Vind, sol och vatten, burkar det heta och vattnet som energialstrare tycks bara vara i början av sin tekniska utveckling. Vågkraft som utnyttjar tidvatten eller havsströmmar finns det en rad forskningsanläggningar för. Det splitternya osmotiska kraftverket i Oslofjorden är däremot något helt nytt.

Visserligen är anläggningen också ett försöksprojekt i miniskala. Den energi som anläggningen producerar räcker än så länge bara till att driva en normal kaffekokare.

Men idén att låta alstra energi genom att utnyttja det så kallade osmotiska trycket mellan salt och sött vatten sägs ha framtiden för sig.
– Detta är förnyelsebar energi som till skillnad från sol– och vindkraft alstrar energi i stabila och förutsägbara mängder, oavsett väder, säger Stein Erik Skilhagen, Statkrafts projektchef.

Osmotisk energiteori utgår från att naturen alltid strävar efter balans. Rent tekniskt möts salt– och sötvatten på var sin sida om ett tunt membran som släpper igenom vattnet men inte saltet. Eftersom sötvattnet drar sig mot havssidan skapar flödet ett tryck som kan användas för att driva en turbin.

Den osmotiska principen är känd på många håll i naturen och är bland annat det som möjliggör att växter kan ta upp vätska via sina blad. Industriellt används tekniken för avsaltning av havsvatten.

Anläggningen i Hurum sex mil söder om Oslo är bara början. Statkraft hoppas på en anläggning i full skala med en kapacitet på 25 megawatt före 2015. Det skulle räcka för 10 000 hushåll.

Perspektiven är hisnande: På global skala finns en potential på 1 700 terawattimmar (TWh). Det motsvarar halva Europas elproduktion eller Kinas totala elkonsumtion 2002.

Men problem finns, medger även Statkraft. Framför allt måste membranen göras mer effektiva. Dagens membran levererar mindre än en watt mer kvadratmeter. Forskarna hoppas kunna öka kapaciteten 5-6 watt per kvadratmeter. Lönsamheten börjar vid fem watt.