Den nederländska insatsen har hållits upp som förebild för andra och lämnar ett tomrum efter sig — och avslutningen har redan kostat Holland en regering.

- Vi har erbjudit folkflertalet en ganska säker tillvaro och framsteg i hälsovård, skolgång och handel. Påtagliga resultat som Nederländerna kan vara stolt över, sade försvarschefen general Peter van Uhm på en presskonferens inför återtåget.

De 1.950 holländska soldaterna har främst varit placerade i Uruzganprovinsen, där opiumproduktionen är hög och talibaner är aktiva.

Talibanerna reagerade på beslutet med för Nederländerna gissningsvis besvärande beröm.

– Vi gratulerar helhjärtat medborgarna och regeringen i Nederländerna för modet att ta detta självständiga beslut, sade talibanernas regionale talesman Qari Ysuf Ahmadii i en intervju i Volkskrant och uppmanade andra att följa exemplet.

– Vi vill inte förhandla med någon om fred så länge det finns utländska soldater i Afghanistan och landet är ockuperat, sade han.

Holländarna kom in i Isaf-styrkan 2006, och insatsen har kostat 24 av soldaterna livet. När Nato bad Nederländerna förlänga sin närvaro med ett år ledde det till en politisk strid som i februari sprängde koalitionsregeringen.

Insatsen har lovordats för sitt ”tredimensionella” arbete — försvar, utveckling och diplomati.

Under de fyra åren har antalet ickestatliga organisationer i området ökat från sex till 50 stycken och antalet barn i skolan har fyrfaldigats jämfört med 2002. En miljon fruktträd har delats ut till odlare som alternativ till opiumvallmo, allt enligt ambassadens beskrivning. Och styrkan har utbildat 3.000 afghanska soldater ”som nu kan genomföra operationer självständigt” enligt general van Uhm.

Men Jan Kleian, ordförande i militärförbundet ACOM, säger att soldaterna han talat med ”inte är glada att åka”.

– De vill fullborda vad de påbörjat, uppdraget är inte slutfört, säger han.

Soldatförbundet AFMP:s ordförande Wim van den Berg säger:

– Det tar 20 eller 30 år att bringa säkerhet till ett så krigshärjat land.