Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Nu måste männen i byarna bryta traditionerna

Narenik Keringot är massaj i Kenya och genomgick en könsstympning för två år sedan. Utan bedövning skars hennes klitoris och blygdläppar bort.
Narenik Keringot är massaj i Kenya och genomgick en könsstympning för två år sedan. Utan bedövning skars hennes klitoris och blygdläppar bort. Foto: Erik Esbjörnsson
I det kenyanska parlamentet är striden om flickornas rättigheter vunnen. Men i byarna, där problemet med könsstympning är utbrett, återstår mycket att göra. ”Vill vi rädda flickorna måste vi börja med männen”, säger skolledaren Evans Nyachoi

Porten till nationalparken Masai Mara passeras varje år av tusentals turister. Här står kvinnorna redo att sälja sina omsorgsfullt tillverkade pärlsmycken. Efter att ha betat av de olika djurarterna under safarin ingår inte sällan ett besök i en massajby. Unga krigare tävlar i höga hopp, kvinnorna dansar och besökarna får möjlighet att tacka nej till komjölk blandad med blod.

Men det finns mindre charmiga inslag i massajkulturen. Folket tror på en feminin gud – Engai – men kvinnorna står lågt i hierarkin. Redan under de tidiga tonåren gifts många av flickorna bort, och vid femton års ålder är det inte ovanligt att de föder sitt tredje barn, för att senare ersättas av en ny, yngre hustru.

– När jag var nio år ville min pappa gifta bort mig. De hade redan börjat arrangera ceremonin. Men jag ville hellre gå i skolan, berättar Narenik Keringot.

Hon är i dag fjorton år gammal och jag träffar henne i familjens hus bara ett stenkast från nationalparken. Hennes bröder grep in och lyckades övertala pappan att låta henne gå i skolan. Genom organisationen I see Masai development fick hon en internatplats i Nairobi under de första åren. Det borgade för fortsatt skolgång, men övriga förberedelser för vuxenlivet lyckades hon inte slippa undan.

För två år sedan genomgick hon ”emuratare”, en könsstympning som innebär att klitoris och blygdläppar skärs bort i ett ingrepp helt utan bedövning. Ceremonin sker i samma rum i huset som korna kalvar i, vilket innebär att golvet är täckt av gödsel. Ett hål i taket ger ytterst begränsat ljus under ingreppet.

– Det gjorde fruktansvärt ont och jag önskar att ingen tvingas gå igenom samma sak. Så fort det var klart förklarade man att jag nu skulle giftas bort.

Återigen kom trycket från familjen. Även nu lyckades hon slippa giftermålet.

Massajerna har alltid varit ett marginaliserat folk i Kenya. Såväl geografiskt som politiskt och ekonomiskt är avståndet till Nairobi stort. Ju fler barn i familjen, desto fler barns munnar att mätta. Därför försöker föräldrarna att så fort som möjligt gifta bort sina döttrar som efter bröllopet ansluter till mannens familj.

Giftermål bestäms ofta redan vid sjuårsåldern. Och utan omskärelse är det svårt att gifta bort dottern.

– I Nairobi träffade jag vänner som inte hade tvingats till omskärelse. Och jag förstod att det inte var något som alla måste gå igenom. Men jag är ändå lyckligt lottad. Nu när jag är hemma i byn träffar jag jämnåriga som redan fött två barn och som berättar om ett hemskt familjeliv, säger Narenik Keringot.

Pappan Mokoi Keringot vill inte gärna prata om varför han låter en kvinna skära sönder hans dotters underliv. Men han menar att det är tack vare honom som hon får gå i skolan.

– Jag ska medge att jag var skeptisk. Men nu har hon fått en chans. Kan hon bygga ett större hus åt mig än hennes bröder kan, då har hon bevisat att det var värt det.

Narenik har svurit att aldrig låta en dotter läggas under kniven. Det pågår en attitydförändring även bland männen, men det tar lång tid att få bort traditionerna. I slutändan handlar det om att bygga bort den fattigdom som ger flickor så låg status i samhället.

– Vi försöker få så många flickor som möjligt att gå i skolan. Men vill vi rädda de här flickorna måste vi börja med att utbilda männen, säger Evans Nyachoi som är lärare på en skola i närheten.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.