– De här länderna befinner sig i en skör situation efter att ganska nyligen ha blivit självständiga och de behöver fortfarande stöd. Det är synd att vi måste lämna, säger Marianne Hultberg, enhetschef för Centralasien på Sida.

Sveriges regering fattade 2007 beslut om att minska antalet samarbetsländer för det svenska biståndet. Syftet var att effektivisera biståndet, enligt UD. När regeringen valde att stärka sitt fokus i vissa områden, bland annat i Afrika söder om Sahara, fick det till följd att biståndet till andra områden upphörde, med en utfasningsprocess på några år. Centralasien är ett exempel på detta.

Sida har arbetat i Centralasien sedan 1997 och då främst i Tadzjikistan och Kirgizistan. Sida stängde ner sitt lokalkontor i Tadzjikistans huvudstad Dusjanbe i augusti i år och det enda som nu återstår är att leta efter andra givare som kan ta över finansieringen.

Av de forna sovjetrepublikerna är Tadzjikistan det minst utvecklade. Ett inbördeskrig året efter självständigheten i början på 1990-talet försämrade landets förutsättningar rejält.

– Vi behövdes helt klart i de här länderna och vi har varit ganska ensamma om att arbeta där, säger Eva Lithman, chef på Sidas kontor i Dusjanbe.

Hon tycker att det är olyckligt att Sida har fått fasa ut eftersom samarbetet inte har pågått särskilt länge. Från början var man inställda på en 15-årsperiod, enligt Marianne Hultberg, som påpekar att det inte heller är särskilt lång tid för att arbetet ska ge resultat.

– Visst känner vi oss avbrutna. Vi har ju inte nått de resultat vi planerade när vi startade upp våra projekt, säger Marianne Hultberg.

Sida har stöttat ett flertal projekt i de båda länderna. I några av dem har de hunnit en bit på vägen, men både Eva Lithman och Marianne Hultberg hade gärna sett att arbetet hade fått fortsätta i några projekt.

– För att få en grund till att kunna utveckla jordbruket behövde vi få ordning på markägandet, säger Eva Lithman.

Det svenska Lantmäteriet var involverade i projekt både i Tadzjikistan och Kirgizistan för att modernisera systemet att mäta upp och värdera landområden.

– Äganderätt till mark har inte funnits i länderna tidigare och det nya systemet betyder mycket för invånarna. De får en känsla av att kunna rå om sin egen egendom och bestämma över sina egna liv, säger Marianne Hultberg.

Eva Lithman nämner även satsningen på förbättrad hälsovård som ett projekt där de har kunnat se en del resultat, men där arbetet nu får fortsätta genom andra givare.

– Nivån på sjukvården är relativt hög men båda länderna har stora ekonomiska problem. Efter att ha fått subventioner från forna Sovjet försvann alla pengarna när de blev självständiga.
Det drabbade både hälso- och utbildningssektorn, säger Eva Lithman.

Ett jämställdhetsprojekt med syfte att få in fler kvinnor i politiken skulle ha behövt stöd ett tag till, menar Eva Lithman, och hon är bekymrad över hur det kommer att utvecklas i framtiden. Enligt henne visar undersökningar att kvinnornas ställning i Tadzjikistan har försämrats de senaste åren.

Tadzjikistan har kallats "aid orphan" – så få är biståndsgivarna som är intresserade av att arbeta i landet. Intresse finns dock hos bland annat Ryssland och Kina, som lånar ut stora summor pengar till infrastruktur och delvis har ett mer kommersiellt och politiskt intresse, enligt Eva Lithman.

– Visst får det konsekvenser att vi lämnar regionen. Resurser behövs men jag tror också att den fysiska närvaron är oerhört viktig. Det finns inte särskilt många utifrån i de här länderna och det är alltid bra med personer på plats som kan hålla en dialog med regeringen, säger Eva Lithman

Ambassadören Hans Olsson är ambassadör för de fem länderna i Centralasien, men han har sin bas i Stockholm. Det gör honom väldigt begränsad som permanent diskussionspartner, menar Eva Lithman.

Även om Sida från och med nästa år inte har något utvecklingssamarbete med Centralasien, deltar Sverige fortfarande i olika biståndsformer till regionen genom EU, FN och Världsbanken.