Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

”Nu handlar det om att vinna freden i Syrien”

Stridigheterna i Syrien har avtagit och terrororganisationen IS håller på att förlora de sista fästena i landet.

Nu går FN:s medlare Staffan de Mistura till diplomatisk offensiv för att få regimen och oppositionen att närma sig varandra.

– Sanningens ögonblick närmar sig för Syrien, säger de Mistura till DN.

Staffan de Mistura är på snabbvisit i Stockholm när DN träffar honom för en intervju. Den 70-årige veterandiplomaten har varit FN:s särskilda Syriensändebud i över tre år nu, dubbelt så lång tid som företrädarna Kofi Annan och Lakhdar Brahimi.

Under dessa år har Syrienkonflikten utvecklats till samtidens värsta flyktingkatastrof och ett regionalt storkrig. Över 400.000 människor har dött. I krigets spår har bestialiska människorättsbrott avslöjats och terrorgrupperingar som IS har vuxit sig starka.

Men nu kan ett slut på stridigheterna urskiljas, konstaterar Staffan de Mistura.

– Våldet har minskat stadigt överallt utom på tre platser: kring Deir Ezzor, där syriska och ryska styrkor håller på att bryta igenom Daeshs (IS) blockad. I Raqqa där USA och de så kallade SDF-styrkorna framgångsrikt avancerar mot Daesh. Och i Idlib i nordväst, som domineras av jihadister från al-Nusrafronten (tidigare al-Qaida), säger de Mistura. (Enligt uppgifter på torsdagen har den syriska armén brutit IS belägring av Deir Ezzor).

När IS förlorat greppet om Raqqa och Idlib håller de inte längre några större befolkningscentra i Syrien. Det en gång så mäktiga och fruktade ”IS-kalifatet” ligger i spillror.

Ännu för ett år sedan behärskade IS närmare 40 procent av Syriens yta, som omfattar 185 000 kvadratkilometer. I dag är högst 15 procent av det syriska territoriet under IS-ockupation, främst oländigt belägna motståndsfickor i öknen och i Eufrats floddal.

I provinsen Idlib i nordväst, med gräns till Turkiet, bor omkring två miljoner civila. Här finns också en stor andel jihadister med extremistisk agenda. Till skillnad från IS-terroristerna är dock majoriteten av dessa jihadister från Syrien.

– Jag har gott hopp om att konflikten i Idlib kan inneslutas och frysas med förhandlingshjälp från framför allt Turkiet och Ryssland. Då återstår frågan: vad ska hända när IS inte längre behärskar något territorium av vikt i Syrien?

Läs mer: DN:s rapportering om kriget i Syrien

Enligt Staffan de Mistura har Syrien två vägval i detta läge – som kan uppstå mycket snart, eftersom det anses handla om veckor snarare än månader innan IS är helt och hållet fördrivna från Deir Ezzor och Raqqa.

– Om det ska bli en varaktig fred i Syrien, med återuppbyggnad av infrastruktur och institutioner som ger möjlighet för flyktingarna att återvända, då måste det till en försoning mellan de stridande parterna. Då behövs initiativ till att bilda en övergångsregering och så småningom internationellt övervakade val.

– Alternativet är en fortsatt lågintensiv konflikt. Då kommer den bristande säkerheten att hindra en återuppbyggnad, och återflyttningen av flyktingar att hämmas.

Staffan de Mistura var biträdande FN-sändebud i Irak åren 2005–2006, när den sunniextremistiska terrororganisationen al-Qaida besegrades.

Men det som hände sedan i Irak, påpekar han, var att den irakiska shiadominerade regeringen struntade i att inkludera sunnibefolkningen.

– al-Qaida kunde utnyttja missnöjet och de kom tillbaka till Irak i en ännu värre skepnad – som Daesh (IS). Risken är stor att vi kommer att se samma sak hända i Syrien, om inte en politisk lösning som inkluderar alla grupper genomförs.

Staffan de Mistura säger att han och hans medlarteam kommer att göra allt de kan för att förmå de syriska parterna att utnyttja detta ”sanningens ögonblick”, som han kallar det.

Men hindren är många. Syrienkonflikten har ju utvecklats till ett krig genom ombud, ”war by proxy”, där ett tiotal nationer och grupperingar, alla med sin egen agenda, försöker påverka utvecklingen.

Budskapet är att även om kriget verkar gå mot sitt slut kan varken oppositionen eller regeringen i Damaskus hävda att de vunnit. Nu handlar det om att vinna freden.

Men de Mistura skulle inte ha sitt uppdrag om han inte försökte se möjligheterna i stället för hindren.

– Alla inblandade har ju faktiskt samarbetat för att besegra IS. Och jag är övertygad om att exempelvis Ryssland vill ha en strategi för att dra sig ur Syrien. De vill inte upprepa USA:s misstag i Afghanistan, att utkämpa ett 16 år långt krig där fienden ännu inte är besegrad.

Men hur ska ni förmå president Bashar al-Assad och oppositionen inom det så kallade Högsta förhandlingsrådet (HNC) att gå varandra till mötes?

– Jag upplever ändå att vi har en grund att stå på, att det finns goda möjligheter att få parterna att inse att de måste närma sig varandra, svarar de Mistura.

– Budskapet är att även om kriget verkar gå mot sitt slut kan varken oppositionen eller regeringen i Damaskus hävda att de vunnit. Nu handlar det om att vinna freden.

Det är inte realistiskt att tro att den sittande regimen skulle godta politiska motståndare.

Närmast kommer FN-sändebudet att medverka i den så kallade Astanaprocessen som har planerat ett möte nästa vecka. Det är en dialog där framför allt Ryssland, Turkiet och i någon mån Iran är aktiva för att skapa så kallade destabiliseringszoner i delar av Syrien som fram tills helt nyligen var krigsskådeplatser.

Mötet i Kazakstans huvudstad Astana är planerat till kommande vecka. I oktober väntar sannolikt en ny förhandlingsrunda i Genève, ett möte som Staffan de Mistura hoppas ska bana väg för en uppgörelse mellan regimen och oppositionen.

Frågan är bara hur pass förankrad FN-medlarens försiktiga optimism är hos parterna.

Muhammad Fares är en regimkritisk syrisk journalist och samhällsforskare, nu bosatt i Lund. Fares har noga följt Syrienkonflikten under de dryga sex år den pågått. Och han har svårt att se envåldshärskaren al-Assad förlikas med dödsfienderna inom oppositionen.

– Jag kan inte föreställa mig att al-Assad går med på att oppositionens ledare ingår i en övergångsregering. Han ser sig själv som den ”legitima” presidenten, som kommit till makten i en ”demokratisk process” där han erhållit 88 procent av rösterna, säger Fares och markerar citattecknen noga.

– Det är inte realistiskt att tro att den sittande regimen skulle godta politiska motståndare. al-Assads styre bygger ju på att korrupta ledare använder sitt inflytande för att lägga beslag på egendom och naturresurser. En sådan ordning kräver ju förtryck för att fungera, säger Muhammad Fares och tillägger:

– Men det är ingen tvekan om att al-Assad stärkt sin ställning och sin självbild som en framstående terroristbekämpare. Han accepteras av fler länder i omvärlden. Detta trots att FN:s utredare av krigsbrott slagit fast att al-Assadregimen svarat för minst 27 fall av kemvapenattacker under kriget.

Aktörerna i konflikten
  • al-Assadregimen. Har stärkt sin ställning och hittills visat en kompromisslös profil.
  • Oppositionen. De som är villiga att förhandla, det så kallade Högsta förhandlingsrådet, försöker hitta en enad linje men har hittills framstått som splittrade.
  • Ryssland. al-Assads främsta uppbackare. Mer och mer inne på en politisk lösning. Ryska folket vill dra sig ur Syrienkonflikten.
  • Iran. Har vunnit i militärt och politiskt inflytande. Frågan är om de har resurser att bita sig kvar i Syrien.
  • USA. Har lämnat oppositionen åt sitt öde och fokuserar på att bekämpa IS.
  • ”Syriens vänner”. Tidigare al-Assadfientliga länder som Frankrike och Storbritannien talar numera tyst om att presidenten måste avgå. DN
Fakta. Israel trappar upp sin militära insats
  • Torsdagmorgonens flygbombning mot Masyaf i västra Syrien var en radikal upptrappning av Israels engagemang i Syrien.
  • Enligt uppgifter som Israel vägrar bekräfta förstördes delar av de statliga syriska vapenindustrierna, SSRC, där kemiska stridsmedel och ballistiska missiler utvecklas. Det bombade komplexet tillverkar också den klorgas som det syriska flygvapnet fäller över civila områden.
  • Under ett blixtbesök hos Vladimir Putin i veckan protesterade premiärminister Benjamin Netanyahu mot att Iran inlett vapenproduktion nära gränsen till Libanon, för att göra det svårare för Israel att bomba vapenkonvojer till Hizbollah.
  • Iran är Rysslands närmaste allierade, i Syrien och i världen, men Putin inser att Israel kan spoliera glädjen över segern i Syrien. När de israeliska planen avfyrade sina attackrobotar var ryssarna av allt att döma underrättade.
  • Syriska regeringssoldater utanför Deir Ezzor i östra Syrien, där den syriska armén brutit extremistgruppen IS tre år långa belägring av staden. De civila som varit innestängda har nu fått nödhjälp.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.