Ni höll på att mäta hur mycket supernovor – och därmed hela universum – bromsar på grund av gravitationen.

Minns du ögonblicket när du insåg att de tvärtom accelererar?

– Det var inte något ögonblick, utan tog tre, fyra månader. När vi först såg våra data trodde vi att vi hade gjort något misstag. Vi gick tillbaka och kontrollerade varenda steg. Men vi kunde inte hitta några fel. Efter ett par månader hade jag börjat vänja mig vid kurvan och efter ytterligare någon månad trodde jag på den.

Hur reagerade forskare utanför er egen grupp?

– Det stora ögonblicket var när jag först talade om upptäckten för andra. Det var på ett möte på University of California Santa Cruz i november 1997. En mycket ansedd kosmolog som heter Joel Primack ställde sig upp och förklarade för publiken hur chockerande våra resultat var. På ett möte några månader senare blev publiken ombedd räcka upp händerna om de trodde på våra resultat. De allra flesta gjorde det. I slutet av 1998 blev vår upptäckt utsedd till årets viktigaste genombrott av tidskriften Science.

Så du hade inte samma problem som årets kemipristagare Dan Schechtman, som kämpade i motvind ett par år innan folk trodde på hans upptäckt av kvasikristaller?

_ Det underlättade att vi var två konkurrerande grupper som kom fram till samma sak.

Du är ju med Berkeley Earth Group, som nyligen har presenterat en kurva som visar att världen har blivit varmare. Ert projekt är kontroversiellt, eftersom tre andra grupper med etablerade klimatforskare redan har visat samma sak.

Varför har du börjat med klimatforskning också?

– Det är viktigt att förstå historiska klimatdata, så att vi kan förstå hur mänskliga aktiviteter påverkar dagens klimat. Jag tyckte att det behövdes en oberoende analys, eftersom ämnet har blivit så politiskt laddat.

Ni kom fram till ungefär samma resultat som de tidigare grupperna, nämligen att jorden har blivit 0,9 grader varmare sedan början av 1900-talet .

Var det något fel på de andra gruppernas arbete?

– Nej, de har gjort ett utmärkt jobb. Men vi har bland annat använt andra statistiska metoder.

Planerar ni att också göra om Svante Arrhenius beräkningar från 1896, som visar att koldioxid absorberar värmestrålning?

– Nej, den frågan är inte så kontroversiell. Nu ska vi gå vidare med temperaturen i världshaven.

Hur har Nobelpriset förändrat ditt liv?

– En mycket tydlig skillnad är att jag har fått en egen parkeringsplats på Berkeley. På sikt kanske det är dåligt för mitt hjärta och min hälsa, för nu kan jag köra bil mellan kontoret och labbet.

– Annars har jag mest ägnat de två senaste månaderna åt att förbereda den här Nobelveckan. Jag har bjudit 27 personer från gruppen. Alla kommer inte in på banketten, så jag har ordnat en parallell bankett. Det känns ungefär som att organisera sitt bröllop, fast på andra sidan Atlanten.

Hur kom du in på fysik och kosmologi från början?

– Mina föräldrar var professorer båda två, pappa i kemiteknik och mamma i socialt arbete. Båda var viktiga, inte minst mamma som visade glädjen av arbeta tillsammans med andra och organisera stora forskargrupper. Som barn var jag mycket nyfiken och intresserad av grundläggande frågor. Jag älskade manualer, till exempel minns jag manualen för en folkvagnsbuss som vi köpte när jag var åtta år. Jag tyckte det var väldigt konstigt att det inte fanns en liknande manual som förklarade hur hela världen fungerar.

Är det en sådan manual du har åstadkommit nu, när du visar att gravitationen motverkas av någon annan kraft?

– På sin höjd har jag skrivit en sida i manualen för universum. Men som vuxen jag har också förstått att man kan leva ett lyckligt liv utan att ha manualer för precis allting.