I Nazityskland var alla former av prostitution officellt förbjudet. Men den tyske forskaren Robert Sommer avslöjar ett helt nätverk av bordeller i de nazistiska koncentrationslägren i en bok som han på onsdagen presenterar inför Berlins delstatsparlament: "Das KZ Bordell" (Bordellen i koncentrationslägret).

Det är den första omfattande studien någonsin av ett hittills förträngt kapitel av det nazityska skräckväldet.

- I det kollektiva minnet och den skrivna historien om andra världskriget har bordellerna i koncentrationslägren omfattats av ett allmänt tabu. De tidigare lägerfångarna har inte velat berätta öppet om detta svåra ämne. Det passade helt enkelt inte in i efterkrigstidens bild av koncentrationslägren som veritabla monument av lidande, säger Robert Sommer i en kommentar till nyhetsbyrån Reuters.

På order av SS-befälhavaren Heinrich Himmler byggdes från 1942 till 1945 en stor mängd "särskilda byggnader" (Sonderbauten) i flertalet av Tysklands och det naziockuperade Europas koncentrationsläger, däribland Buchenwald, Sachsenhausen, Dachau, Auschwitz och Mauthausen. Där rekryterades med lock och pock kvinnliga fångar att verka som prostituerade för manliga fångar i ett försök att höja arbetsproduktiviteten hos de senare.

För många av kvinnorna som levde under dödshot var tjänstgöring vid en koncentrationslägerbordell deras sista hopp om att inte mista livet: "Det absolut viktigaste var att över huvud taget överleva", säger exempelvis Liselotte B. som var fånge i Mittelbau-Dora-lägret och intervjuas i Sommers bok.

Nazisterna var samtidigt oroade för att könssjukdomar skulle spridas, så kvinnorna fördes först till lägersjukhuset där de gavs kalkinjektioner, desinficerande bad, extratilldelning av mat och en stund under en sollampa. Däremot brydde sig SS inte om några preventiva medel. Men de flesta kvinnorna hade ändå tvångssteriliserats vid arresteringen eller blivit infertila genom sitt lidande i koncentrationslägren.

Varje kvinna tvingades betjäna mellan 300 och 500 manliga lägerkunder, beräknar Sommer efter att ha intervjuat tidigare bordellkunder och prostituerade under nio års forskning för sin nya bok. Ändå var koncentrationslägerbordellerna öppna enbart på kvällar och söndagar. Varje kund hade blott 15 minuter på sig för akten - som alltid måste äga rum i missionärsställning, vilket noga kontrollerades av SS-vakter som spionerade genom hål i celldörrarna.

När en manlig lägerfånge ville utnyttja lägerbordellen måste han först fylla i ett särskilt formulär och betala två riksmark (i jämförelse kostade 20 cigaretter tre riksmark). När väl SS hade godkänt ansökan anvisades mannen en särskild kvinna och genomgick läkarundersökning. När hans namn ropades ut på kvällen fördes han till bordellen och fick medicinsk kräm smetad på könsorganet.

Naziregimens rastänkande genomsyrade även bordellerna. Tyska fångar fick enbart besöka tyska prostituerade, och slaviska fångar fick bara tillträde till slaviska prostituerade. Judar ingick över huvud taget inte i lägerbordellsystemet - judiska kvinnor rekryterades inte som prostituerade och judiska män i koncentrationslägren fick inte tillträde till bordellerna.

Efter krigsslutet förblev de tidigare prostituerade stigmatiserade i samhället trots allt deras lidande, påpekar Robert Sommer i sin bok. Därför är det också få av dem som har velat tala öppet om sitt öde.

- Vi vet inte om någon av dem kompenserades i efterhand för vad de varit med om. Därför är det extra viktigt att dessa kvinnor återges sin värdighet, säger Sommer till Reuters.