Advokat Gao Zhisheng är försvunnen. Han är gripen och ingen utomstående vet var han befinner sig ett halvår före OS i Peking. I bostadshuset där han bodde med sin fru och sina två barn, bara någon kilometer från huvudarenan, går det i mörkret inte att urskilja trappstegen på väg upp till lägenheten på kvällen.
Vi knackar på dörren i det slitna huset i hopp om att få se Gaos fru Geng He och parets 14-åriga dotter och treårige son. De bodde här långt efter att Gao först greps i augusti 2006, med den enda och svepande anklagelsen att han ägnat sig åt kriminell verksamhet.
Utanför huset har civilklädda säkerhetsmän sedan dess inrättat sig. De har "följt" dottern till skolan varje dag. De har en gång, den 16 december 2006, till och med gett sig på dottern efter att hon i vredesmod sparkat till en av deras cyklar och kastat stekta nudlar på en av bevakarna. En kvinna från säkerhetstjänsten drog henne i håret och sparkade henne. Att det blivit känt beror på att dottern kunde ringa familjens vän Hu Jia, en annan advokat, som spred informationen.
Några dagar senare "släpptes" Gao Zhisheng, vilket liknade ett försök från den kinesiska ledningen att rädda ansiktet. Misshandel av tonårsdöttrar till fängslade människorättskämpar mindre än två år före ett olympiskt värdskap ser inte snyggt ut.
Gao kom hem och blev satt i husarrest i lägenheten. Men den 22 september i fjol rullade polisbilar in på gården framför Gaos hus. Sedan dess är han borta och myndigheterna har inte lämnat någon uppgift om var han finns.
Bortförandet inträffade en dryg vecka efter att Gao skrivit ett 16-sidigt öppet brev till den amerikanska kongressen om den försämrade situationen för mänskliga rättigheter inför OS. Han skulle tala på telefon från Peking med kongressen, men samtalet gick inte att få igenom då det var dags. Personer som tidigare nått hans fru Geng He på telefon har sedan dess misslyckats med att få kontakt med henne.
När dörren öppnas till lägenheten är det inte hon som tittar ut, utan en man som säger att han aldrig hört talas om någon advokat Gao.
Myndigheterna nystar bakåt för att tysta oppositionen inför OS. Gao Zhisheng stödde invånare som utsatts för allehanda orättvisor. Hu Jia stödde Gao och tog över stafettpinnen. För en dryg månad sedan blev också han bortförd.
Nu går säkerhetstjänsten vidare: "Stöder du Hu Jia?" Den frågan ställs, enligt uppgift till DN, nu till personer som tros ha mod att ställa sig i spetsen för förnyad kritik.
Yttrandefriheten är i dag mer begränsad än på länge. Att sprida icke önskvärd information om Kina klassas inför OS i vissa fall som ett ännu större brott än att yttra sig kritiskt. Som i den tibetanska delen av provinsen Sichuan där en man under en hästfestival i fjol uttalade att Dalai lama borde få komma tillbaka till Tibet. Han dömdes till åtta års fängelse, medan de båda munkar som försökte sända bilder till utländska organisationer dömdes till längre straff.
Inför OS har censuren hårdnat. Över 30 kinesiska journalister sitter fängslade och i domstolar används lagtexten, enligt kritiker, för politiska syften. Gao Zhisheng uttryckte det med en liknelse när vi träffades på hans kontor en kväll för två år sedan då övervakarna hade släppt honom på 300 meters avstånd:
- Kinesiska advokater brukar säga att lagen fungerar som en lampa, förklarade han. När lampan används ser allt ljust och fint ut, men saken är att lampan inte tänds. Kinesiska lagar består av många fina ord, men i praktiken ger de kommunistpartiet all makt.
Då hade kvällen blivit sen och Gao, som skrivit öppna brev till landets ledning där han uppmanat till ett slut på förföljelsen av Falun gong-anhängare, hade berättat att han från början inte såg sig som den kinesiska regeringens fiende.
- Det handlar inte om att jag stöder Falun gongs tankar, jag bryr mig inte om deras tro, däremot ska de ha grundläggande mänskliga rättigheter och någon måste säga ifrån, sa han.
Han var irriterad på omvärldens flathet. Utländska regeringar tänker bara på profiten, de är rädda att stöta sig med kommunistpartiet, förklarade Gao vid skrivbordet.
Han hade förutsatt två resultat av sitt arbete: fängelse eller döden. "Men om vi kan få mänskliga rättigheter till Kina är jag nöjd även om jag hamnar på landsbygden och tvingas undervisa eller kastas i fängelse", sa han innan vi skildes.
När jag nu besöker Gaos kontor upplyser en man att "här finns ingen advokatfirma, vi jobbar med kultur". När jag ringer honom säger en inspelad röst att numret inte existerar. När vi knackar på dörren till lägenheten är även Gaos familj borta. Spåren suddas ut, och vart familjen tagit vägen lyckas jag för tillfället inte reda ut.
När Peking fick OS lovade landets ledning att utveckla de mänskliga rättigheterna. Det blev tvärtom, konstaterar internationella människorättsorganisationer: OS används av regimen som förevändning att gripa kritiker, för att spelen ska kunna genomföras "i en harmonisk atmosfär".
Kina är öppnare och mer tolerant än på Maos tid, Kina är inte Nordkorea, men bedömare är överens om att en försämring av de mänskliga rättigheterna skett de senaste åren.
En annan advokat, Pu Zhiqiang, har under de senaste två årsdagarna för massakern på Himmelska fridens torg tagits till polisstationer. År 1989 var han en av de argaste studenterna som demonstrerade för demokratiska rättigheter på torget. Han svor att komma tillbaka varje år och hedra minnet av de dödade. Inget i lagen förbjuder honom att gå till Himmelska fridens torg den 3 juni på kvällen, och det gick bra fram till 2006.
Då kallades han till en polisstation. Hans sms till några vänner, med en önskan om att ses på torget, ansågs "sätta landets säkerhet i fara". I år gick Pu till torget med två poliser i släptåg och på kvällen blev han tagen till polisstationen.
Journalisten Shi Tao sitter fortfarande i fängelse, dömd till 10 år för "avslöjande av statshemligheter". Han mejlade en vän i USA att myndigheterna hade krävt "återhållsamhet" i rapporteringen kring den då förestående 15-årsdagen av massakern på Himmelska fridens torg. Hans mor Gao Qinsheng tog i fjol emot Golden Pen-priset som Shi Tao fick av World Association of Newspapers. I en intervju med DN berättade hon att det var den bästa dagen i hennes liv.
Men de flesta brotten mot mänskliga rättigheter blir aldrig uppmärksammade utanför det lokala distriktet där de sker.
Den 45-åriga Ying Jinxian fick ett barn för mycket i ettbarnspolitikens Kina och fick partisekreteraren i byn emot sig. Han gjorde hennes liv till ett helvete och hennes son adopterades bort mot hennes vilja. Hon berättade förra våren för DN om sin kamp när hon kom till Peking för att protestera för 24:e gången. Nu svarar hon inte längre på sitt mobiltelefonnummer.