Världen

Nu står chilenarna åter på barrikaderna

Chile har den högsta levnadsstandarden i Latinamerika. Ändå är protesterna de mest omfattande på hela kontinenten. DN har träffat ledarna för protesterna.

Vattenkanonen sprutar sitt tårgasblandade vatten mot gatan så att det stänker upp i ögonen på ung­domarna. Dessa drar sig tillbaka i en klunga för att sedan gå till attack mot polisen med stenar och brandbomber.

Vattenkanonen, som kallas guanaco efter det spottande lamadjuret i Anderna, kör fram med sin högtrycksspruta och ungdomarna drar sig tillbaka.

Detta förutsägbara fälttåg, som blivit som en ritual, inträffar flera gånger i månaden sedan ett antal år ­tillbaka i Chiles huvudstad Santiago.


Foto: Daniel Nilsson

Det senaste offret är den 28-årige studenten Rodrigo Avilés, som slungades bakåt flera meter mot en vägg av vattenstrålen. Han hamnade i koma och fick en allvarlig hjärnskada.

Polisen har visserligen lovat att inte längre sikta på demonstranterna, men för den som sitter i tornet på bilen med vattenkanonen har protesterna blivit som att spela tv-spel. Polisen siktar på ungdomarna som om de får poäng för alla de träffar.

– Det är så mycket snack om den här studenten som skadades. Vet du i hur många år han hade läst på universitetet? Nio år! Om det tar så lång tid att läsa klart en kurs kan du ju tänka dig hur smart han var, ­säger poliskommissarie Muñoz, som övervakar dagens operation och som inte vill uppge sitt förnamn.


Foto: Daniel Nilsson

Han menar att demonstranterna är vänsterslödder som måste hållas stången.

– Vi har försökt att infiltrera ungdomarna med civil­klädda poliser för att kunna gripa dem som kastar brandbomber, men det är farligt. Får demonstranterna tag på polisen kan denne lynchas, säger Muñoz.


Foto: Daniel Nilsson

Protesterna i Chile startades för snart tio år sedan av gymnasieelever, som då krävde studentrabatt på lokaltrafiken. Protesterna blev de största i Chiles historia och kallades för Pingvinrevolutionen, eftersom studenterna demonstrerade i sina pingvinliknande skol­uniformer.

En av dem som var med i proteströrelsen var Camila Vallejo, som blev Chiles mest inflytelserika studentledare. Några år senare ­arrangerade hon lika stora massprotester mot ett vattendammsbygge i Patagonien och förra året blev hon parlamentariker för kommunistpartiet.

– Min strid är inte längre på gatan. Den är i kongressen, säger 27-åriga Camila Vallejo.

Hon är ordförande i utbildningsutskottet och arbetar med utbildningsreformen som blivit den hetaste frågan sedan diktaturen föll för 25 år sedan.

– Under diktaturen blev utbildning en handelsvara. Vi måste vända det och göra utbildning till en rättighet för alla, säger hon.

President Michelle Bachelet, som tillhör socialistpartiet, har förbjudit vinster i grundskolan och kommer nästa år att göra det gratis för majoriteten av de fattiga studenterna att studera på universitetet. Ändå fortsätter protesterna.

– Det är så mycket som blivit fel i vårt land. Titta bara på vårdsystemet. Staten fortsätter att subventionera privat sjukvård. Så kan vi inte ha det, säger Camila Vallejo.

För att behålla banden till studentvärlden leder Chiles yngsta parlamentariker varje vecka ett en timmes långt radioprogram på det statliga Universidad de Chiles radio­station.

Vi har försökt att infiltrera ungdomarna med civil­klädda poliser för att kunna gripa dem som kastar brandbomber, men det är farligt. Får demonstranterna tag på polisen kan denne lynchas. 

Eftersom Chile i sommar har varit värd­nation för Copa América, det sydamerikanska mästerskapet i fotboll, handlar hennes program bland annat om korruptionen inom den sydamerikanska fotbollsfederationen Conmebol, vars ledare var så rädda för att bli gripna av FBI att de inte ens vågade flyga till mästerskapen. Även Chiles regering och opposition har varit föremål för flera korruptionsskandaler det senaste året, vilket orsakat ännu fler gatuprotester.

– Jag vet att korruptionen fort­farande är väldigt liten om du jämför med andra länder i ­Latinamerika, men det som är bra i Chile är att vi säger ifrån direkt. Vi vill inte ha en korruptionskultur, säger hon.


Foto: Daniel Nilsson

Den unga studentrörelsen har däremot förändrats så att den inte längre ser Camila Vallejo som sin representant. Efter att hon blev invald i kongressen anser de att hon gått över på andra sidan. Även ­högern kritiserar henne.

– De säger att jag inte är att lita på bara för att jag har köpt en ny bil. Det är trams. Jag donerar fortfarande större delen av min lön till olika organisationer, säger Camila Vallejo.

En av dem som menar att ord­föranden i utbildningsutskottet inte längre representerar studentrörelsen är Chiles nya studentledare, 25-åriga Valentina Saavedra. Hon är ordförande för Confech, landets nationella studentkår, och leder de senaste protesterna som lockat ut vattenkanonerna på gatorna.

– Camila Vallejo är mer intresserad av att vara lojal mot sitt parti än att stödja oss. Hon gör sin grej och vi gör vår, säger Valentina Saavedra och drar upp benen i stolen på sitt kontor i Santiago.

Förra månaden målade hon sin kropp och gick i täten för en demonstration som lockade ut nästan 200 000 lärare och studenter på gatorna i Santiago. De protesterade mot att den nya utbildningsreformen säger att alla lärare i grundskolan ska genomföra ett skriftligt prov för att bevisa sin kunskapsnivå. Merparten av tåget var fredligt, men mitt i tåget fanns omkring 2 000 maskerade ungdomar som kastade sten på polisen. Det ledde till att polisen rullade fram sina vatten­kanoner och återigen var det förutsägbara fälttåget i gång. På ena sidan gatan stod polisen och på den andra de maskerade studenterna.

– Polisen är fascister som älskar att ge sig på oss, säger Valentina Saavedra.

Hon försvarar stenkastningen och menar att våld är ett viktigt verktyg, men att det ska användas på rätt sätt:

– Du kan använda en hammare till många saker. Du kan snickra möbler eller så kan du slå någon i huvudet med den. Det gäller att veta vad du ska använda den till.


Foto: Daniel Nilsson

Det märkliga med de våldsamma protesterna är att de sker i Chile, som är det mest utvecklade landet i Latinamerika. Här är utbildningen som bäst, levnadsstandarden som högst och korruptionen som lägst. Varför sker inte protesterna i Argen­tina, Brasilien eller Colombia där korruptionen och inkomstskillnaderna är mycket större?

– Vi har en särskild protestkultur i Chile. Många av oss har föräldrar som kämpade mot diktatorn Pino­chet. Nu har vi tagit över våra föräldrars kamp, säger Valentina ­Saavedra, vars pappa var kommunist och förföljdes under dikta­turen.

Hon tror också att den relativt höga utbildningsnivån gör att ungdomar inte är rädda för att demonstrera.

– De vet att de lever i en demokrati och inte kan fängslas för att de demonstrerar, menar hon.


Foto: Daniel Nilsson

Många av plakaten i de senaste demonstrationstågen uppmanar till klasskamp och kritiserar regeringen för att gå företagens ärenden. Den senaste skandalen är att Luksic, som är Chiles rikaste familj, försökt bygga en vattendamm i bergen ovanför Santiago för att sälja el till koppargruvorna i norra delen av landet. En sådan damm skulle vara en stor risk för alla de sju miljoner människor som bor i huvudstaden, om den skulle spricka vid en jordbävning.

– Något har blivit fel i vår demokrati. Det är bolagen som styr. Inte väljarna. Det är därför vi måste protestera, säger Valentina Saavedra.

Bilder i texten: Daniel Nilsson


Fakta. Chile

• Yta: 755.839 kvadratkilometer (Sverige 449.964).

• Huvudstad: Santiago. Drygt 5 miljoner människor bor i hela storstadsområdet.

• Folkmängd: 16,8 miljoner.

• Officiellt språk: Spanska..

Bakgrund. Chile

• Chile har omkring 17 miljoner invånare varav cirka sex miljoner bor i och kring huvudstaden Santiago.

• Kristdemokraten Eduardo Frei var president 1964–1970.

• Socialisten Salvador Allende, som efterträtt Frei, störtades 1973 av en militärjunta ledd av general Augusto Pinochet. Militärkuppen inledde ett terrorvälde.

• 1990 släppte Pinochet makten och mitten-vänsterkoalitionen Concertacion kom därefter att styra landet i en gradvis demokratisering.

• I dag är Chile det både politiskt och ekonomiskt mest stabila landet i regionen, med längsta förväntade livslängden och lägsta spädbarnsdödligheten.

• 2006 dog exdiktatorn Pinochet.

Källa: TT

Fördjupning. Läs mer

• DN:s samlade artiklar om vad som händer i världen just nu