Den israeliske premiärministern Benjamin Netayahus debutresa till Europa tisdag-torsdag blev ingen succé för honom.
Visserligen fick han lite beröm för att han för två veckor sedan veckan äntligen vågade ta orden "en palestinsk stat" i sin mun och till synes acceptera ett tvåstatslösning i Mellanöstern. Men de hårda villkor han uppställde för en sådan föll inte i god jord i Europa, liksom inte i Barack Obamas Vita huset.
Framför allt gäller missnöjet att Netanyahu insisterar på att bygga ut bosättningarna på palestinska Västbanken, åtminstone inom deras nuvarande väl tilltagna geografiska gränser.
- Israel måste vidta förtroendeskapande åtgärder gentemot palestinierna. Och det första ni gör måste vara att införa ett absolut stopp för byggande i de existerande bosättningarna, sade exempelvis Frankrikes president Nicolas Sarkozy till Netanyahu när denne avlade besök i Paris på onsdagen.
Det var förstås inte vad israelen ville höra. Netanyahu hade under Europatrippen velat lägga allt krut på vad han kallar kärnvapenhotet från Iran, som av många politiker i Israel uppfattas som ett existentiellt hot mot den judiska staten.
Men samma kritiska inställning till den israeliska bosättarpolitiken har de flesta europeiska regeringar uttalat på senare tid, bland andra EU:s högste utrikestalesman Javier Solana och Sveriges utrikesminister Carl Bildt.
Till och med Italiens premiärminister Silvio Berlusconi, ibland kallad Israels bästa vän i Europa, instämmer i kritiken. När Netanyahu besökte Rom i tisdags fick han höra av Berlusconi att byggnadsverksamheten i bosättningarna måste upphöra därför att det utgör ett hinder för palestinsk-israelisk fred.
Kritiken har blivit extra tydlig efter Netanyahus utrikespolitiska linjetal den 14 juni där han krävde att den omfattande judiska koloniseringen ska få fortsätta, även om Israel för närvarande inte gör anspråk på att lägga under sig mer palestinskt territorium.
Ännu en missräkning för den israeliske premiärministern under hans Europaresa är att torsdagens planerade förhandlingsomgång med det amerikanska Mellanösternsändebudet George Mitchell hastigt ställdes in.
Visserligen hävdar Netanyahus medarbetare att det var han själv som "sköt upp" mötet med Mitchell. Men israeliska massmedier citerar en hög regeringskälla som sagt att Washington hade riktat ett "kärvt budskap" till Netanyahu att stoppa alla bosättningsaktiviteter på palestinsk mark.
"När Israel slutfört den hemläxa vi gett er och stoppat all nybyggnation i bosättningarna, ja då kan ni höra av er. Tills dess finns det inget skäl att Mitchell flyger till Paris för att möta er", citerar tidningen Yediot Aharonot det amerikanska budskapet.
Detta är Obamaadministrationens numera entydiga linje i Israel-Palestina-konflikten, tydligt uttryckt i president Barack Obamas stora "muslimtal" i Kairo den 4 juni:
"USA accepterar inte det legitima i fortsatta israeliska bosättningar. Detta projekt är i strid med tidigare ingångna avtal och underminerar strävan att nå fred. Det är dags att bosättningarna upphör".
USA:s krav innefattar härvidlag inte bara de drygt 100 bosättningarna på Västbanken som inrymmer cirka 300.000 personer. Det är mer än en fördubbling av de cirka 115.000 bosättare som fanns där vid tidpunkten för det banbrytande Osloavtalet 1993 mellan Israel och palestinska PLO, i vilket båda sidor erkände varandras existens.
I måndags klargjorde amerikanska utrikesdepartementet att stoppet för judiska bosättningar också måste innefatta östra Jerusalem, som Israel annekterade efter sexdagarskriget 1967 men som övriga världssamfundet folkrättsligt anser vara palestinskt territorium. Där bor för närvarande cirka 180.000 judar, mestadels i stora nybyggda bostadsområden men också i hus som israeler har köpt av palestinier.
Netanyahu hävdar med bestämdhet att bosättningarna måste få "växa naturligt", dvs att man bygger nytt efter hand som befolkningen växer till följd av fler barn, även om man inte lägger ny mark under sig.
Men Israel åtog sig 2003 i den av USA, EU, FN och Ryssland sponsrade "färdplanen för fred" att alla slags utbyggnad av bosättningarna skulle upphöra, inklusive nybyggnation för en växande bosättarbefolkning.
Dessutom är det långt ifrån enbart nyfödda barn som gör att bosättningarna blir allt folkrikare. Enligt organisationen Fred Nu, som i decennier har granskat bosättarstatistiken, visar siffror från Israels statistiska centralbyrå att 36 procent av alla nya bosättare på senare år har flyttat in från Israel eller utlandet.