna skulle kunna rycka åt sig hans dator innan han kunde logga ut och dölja sina spår.

Gripandet av den 29-årige Ross Ulbricht, en högutbildad Texaskille som innehaft den amerikanska scoutkårens högsta rang, väckte stor uppmärksamhet även utanför drogkretsar.

– Hys inga tvivel, Ulbricht var en knarklangare och en kriminell profitör som utnyttjade människors beroende och bidrog till minst sex unga människors död, sade åklagaren.

Ross Ulbrichts försvarare hävdade i stället att Silk road var den mest ansvarstagande drogmarknaden i historien, bland annat eftersom man anlitade en läkare som gav hälsoråd till sajtens användare.

Ulbricht dömdes till livstids fängelse. Men när FBI stängde Silk road tog andra över. Uppföljaren Silk road 2 och flera andra marknadsplatser med namn som Agora, Evolution och svenska Flugsvamp delade under 2014 upp marknaden emellan sig.

Samtidigt påbörjade FBI sitt mödosamma arbete med att gå igenom tiotusentals sidor av nedsparad data från Ross Ulbricht och Silk road för att försöka identifiera och kartlägga darknets knarklangare.

Ett namn väckte deras intresse. En tidigare okänd säljare som låg bakom flera tusen försändelser av främst cannabis.

Säljaren kallade sig Alexandrus, och sa att han kom från Sverige.

DN har gått igenom materialet som skickades från FBI till den svenska polisen. Det innehåller chattloggar mellan Alexandrus och köparna, varav flera öppet skriver ut sina namn och hemadresser i Silk roads krypterade meddelartjänst.

Alexandrus svarar snabbt, korrekt och trevligt som vilken kundtjänst som helst. Han lägger undan droger åt dem som inte hunnit få sin lön, erbjuder ersättning till dem vars droger försvinner eller beslagtas av tullen, och kompenserar dem som inte är nöjda med sina köp.

”Jag är hemskt ledsen över denna olyckliga förväxling. Jag skickar dig ett gram Ice-o-lator [mycket starkt hasch, reds anm] utan kostnad”, skriver han till en kund som fått fel drog skickad till sig.

”Tack! Det är fantastisk service! (…) Definitivt en av de bästa säljarna här! :)”, svarar den belåtna köparen.

Bland köparna byggde Alexandrus snabbt upp ett rykte om sig som pålitlig. På drogmarknader som Silk road förväntas kunder skriva omdömen om leverantörer, på samma sätt som sker på auktionssajter som Tradera och Ebay. I materialet från FBI finns hyllningarna dokumenterade.

”Alexandrus har verkligen vunnit mitt hjärta med sina produkter”, skriver en köpare. ”Bra kundbehandling, snabb leverans och hög kvalitet”, lovar en annan. Flera prisar hur diskret förpackade drogerna är – ”stealth” på forumets egen jargong. ”Jag kan verkligen gå i god för denna säljare.”

Foto:

”Polisen öppnade ett av paketen, och hittade omsorgsfullt vakuumpackad chokladfudge som fick dem att höja på ögonbrynen.”

Köparna är särskilt entusiastiska över Alexandrus specialitet: Färdiga sötsaker bakade med cannabis. Att äta drogen, i stället för att röka den, är i sig inget ovanligt. Men Alexandrus var i det närmaste ensam i Sverige om att erbjuda chokladfudge och kakor som garanterade köparen att bli hög.

”Kakorna är riktigt goda och jag är glad att du finns”, lyder ett omdöme. Andra vittnar om hur starkt spetsade cannabiskakorna var. ”Röker i princip dagligen och var lite osäker på om man skulle bli skön på en kaka”, skriver en av kunderna och fortsätter: ”Tog en på tom mage och den slog till rejält så var försiktiga om ni är oerfarna.”

Att vara ensam om en produkt gav Alexandrus en särställning och bättrade på ryktet. Men i slutändan skulle det också visa sig förödande.

I FBI:s material finns en förteckning över allt som sålts av Alexandrus på Silk road. Från den första transaktionen i juli 2012 till det sista köpet den andra oktober 2013 – dagen då Silk road stängdes. Enligt svenska polisens beräkningar hade Alexandrus under sina 14 månader på sajten sålt droger till ett sammanlagt värde av 1,6 miljoner kronor.

Den sista dagen före FBI:s tillslag nådde Alexandrus rekordnivåer – 49 beställningar för totalt 36.000 kronor under ett enda dygn.

Men slutet för Silk road var bara början för Alexandrus. Det dröjde inte länge innan han var i gång igen på de marknadsplatser som dök upp i tomrummet som Silk road lämnade efter sig. Köparna följde efter.

Alexandrus verkade inte skrämmas av att den marknadsplats där han hade bedrivit sina affärer hade tagits ned av den amerikanska polisen. Kanske litade han fullt ut på sitt it-säkerhetsskydd. Om så var fallet var det inte utan skäl.

Den som hade velat jaga Alexandrus genom darknet och hem till hans egen dator skulle ha tvingats följa spåren av en signal som kastas mellan datorer runt om i hela världen, i syfte att lura bort förföljare. Vägen blockerades av hinder som gjorde personen där bakom anonym. I andra änden väntade en dator som inte bara hade hårddisken krypterad, den var också försedd med speciell programvara för att kunna radera det sparade innehållet på djupet så att det blev omöjligt att återskapa.

Om någon ändå hade lyckats kringgå allt detta skulle spåren till sist ha tagit den från darknets hemliga sajter till ett litet gult ödehus. Beläget djupt in i granskogen, fem mil från Skellefteå.

Det var en sjavig byggnad. Plåttaket var angripet av rost, färgen flagnade från ytterväggarna och stuprännorna såg ut att kunna falla ned vilken sekund som helst. Filtar täckte fönstren.

Där inne var tapeterna halvt avrivna från väggarna. Påsar med skräp stod utspridda. Men där fanns också en komplett utrustningspark för distribution av narkotika i stor skala: Bord med förstoringsglas för finfördelning av drogerna, vågar, mängder med kuvert, plasthandskar, vakuumförpackare och påsar särskilt utformade för hermetisk förslutning. Med sådana ska inte en enda doftmolekyl läcka. ”Stealth” som sådan omsorg alltså kallades på drogsajterna.

– Huset i sig var väldigt stökigt, men själva borden var nästan kliniskt rena, säger polisens spaningsledare Thomas Palmgren.

Frysen fick tjäna som tillfälligt lager, med narkotika liggandes i plastlådor. På köksfläkten satt en handskriven lapp med recept på vit chokladfudge (”1 dl grädde, 3 dl socker ...”) och chokladtryffel (”Rör ner chokladen, smaksätt med pepparmyntsolja ...”).

Med andra ord: Huset var, trots sin sorgliga uppsyn, högkvarteret för en droghandel i internationell klass. Men personerna som använde huset hade inte mycket gemensamt med den klassiska bilden av organiserad brottslighet.

Den som väntade sig erfarna kriminella, med långa brottsregister och kopplingar till vålds- och vapenbrott, skulle inte tro sina ögon.

I huset befann sig två killar i 25-årsåldern. Den som skulle visa sig vara huvudmannen, Björn, framstod på pappret som en anspråkslös men skötsam individ: Ostraffad, skuldfri och utan betalningsanmärkningar.

Björns kriminella karriär är på många sätt en gåta. Polisen, Försäkringskassan, Socialtjänsten och Kronofogden – ingen av dem hade hört talas om Björn innan han greps. I frivårdens domstolsyttrande beskrivs han som en ung man med en bra uppväxt i en stor familj.

Han slutförde gymnasiet, en linje med it-inriktning och gick vidare till en ingenjörsutbildning i datateknik. Men efter bara drygt ett år hoppade han av studierna. Förutom några korta inhopp i hemtjänsten gick han arbetslös under långa perioder.

Hans kumpan Markus var i polisens ögon inte heller någon kriminellt belastad person. Förutom ett par trafikförseelser var hans brottsregister rent.

Under de hundratals spaningstimmarna delade polisen in de två killarna i olika roller. Björn var hjärnan, den som drev Alexandrus på darknet, hade kontakt med köpare och gjorde beställningar av stora partier droger för vidareförsäljning. Markus arbetade i världen utanför darknet, han rekryterade målvakterna som tog emot Björns beställningar och gjorde upp med ägaren om att hyra ödehuset.

De delade på uppdraget att baka, förpacka och posta sina varor. Men i polisens och åklagarens huvuden var det Björn – killen som alltid bar runt på en datorväska – som var Alexandrus. Trots det var det få personer förutom Markus som visste vem han var.

– Jag fick inte nämna minsta lilla detalj om att Björn överhuvudtaget var en existerande människa. Han fanns inte, sade Markus senare till polisens förhörsledare.

I sina egna förhör säger Björn inte mycket som förklarar varför han började med droghandeln. Han menar att han bara agerade som kundsupport för Alexandrus under 2014, och att det var Markus och andra personer som låg bakom. Utöver det är han mestadels tyst. Under nio förhör svarar han ”ingen kommentar” 398 gånger på förhörsledarnas frågor.

Till sist tröttnar åklagaren Anders Norberg.

Åklagaren: Är det så det kommer vara fortsättningsvis också? Då det gäller frågor om narkotika och vad som har funnits exempelvis på din dator och så vidare? Att det kommer att vara den typen av svar vi kan förvänta oss?

Björn: Ingen kommentar.

Åklagaren: Inga fler frågor.

Hela Alexandrus operation var uppbyggd för att duon skulle ha minsta möjliga kontakt med omvärlden. Björn var inte ens känd för målvakterna, utan kallades bara ”kollegan” av Markus. Polisens telefonavlyssning gav inget alls, de skötte sin kommunikation över krypterade chattprogram. Köpen gjordes upp över darknetsajterna och det var uteslutet att leveransen skulle ske ansikte mot ansikte.

Den enda gång de behövde ge sig ut var när breven skulle postas. För att det inte skulle väcka misstankar användes ett avancerat schema för att växla mellan ett 60-tal brevlådor runt om i Skellefteåtrakten. Det skulle göra det svårare för polisen att koppla hjärnorna bakom försäljningen till en viss plats.

– I ödehuset utanför Skellefteå, där man paketerade narkotikan, var säkerhetstänkandet extremt. Man hittade inte ett enda dna-spår eller fingeravtryck på några försändelser. Allt var vakuumpackat med dubbla påsar, säger kammaråklagare Anders Norberg.

– Det var professionellt, det är vår uppfattning.

Tiden efter FBI-razzian mot Silk road visade Alexandrus inga tecken på att trappa ner. I stället växte operationen under 2014. Från att uteslutande ha sålt cannabisprodukter började Alexandrus erbjuda MDMA, grunden i ecstacy, och LSD. Tusentals LSD-trippar kan kopplas till Alexandrus olika konton på drogsajterna.

Samtidigt var den svenska polisen fortfarande långt från att knyta langarens alias till de två unga killarna i ödehuset.

Materialet som FBI hade lagt vantarna på visade visserligen i detalj hur Alexandrus hade skött affärerna. Där fanns priser, ordrar och uppgifter om vad som hade levererats. Men ingenting hjälpte polisen att hitta den som låg bakom. Inga loggade ip-adresser, namn eller uppgifter som skvallrade om vem Alexandrus var eller var han bodde.

I stället var det brevbärare och chokladkakor som blev Alexandrus fall. För trots försiktigheten med brevlådorna hamnade ett par av breven med narkotika i Skellefteåpolisens händer. Enligt polisen var det postpersonal som reagerade på några av försändelserna som dök upp i en brevlåda i Skellefteå. Polisen öppnade ett av paketen, och hittade omsorgsfullt vakuumpackad chokladfudge som fick dem att höja på ögonbrynen.

Det kunde ha stannat där, med ett mindre beslag och kanske en fällande dom för ringa narkotikabrott. Men när beslaget kom tillbaka från statens kriminaltekniska laboratorium nådde uppgifterna även Nationella operativa avdelningen som arbetar med grov brottslighet i hela Sverige.

På grund av uppgifter från FBI visste de att det bara fanns en säljare som hade specialiserat sig på de narkotikaspetsade bakverken – Alexandrus.

Även om det var långt ifrån några säkra bevis så började polisen från den stunden att arbeta efter en ny hypotes: Langaren på darknet som FBI hade larmat om befann sig någonstans i Skellefteåtrakten.

Polisens spaningsledare Thomas Palmgren fick i uppdrag att lägga upp en strategi för att fånga Alexandrus.

– Vi började kartlägga alla brevlådor i Skellefteå. Det visade sig att det fanns ett hundratal. Så många spanare har vi inte, så vi började att bevaka strategiska brevlådor som stod i anslutning till stora knytpunkter som kunde vara aktuella. Men det var väl lite av en chansning, vi hade ingen aning om han skulle dyka upp, säger han.

Den 19 januari 2015, mer än ett år efter att Silk road hade stängts, satt därför polisens spanare utanför Statoil i Skellefteå när Björn parkerade sin vita Mercedes, tog plastpåsen med paketen och gick mot brevlådan. Polisen antecknade registreringsnumret, det är första gången som Björns namn dyker upp i polisens datorer.

– Vi gör våra registerkontroller och ser att han är tidigare ostraffad, utan inkomst och ser ut att leva ett både socialt och ekonomiskt sparsamt liv. Det är kanske inte normalbilden av hur en stor narkotikaaktör agerar i det vanliga samhället, säger Thomas Palmgren.

– Men det är klart, i efterhand passar han bra in på den fördom man har av datahackers.

De kommande dagarna började polisen följa efter Björn och lade snart märke till att han alltid hade med sig sin dataväska. Snart dök även Markus upp. Under januari och februari ledde deras bilresor polisen till ödestugan och brevlådor runt om i Skellefteå.

Men hur misstänkt det än såg ut behövdes riktiga bevis. Polisen satte därför i system att efter varje postning ta sig in i postlådorna och plocka ut breven som Björn och Markus postade. I smyg öppnades kuverten, innehållet – vakuumpackad cannabis, den berömda fudgen och ibland LSD-doser – fotograferades och testades.

Därefter packade polisen ned drogerna igen, förslöt kuverten och lät dem nå sina köpare. Inte mindre än 329 drogförsändelser levererades på så vis till sina köpare, som var helt omedvetna om att deras droger nyss hade hanterats av polisen.

Köparna tycks ha varit vanliga brukare, som var och en beställer relativt små mängder narkotika. En man i Småland, född 1993, fick sina fem doser LSD i slutet av januari. En man i 40-årsåldern fick cannabisfudge skickad till sin adress i Skåne. En mindre mängd hasch tilläts nå en 31-årig man i Uppsala.

Att se mellan fingrarna med mindre brott för att kunna utreda ett grövre kallas på polisspråk för ”interimistisk passivitet”. Beslutet att inte stoppa handeln som pågick framför polisens ögon fattades av kammaråklagare Anders Norberg.

Något alternativ fanns inte, hävdar han. Om narkotikan hade tagits i beslag hade Alexandrus förstått att någon var honom på spåren. Kanske skulle hela operationen ha avslutats innan det fanns nog med bevis för att väcka åtal.

– Det vi kunde räkna ut skulle till ungdomar, det stoppade vi i alla fall, säger Anders Norberg.

Det var inte det enda knep polisen tog till. I mitten av februari 2015 lade användaren Skittles74 en order på handelsplatsen Evolution. En blandning av LSD-trippar och cannabis beställdes från Alexandrus ordinarie sortiment. Som vanligt betalades med bitcoin.

Dagen efter hoppade Björn och Markus än en gång in i Mercedesen. De tog en av sina vanliga runda och lade välförpackade drogleveranser i postlådorna.

Men vad de inte visste var att Skittles74 inte var en vanlig kund, utan polisens eget bluffkonto. När Björn och Markus förpackade denna order bidrog de till att bygga upp bevisberget mot sig själva. Poliserna kunde länsa brevlådorna, gå igenom kuverten och där hitta sin egen beställning.

– De åkte ut till ödehuset, paketerade ordern och postade narkotikan, säger Anders Norberg.

Metoden är kontroversiell. Den balanserar på gränsen till brottsprovokation, vilket är förbjudet i Sverige. Polisen får inte be en misstänkt langare om att få köpa narkotika för att direkt gripa den som inleder affären. Detta eftersom brottet – själva langningen – då aldrig hade hänt. I fallet Alexandrus motiverar polisen sina narkotikaaffärer med att de var ”provköp”. Ingen skulle åtalas för just denna försäljning, men de skulle hjälpa polisen att komma på rätt spår.

Den 24 februari skulle polisen slå till. Då hade månader av spaning, otaliga filmer, dokumenterade försändelser, falska köp och avlyssnade samtal lagts samman till en akt som målade upp bilden av en enorm operation: Flera tusen drogförsändelser till ett värde av miljontals kronor.

Ett 70-tal poliser hade kallats in. På ett givet kommando skulle de storma flera adresser i Skellefteåtrakten. Det viktigaste tillslaget gjordes mot Björns bostad, en oansenlig hyreslägenhet en bit utanför Skellefteå.

Strax före fyra på eftermiddagen satte de i gång. Det behövde gå fort. En grupp poliser gick genom dörren, samtidigt krossade andra ett fönster och hoppade in. Björn, som befann sig i lägenheten, greps kvickt samtidigt som utredarna började söka igenom rummen. Men att det var bråttom berodde inte i första hand på att den misstänkte kunde fly, det handlade om datorerna. Eftersom de var försedda med tung kryptering så fanns en överhängande risk för att innehållet på dem skulle vara helt oläsligt, även om polisen tog dem i beslag. Enda sättet var att ta över dem medan Björn var inloggad. En enda knapptryckning eller en ryckt strömkabel hade räckt för att hårddiskarna skulle låsas i krypterad form.

Men poliserna var snabba nog. På plats vid ett lågt bord, invid Björns säng, kunde polisens it-tekniker kopiera innehållet på hans hårddiskar och säkra det för en kommande undersökning.

Det skulle visa sig vara en guldgruva av bevis. Datorn innehöll allt som behövdes för en omfattande nätbaserad droghandel. Där fanns krypteringsnycklar för mejladresser och lösenord till Alexandrus konton på nätet. Där fanns förteckningar över brevlådor, komplett med tömningstider. Dessutom mängder med avancerade säkerhetsprogram, allt som behövdes för att kommunicera anonymt och att sopa igen spåren efter sig. På datorn fanns också senaste numret av Narkotikapolisföreningens tidskrift.

– Det visade sig att Björn var väldigt intresserad av allt som skrevs i tidningar och i polisutredningar om arbetet på darknet, och om polishundars förmåga att hitta narkotika i brev. Han hade ett väldigt intresse av att skydda sig, säger Thomas Palmgren.

Dagen efter gripandet gjorde polisen ett nytt provköp. Men beställningen från Skittles74 fick inget svar och efter två veckor markerades ordern automatiskt som avslutad. Alexandrus hade tystnat.

Foto:

”Historien om Alexandrus fick ett nästan övertydligt slut i juli 2015. Några veckor efter att Björn och Markus dömts i tingsrätten fick räddningstjänsten ett telefonsamtal. Ett ödehus några mil utanför Skellefteå stod i lågor.”

Rättegången som följde är ett typexempel på den speciella bevissituation som nätbaserad brottslighet för med sig. Att demonstrera hur omfattande kriminalitet ett anonymt nätalias har gjort sig skyldig till är en sak. Att knyta det till en fysisk person en helt annan.

Ingen har ifrågasatt att användaren ”Alexandrus” stod bakom omkring 4.600 leveranser av narkotika från 2012 till februari 2015. En handel som omsatte åtskilliga miljoner kronor, enligt åklagaren.

Men Alexandrus var inte en människa. Det var ett alias, och ett alias kan inte fällas i domstol. Flera personer kan stå bakom namnet. Det kan ha överlåts från en person till en annan. Björn och Markus skyllde på varandra och hävdade att de klivit in i en operation som redan var i gång.

Trots det fann tingsrätten att Björn, med Markus hjälp, var den som hade skött Alexandrus handel. Straffet blev tio års fängelse för grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling, medan Markus dömdes till fem års fängelse. Domen överklagades och hovrätten sänkte Björns straff till åtta års fängelse.

Det anses inte bevisat att han drivit Alexandrus längre än sedan sommaren 2014. Som en följd av detta kunde också bara en mindre pengasumma knytas till Björn. Av de miljontals kronor som den totala handeln ska ha omsatt krävdes de två till slut på bara 115 000 kronor var.

Utöver Björn och Markus dömdes deras målvakter för narkotikabrott i varierande grad. Den 32-årige man som hyrt ut ödehuset till dem undvek först att ställas inför rätta genom att fly till fjälls. Han levde i tält och gjorde inbrott för att få tag på förnödenheter, innan han efter några veckor återvände till Skellefteå. Där blev han igenkänd, gripen och dömd till skyddstillsyn för medhjälp till grovt narkotikabrott.

Historien om Alexandrus fick ett nästan övertydligt slut i juli 2015. Några veckor efter att Björn och Markus dömts i tingsrätten fick räddningstjänsten ett telefonsamtal. Ett ödehus några mil utanför Skellefteå stod i lågor. När brandkåren kom fram var huset redan helt övertänt och brandmännen tvingades fokusera på att stoppa elden från att sprida sig. Av det som en gång var Alexandrus högkvarter återstod bara sot och aska.

Polisen misstänkte att branden var anlagd, men kunde inte hitta några kopplingar till knarkhandeln. Utredningen lades ned.

I dag ser polisen fallet Alexandrus som en stor framgång. Ett bevis för att langarna inte är säkra ens på internets med skyddade sajter. Samtidigt har handeln med droger fortsatt i hög omfattning. Alexandrus används nu som varnande exempel för andra langare.

”Läs förundersökningen från Alexandrus”, tipsar en langare på ett av drogmarknadernas forum för säkerhet.

– Det är tyvärr så det är, baksidan med att göra ett bra jobb är att de lär sig hela tiden. Det lilla försprång vi har äts upp, säger polisen Thomas Palmgren.

Björn och Markus heter egentligen något annat.

Darknet – mötesplats på internets skuggsida

Darknet är en del av internet specialbyggd för att hålla användare och sajtägare anonyma.

I praktiken används Tor-nätverket, en anonymiseringsteknik som även används av människor i diktaturer för att kringgå censur och övervakning.

Tor kan både användas för att anonymt besöka vanliga webbplatser. Men man kan också driva hela sajter inom Tor-nätverket, som då bara är tillgängliga för dess användare. Adresserna till sådana slutar på ”.onion”.

Darknet och Tor-nätverket är svårare att navigera eftersom det inte indexeras av vanliga sökmotorer. Ofta måste man ha tillgång till den komplicerade adressen till en viss darknet-sajt för att kunna nå den.

”Alexandrus”

Alexandrus var ett alias som användes av en av de största narkotikaförsäljarna på nätet under flera års tid.

Namnet blev först känt på Silk road, en internationell marknad för olagliga varor. Den hade sin storhetstid för ett par år sedan och stängdes av FBI i oktober 2013.

Efter Silkroad flyttade Alexandrus till andra forum för narkotikaförsäljning.

Enligt FBI:s och den svenska polisens sammanställning ska Alexandrus ha stått bakom 4 600 leveranser av narkotika.

18 kilo hasch och marijuana, 1.600 bakverk med cannabis, 3 000 LSD-trippar och en okänd mängd MDMA kan kopplas till aliaset, enligt åklagaren. Ingen har dock dömts för all denna försäljning.

Han skrev på svenska och deklarerade öppet att han var en svensk säljare. Vissa sorters narkotika ville han bara leverera till adresser inom landet.

På drogsajter och forum som Flashback hyllades Alexandrus som en professionell försäljare med produkter av hög kvalitet.

Anonymiteten på darknet har lockat

Anonymiteten på darknet har lockat mängder med specialiserade forum för handel med illegala droger.

De är i princip uppbyggda på samma sätt som vanliga köp- och säljsajter som Blocket eller Ebay.

Säljare visar sina varor, tar emot beställningar och recenseras av köparna. Den som får beröm för bra produkter och snabba, diskreta leveranser kan räkna med mer affärer.

Allt från cannabis och receptbelagda mediciner till heroin och syntetiska droger bjuds ut helt öppet.

Leveransen sker i princip uteslutande via posten. Köparen måste därför exponera sitt riktiga namn och sin adress för köparen.

Betalning sker med den digitala valutan bitcoin, vilket ska försvåra att koppla transaktionen till en fysisk person.

Oftast agerar drogforumets ägare mellanhand och tar en procentandel av de bitcoin som byter händer. Dessa summor kan växlas till vanliga valutor som kronor eller dollar.

Illustrationerna till texten bygger

Illustrationerna till texten bygger 
på fotografier från polisens 
förundersökning.

Se originalbilderna i den digitala versionen 
av reportaget på fokus.dn.se

Så föll domarna mot personerna bakom aliaset Alexandrus

”Björn”

Man, 27 år

Roll: Skötte handeln.

Dom: Grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling.

Straff: Tio års fängelse. Sänkt i hovrätt till åtta år.

”Markus”

Man, 28 år

Roll: Skötte handeln.

Dom: Grovt narkotikabrott.

Straff: Fem års fängelse.

Hyresvärden

Man, 32 år

Roll: Hyrde ut huset.

Dom: Medhjälp till grovt narkotikabrott.

Straff: Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.

Målvakt 1

Man, 27 år

Roll: Tog emot drogförsändelser.

Dom: Narkotikabrott.

Straff: Fängelse, ett år och månader.

Målvakt 2

Man, 29 år

Roll: Tog emot drogförsändelser.

Dom: Narkotikabrott.

Straff: Fängelse, ett år.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.