Det lilla, lantliga Österrike och dess hejdundrande imperiehuvudstad är en fantasieggande kontrast. I nästan varje wienskt gathörn stimuleras resenären till funderingar och frågor – och ryser en smula. Kafégemytet och parkidyllerna är ju inte hela historien. Den stora avenyn mellan de kejserliga praktbyggnaderna är uppkallad efter borgmästare Karl Lueger, en av de första moderna antisemiterna. Med mera.
Just nu spökar det litet mer än vanligt i Wien. Extremistpartiet FPÖ:s framryckning i flera lokalval har chockat, om inte chockerat, hög och lågs och Wien är tapetserat med dess gälla paroller. FPÖ är långt djärvare än Sverigedemokraterna och skickligt på att marknadsföra etnisk hets i diskret förpackning. I stället för ”Ut med muslimerna!” heter det ”Stoppa Turkiet i EU!”
Antisemitismen – mer seglivad än judarna i staden där de nådde högre än någon annanstans – försummas inte heller. Direkta grovheter mot judar är uteslutna, men man har uppfunnit en fantasifråga som drivs med stor frenesi: ”Stoppa Israel i EU!”
Man ska inte ropa ”nazism!” i tid och otid. Men det finns psykologiska beröringspunkter, som i budskapet ”du lever på nåder i eget land; pressen, partierna och eliterna struntar i dig”. Den ökande osäkerheten hamras också in, och FPÖ:s nidbild av globaliseringen kunde vara hämtad ur ”Mein Kampf”.
I Österrike som i Sverige är tendensen tydlig; det är Socialdemokraterna som släpper till mest, och bland dem som lockas över är andelen ungdomar, män och arbetare hög. Och det mest verksamma tillhygget är invandringen.
Invandring, till och med massinvandring, har ofta lyckat resultat. En del av världens rikaste städer är direkta följder av lyckad invandring. Men ingen tolerans i världen kan rädda en migrationspolitik som bortser från ekonomiska och sociala omständigheter, som sätter orättvisor, hyckleri och slöseri i system.
Det farligaste är inte misslyckanden och svårigheter i samband med invandringen, utan känslan av att politikerna över huvudet på väljarna avfört ämnet från dagordningen och tabubelagt det. I Österrike, vars invandrare är mindre marginaliserade än Sveriges, är det detta, långt mer än några verkliga katastrofer, som banat väg för FPÖ.
För första gången någonsin skymtar möjligheten att ”det röda Wien” skulle glida ur socialdemokraternas händer i valet om ett år, för att styras av en FPÖ-dominerad koalition. Om det sker blir det en rejäl vindpust i seglen på FPÖ:s systerpartier i andra länder.