Självmordsbombningen utanför Kirkuk i norra Irak i torsdags, den dödligaste sedan i juni, understryker än en gång hur instabil och potentiellt explosiv situationen är i landet, inte minst i dess just nu mest omstridda del.
Oljerika Kirkuks status skulle vid det här laget ha varit avgjord, men ännu har Iraks kurder och araber inte enats om vem som ska ha kontroll över staden.
Minst 56 människor dödades och över 120 skadades när en självmordsbombare sprängde sig i en fullsatt restaurang en knapp mil norr om Kirkuk. Gästerna högtidlighöll avslutningen av den muslimska helgen id-al-adha. Bland helgfirarna fanns också flera ledande medlemmar i det kurdiska partiet PUK (Kurdistans patriotiska union) och arabiska stamledare befann sig i lokalen för att diskutera hur de etniska spänningarna i staden ska kunna lösas, och de kan ha varit terroristens måltavla.
Men det finns också andra versioner. Nyhetsbyrån Aswat al-Iraq citerade Kirkuks polischef Sarhad Qader, som uppgav att sprängdådet kan ha riktats mot medlemmar i det lokala rådet i Huweija, ett distrikt sydväst om Kirkuk, som befann sig inne i restaurangen.
Vad som förefaller klart är att säkerheten kring den populära restaurangen Abdallah inte var särskilt strikt. Enligt Qader fanns där endast personal från privata vaktbolag. Ingen genomsökning av anländande skedde, så gärningsmannen, som kan ha tillhört al-Qaida eller Ansar Islam, hade möjlighet att slinka in tillsammans med gästerna.
Flera av Iraks etniska grupper gör anspråk på Kirkuk: araber, turkmener, kurder och kristna. Många kurder betraktar Kirkuk som sin historiska huvudstad, och en majoritet av invånarna är i dag åter kurder; under diktatorn Saddam Husseins tid fördrevs en stor del av kurderna och ersattes med inflyttade araber från södra Irak, men på senare år har många kurder flyttat tillbaka.
Kirkuk ligger utanför den autonoma regionen Kurdistans gränser, men kurderna vill inkorporera staden med den omgivande provinsen Tamim i sin region. Det motsätter sig de flesta
araber och turkmener, som fruktar att bli diskriminerade av kurderna och därför vill att Kirkuk ska stå under kontroll av den irakiska centralregeringen i Bagdad.
Redan före det senaste terrordådet var motsättningarna så starka att Iraks parlament för Kirkuks del har uppskjutit de provinsval som planeras till början av nästa år över hela landet. Enligt den irakiska författningen skulle en folkomröstning om Kirkuks status ha skett redan för ett år sedan, men frågan har skjutits upp flera gånger. Många befarar att den troliga utgången av en folkomröstning - att Kirkuk tillfaller Kurdistan - skulle utlösa etniska oroligheter. Frågan om Kirkuk kompliceras också av att flera utländska aktörer anser sig ha intressen i denna del av norra Irak. USA, givetvis, som försöker uppnå flera samtidiga mål: att bita sig kvar militärt i Kurdistan, visa lojalitet mot kurderna och backa upp Nuri Malikis regering i Bagdad.
Och så finns grannlandet Turkiet, som på grund av turkmenernas historiska närvaro i området håller ett särskilt vakande öga över Kirkuk.
Möjligen kan en lösning i det låsta läget sökas just här: i slutet av nästa vecka väntas Turkiets president Abdullah Gül besöka Kirkuk tillsammans med Iraks president Jalal Talabani, som är kurd och ledare för PUK. Turkiet fruktar att den kurdiska självständigheten i Irak ska bli en inspirationskälla för de egna kurderna, men Ankara har trots det på senare tid odlat kontakter med både Irak och den autonoma kurdregeringen. Syftet är delvis att få stöd i kampen mot terrorstämplade PKK. Frågan är vad kurderna i så fall erbjuds i utbyte.