Världen

IS vill skapa hat mot EU:s muslimer

Det ligger en självklar symbolik i IS mordattacker mot Europas och framför allt Natos huvudstad. Tidigare stora terrordåd mot europeiska huvudstäder – Madrid 2004, London 2005 och Paris i höstas – har av jihadisterna presenterats som bestraffning och varning till länder som deltagit i Nato-kampanjer mot Irak. Detta är ännu en varning i samma tradition.

Bryssel är hjärtat av al- Mamlaka al-Salibiya, korsfararnas rike, i IS-propagandan. IS är liksom sin moderorganisation al-Qaida noga med att motståndarsidan ska kunna utläsa någon sorts budskap i aktionen. Det sprängda ryska passagerarplanet, den jordanske piloten som brändes levande, massmordet på egyptiska kristna i Libyen och alla de andra horrörerna har alla en tydlig adress till en motståndare, som därmed aviseras att mer av samma slag är på väg om inte landet ifråga tänker om.

Så har det ju inte gått – utom ifråga om Spanien – som drog sig ur Irakkriget efter de tvåhundra döda tågpassagerarna 2004. Tvärtom, länder som råkar ut för IS hämnd engagerar sig djupare i kriget mot terrorgruppen.

Det finns också mer konkreta motiv bakom tisdagens attack. IS besväras av Nato-bombningarna av dess område i Irak och Syrien. Men IS har inga möjligheter att besvara angreppen på ort och ställe. Det enda sättet är att söka sig till mjuka civila mål hos fienden.

IS har också mer långsiktiga mål: Som framgår av ledarartiklarna i rörelsens påkostade tidskrift Dabiq, hoppas IS tillämpa samma taktik mot Europa som dess grundare Abu Musab al-Zarkawi använde för att sätta Irak i brand efter USA:s invasion: terrordåd mot icke-sunniter (shia-muslimer i Iraks fall) för att driva dessa till hämndattacker mot sunniter, som i sin tur radikaliserades och anslöt sig till al-Qaida i Irak, embryot till IS.

I Europa hoppas IS att våldet mot lokalbefolkningen ska provocera europeiska myndigheter och opinioner till diskriminering och hat mot Europas muslimer. Denna polarisering ska sedan driva muslimer i armarna på IS, enligt uträkningen.

Flygbombningarna mot IS-mål kan inte besegra rörelsen. Det nedslående bokslutet efter fyra års strider mot IS i fem länder är: Reguljära arméer klarar inte av jihadistiska gerillor.

Egyptens armé, en av världens största, har inte kommit en tum närmare någon seger över IS i det tomma Sinai. Tvärtom, IS har utraderat den egyptiska turistnäringen och tvingat Kairo att införa import- och valutarestriktioner.

Men i de IS-styrda delarna av Irak och Syrien sporrar Nato-bombningarna de civila att fly. Nato kan inte besegra IS från luften, men kan genera sekten.

Ett islamiskt kalifat utan undersåtar skulle ställa IS i löjlig dager, och allt större resurser läggs nu på att täppa till flyktvägarna till Iraks huvudstad Bagdad och Erbil, huvudstad i irakiska Kurdistan.

Fakta. Islamiska staten

År 2014 tog den sunniextremistiska grupperingen Islamiska staten (IS) kontroll över stora områden i Irak och Syrien och utropade i slutet av juni 2014 ett ”kalifat”, där lS-ledaren Abu Bakr al-Bagdadi gör anspråk på att vara profeten Muhammeds ställföreträdare och alla muslimers ledare.

I själva verket är det ytterst få av världens cirka 1,6 miljarder muslimer som ställer sig bakom IS extremt våldstillvända variant av islam.

IS har en krigsmakt med uppskattningsvis 100 000 man i vapen. Avläggare finns i bland annat Egypten, Libyen, Afghanistan och Jemen.

Rörelsen har tidigare begränsat sin terror till Irak och Syrien, men tog nyligen på sig flygplanssprängningen i Sinai den 31 oktober 2015 och attackerna mot Paris den 13 november, samt nu senast terrordådet i Istanbul i januari.