– Det handlar om kärnkraftverket i Fukushima som ligger mitt i Japan, därför blir också hela Japan drabbat. Hoppas det inte blir en våldsam katastrof som i Tjernobyl, säger Tomoyo Okada, som är kock på sushirestaurangen Ippaichi i staden Aomori.
– Om allt exploderar och strålningen släpps ut i luften, och om det då blåser åt fel håll blir det problem för oss. Men för det mesta blåser det från nordväst och i så fall drabbas inte vi som bor här.
Medan Tomoyo Okada gör i ordning sushi på havsål och bläckfisk står tv:n med den senaste information på i bakgrunden. Restaurangen är ett av få ställen som inte är släckt och stängt i Aomori.
Siffrorna rullar förbi, nu fem dygn efter jordbävningen: 11 900 döda och många tusen som saknas. När när rapporterarna från nordöstra Japans olika områden läggs samman hamnar antalet döda och saknade över 30 000.
”I Kamaishi vet vi inte ens hur många som saknas ännu”, säger rösten ur tv:n när Tomoyo Okada serverar sushin.
– Jag ser på tv hela tiden, informationen är riklig och det är viktigt att alla hjälps åt, säger han.
Lokalbefolkningen har dessutom börjat tänka på vad som kan hända med kärnkraftverket Rokkasho, som ligger mindre än sju mil från Aomori. Det var omstritt när det byggdes och motståndare protesterade.
– Alla oroar sig för strålning just nu, säger sushikocken.
En annan oro gäller ekonomin för denna avlägsna bygd, som i december firade att snabbtåget öppnade hela sträckan mellan Tokyo och Aomori. Planen är att direktförbindelsen ska sätta fart på den avsomnade ekonomin, bland annat genom att göra det lättare för turister att besöka den bergiga och vackra regionen i norr.
Efter jordbävningen har alla turister försvunnit och inga nya har anlänt. Butiker och restauranger håller stängt.
– Folk från orten känner att de inte bör gå ut och äta eller roa sig när stora delar av landet lider. Det syns eftersom vi har få gäster, beskriver Tomoyo Okada.
Många har även släktingar och vänner som dödats eller som saknas efter katastrofen. Därmed skapas en social press att stanna hemma. Samma tankesätt finns för närvarande över hela nationen.
Folk säger också: Vad kan vi hjälpa till med? Ingen klagar och tålamodet är stort när butikshyllor gapar tomma och bensinköerna ringlar runt flera kvarter.
Det tycks som om ett kollektivt beslut redan fattats att bördan av svårigheterna måste bäras av hela det japanska samhället och alla invånarna tillsammans.
– Alla kunder som kommer hit är medvetna om att vi måste utkämpa de här svårigheterna ihop, säger Tomoko Ogama, som driver en servicebutik, vars hyllor är tomma, i staden Morioka.
Det finns inte mycket kvar att köpa i butiken. Den senaste leveransen av varor kom i fredags före jordbävningen, ändå är kunderna glada när de kliver in i lokalen.
– De säger: Vad bra att ni håller öppet, när så många andra affärer har stängt, berättar Tomoko Ogama.
Hade de tomma hyllorna synts i and-ra länder efter en liknande naturkatastrof hade det tagits som ett tecken på plundring. I Japan har inte en enda rapport förekommit om någon butik som länsats på sina varor som följd av jordbävningen eller tsunamin.
Servicebutiksföreståndaren i Morioka följer spänt utvecklingen efter explosionerna och bränderna i kärnkraftsreaktorerna.
– Jag vet inget om tekniska detaljer och kan inte göra något annat än att lyssna på vad myndigheterna säger. Men jag är verkligen rädd för vad kärnkraften kan göra, säger hon.
Själv blir jag rörd av hur den japanska hjälpsamheten tar sig uttryck. Vi hyrde bil för att nå de värst drabbade områdena, men insåg att den fulla tanken med bensin inte skulle räcka.
Att köpa bensindunkar att fylla var det inte tal om eftersom de var slutsålda sedan länge.
Vid en av få bensinstationer som inte hade slut på drivmedel sa Hiroyuki Sasaki, ägaren till en Yakitorirestaurang, att vi fick låna hans dunk. Just därför räckte bensinen för hela resan.
När vi i går skulle lämna tillbaka dunken och hade svårt att finna vägen erbjöd sig Chikara Nishimura att vara vägvisare. Han är ordförande i prefekturen Aomoris sushiorganisation och hade just kommit från Tokyo där han deltagit i ett möte som sammankallats i all hast.
– Vi diskuterade framtiden. Under mina 40 år i branschen har jag aldrig varit med om en sådan svårighet som väntar. Naturkatastrofen kommer att påverka hela sushibranschen. Och vi vet inte hur många av våra anställda som måste sägas upp, sa han.
Sedan körde han före med sin bil in i ett myller av smågator. Och till slut kunde vi lämna tillbaka bensindunken och tacka för hjälpen.