Ett efter ett lästes namnen upp på de 77 döda i de norska terrordåden. Det, och en kung Harald i tårar, gjorde starkast intryck vid söndagens nationella minnesceremoni i Oslo.
I arenan Spektrum fanns 6.700 personer, däribland överlevare från massakern på Utöya och bomben i regeringskvarteret, anhöriga, räddnings- och vårdpersonal, myndighetsfolk och andra särskilt inbjudna gäster.
Alla Nordens regeringar och kungahus eller presidenter var representerade. Från Sverige kom statsminister Fredrik Reinfeldt och kronprinsessan Victoria.
En nationell sorgedag för att hedra dem som Anders Behring Breivik dödade den 22 juli. Men även för att påminna om fortsatt sammanhållning och visad omsorg.
För ceremonins förste talare, Norges kung Harald V, tog känslorna överhanden.
– Mina tankar har varit speciellt hos er som var direkt berörda av terrorn och er som har mist någon som ni höll kär. Som far, morfar och make kan jag bara ana något av er smärta. Som landets kung känner jag med var och en av er, sade kungen och rösten bröts, han snyftade till och fick tårar i ögonen.
Vid scenen stod glasskålar med flytande ljus till hågkomst av de 69 döda på Utöya och de åtta offren i regeringskvarteret. Norges statsminister Jens Stoltenberg talade om ”den svarta fredagen”. Han manade alla till bemöta extremisters hot med argument och mer demokrati.
– Var och en av oss kan ta ansvar och vakta friheten, sade den numera omåttligt beundrade politikern vars tal belönades med ceremonins längsta och varmaste applåd.
Fredrik Reinfeldt tyckte att det var en värdig ceremoni med utrymme för sorg. Namnuppräkningen gjorde störst avtryck:
– Ja, det var mycket tungt. Det tar lång tid att läsa upp 77 namn som det förstärks när man också ser bilder på i huvudsak unga människor.
– Känslan av saknad blir extremt påtaglig i en sal där anhöriga sitter, där känslan av sorg och uttryck för gråt flyttar runt i takt med att namnen läses upp, sade han.
Tidigare på dagen lade han och kronprinsessan ner blommor vid Domkyrkan, där en högmässa hållits där offren mindes.
– Det är viktigt med att sådan här dag för att visa vår sammanhållning och att vi inte glömmer varandra. Och så är det viktigt med ett nytt datum. Den 22 juli påminner oss om skräck och våld, medan den 21 augusti är dagen då hoppet skiner, sade domkyrkoprästen Elisabeth Thorsen.
Och just så blev det: Söndagens massiva manifestation representerade precis tvärtom allt det Breivik står för.