Washington.
För den neokonservativa skara av stridsglada "hökar" som drev fram president Bushs krig i Irak blev valet ett fiasko. Nu tar Richard Perle, Francis Fukuyama och andra avstånd från den politik som deras idéer ledde till.
Den viktigaste enstaka fråga som fick väljarna att beröva republikanerna makten över representanthus och senat var kriget i Irak. De neokonservativa är djupt splittrade i synen på hur det kunde gå så snett. De skyller på flera olika faktorer.
Neokonservativ ideologi hävdar att USA har rätt att använda militärmakt för att skänka världen demokrati och välstånd av amerikanskt snitt. Det är inte ett imperialistiskt företag utan en sorts välgörenhet gentemot världen som blir till välsignelse för alla, heter det.
Så skulle USA omforma Irak till en demokratisk bastion, en bas från vilken hela Mellanöstern skulle lirkas över till demokrati och marknadsekonomi.
Donald Rumsfeld var instrumentet. I dag står det klart att han misslyckades. I onsdags avskedades han av president Bush som syndabock för det neokonservativa korståget.
Några neokonservativa har skyndat sig att ta avstånd från Rumsfeld. I tidskriften Vanity Fair påstår Richard Perle, den kanske främste i gruppen, att Rumsfeld egentligen aldrig agerade som de neokonservativa ville:
"Stora misstag gjordes i Irak och det var inte alls de neokonservativas fel. De kunde inte påverka utvecklingen", säger han i en intervju.
En annan känd person ur gruppen, Ken Adelman som i februari 2002 hävdade att befrielsen av Irak skulle gå "lätt som en plätt" hävdar också att han inte har något ansvar för misslyckandet.
"Jag trodde att vi hade de mest kompetenta ledarna i fråga om nationens säkerhet sedan president Truman och att de skulle agera kompetent. Men de visade sig vara totalt inkompetenta", klagar Adelman.
David Frum, som skrev många av presidentens tal och blev känd som den som myntade uttrycket "ondskans axelmakter" om Nordkorea, Iran och Irak, påstår likaså att han och hans likasinnade saknade inflytande. De hamnade på andra och tredje plats medan de främsta positionerna gick till folk som hade en personlig och nära kontakt med George Bush, säger han.
Även Francis Fukuyama, en annan neokonservativ ledfyr, känd via boken "Historiens slut och den sista människan", har också övergett också sina tidigare åsikter.
"Neokonservatismen är oupplösligt förknippad med George Bushs första presidentperiod. Den har blivit något som jag inte kan stödja längre", skriver han i en nyutkommen bok.