– Det händer saker i landet som för tio år sedan hade kunnat ge upphov till ett militärt övertagande, säger oppositionspartiet Action Congress talesman Lai Mohammed till Time.

Nigeria är Afrikas mest folkrika land, med stora oljetillgångar. Dess stabilitet är av stor vikt för hela närregionen och även för utvecklingen på kontinenten i stort. De senaste åtta-tio åren har landet visat en hoppfull utveckling, som nu riskerar att raseras.

För trots att Nigeria har sett sin beskärda del militärstyre genom historien och erfarenheterna av det har sällan varit goda, har röster på gatan nu börjat viska om att militären åter borde ta över makten i landet.

Även om just en militärkupp i realiteten är värsta tänkbara scenario snarare än det närmast förestående alternativet, låter den senaste tidens utveckling i landet onekligen ana att ett maktskifte kan vara på gång.

Nigerias inre motsättningar har förvärrats den senaste månaden, det religiösa våldet i landet eskalerar och en rebellgrupp hotar med attacker mot oljeanläggningar i Nigerdeltat. Samtidigt brottas landet fortfarande med gamla problem; korruption genomsyrar hela samhällsstrukturen.

För många av problemen har den utlösande eller förvärrande orsaken varit president Umaru Yar’Aduas långa sjukfrånvaro. Presidenten flögs i ilfart till Saudiarabien i slutet av november för att få specialistvård för ett hjärtproblem. Där har han blivit kvar och insisterar på att fortsätta styra landet från sin sjuksäng i stället för att, som konstitutionen påbjuder, släppa makten till vicepresidenten Goodluck Jonathan.

I praktiken har det inneburit att nigerianerna stått utan ledare i drygt två månader.

Under tiden har den politiska nord/syd-rivaliteten i landet förvärrats, i och med Yar’Aduas vägran att lämna över till Jonathan. Nordnigerianske Yar’Adua godkändes som president först efter en överenskommelse som gjorde sydnigerianen Jonathan till vice-president, och därmed efterträdare om presidenten skulle bli oförmögen att styra landet.

I Nigerdeltat, där landets stora olje- och gasanläggningar finns, riskerar ett inbördeskrig att bryta ut på nytt, sedan rebellgruppen Mend avbrutit sin vapenvila. Attacker mot oljeindustrin har återupptagits och kriminella gäng kidnappar utländska oljearbetare i utpressningssyfte.

Våldet har också blossat upp i de centrala delarna av Nigeria, där religiösa motsättningar mellan kristna och muslimer är starka. Polis och militär har drabbat samman med islamiska extremister och i staden Jos utfärdades i januari utegångsförbud efter en rad upplopp. Oroligheterna spred sig även till närliggande städer och resulterade i hundratals döda).

Ledarlösheten har också inneburit instabilitet på det politiska området. Ministerrådet (Federal Executive Council), som är underställd presidenten men inte vicepresidenten, kan agera helt på egen hand utan överinsyn, och har bland annat godkänt en tveksam tilläggsbudget som går tvärtemot presidentens linje om en återhållsam ekonomisk politik.

Den konstitutionella förvirringen, kombinerat med en korrupt maktelit och upprorsströmningar, har lagt grunden till vad som skulle kunna ge militära ledare en förevändning att planera en statskupp. När samhällsstrukturen rasar samman bit för bit, ser militären för många dessutom alltmer ut som den enda stabila institutionen i landet.

– Folk måste vara försiktiga med vad de önskar, så att inte styrelseskicket överhettas och ger möjlighet för några galna människor i militären, säger Tanko Abubakar Yakassai, tidigare rådgivare till ex-presidenten Shehu Shagari, till Time.

Arméchefen general Abdulrahman Danbazu spelar dock ner alla spekulationer om ett kuppförsök.

– Det är onödiga, obefogade och uppviglande uttalanden som föreslagit att en kupp skulle kunna ta landet ur den här krisen. En kupp skulle vara att återvända till vår nations mörka dagar, säger han till Time, men medger också att ”det finns spänningar i landet, alla vet det”.

Chefen för International Crisis Group, Louise Arbour, skriver i Financial Times: ”Nigerias vänner måste insistera på att alla parter, inklusive militären, respekterar konstitutionen […] I det långa loppet måste det nigerianska folket, genom att se över konstitutionen, bestämma hur makten ska fördelas för att undvika spänningar i framtiden.”