I det långa loppet innebär stormningen av tältläget på Oktobertorget i Minsk stora problem för den sittande presidenten Alexander Lukasjenko. Förhållandet mellan väst och Ryssland riskerar också att försämras.
På ytan märktes inte mycket av upprors- eller feststämning i Minsk på fredagen, rapporterade ögonvittnen till DN. De demonstranter som greps natten mot fredagen var inte särskilt många och hur stort deras folkliga stöd egentligen är kan diskuteras. Ändå innebär stormningen av tältlägret på Oktobertorget förmodligen större problem för den vitryske envåldshärskaren Alexander Lukasjenko än för hans inhemska kritiker.
Inte på kort sikt, förvisso – de regimfientliga demonstrationer som ska hållas på lördagen med anledning av den så kallade Frihetsdagen hämmas sannolikt av att många av de mest aktiva sitter inspärrade.
Men på längre sikt innebär oppositionens agerande efter söndagens omstridda val att en kil slagits in i Lukasjenkos monument.
Presidenten kan fortsätta mässa om att stabilitet och "nationellt sinnelag2 är det viktigaste i Vitryssland. Men ordningen kommer även i fortsättningen att störas, fler kommer att ifrågasätta presidentens Sovjetinspirerade talfärdighet. Färre kommer att vara rädda att utmana makten.
– Vad Lukasjenko inte förstått är att det vuxit upp en ny generation som inte har något förhållande till den gammelsovjetiska retrorik han använder, säger Dmitri Plax, producent för de vitryska sändningarna på Radio Sweden.
Han tror personligen inte att Lukasjenko kommer att sitta mandattiden ut (som är fem år).
– Inte beroende på vad oppositionen gjort eller inte gjort, utan på att en historisk epok är förbi.
Det finns tydliga tecken på att rensningen av Oktobertorget kommer att försämra relationerna mellan Vitrysslands allierade Ryssland och västländerna. Den ryske utrikesministern Sergej Lavrov kritiserade på fredagen den europeiska säkerhetsorganisationen Osse för att ha uppträtt "provokativt2 i Vitryssland och avfärdade oppostionens valprotest som "en illegal aktivitet". Medan EU knappast hade något annat val än att tala om utökade sanktioner.
Vad detta är värt återstår att se. Vitryssland handlar redan nu mest med Ryssland och även Kina, och med tredje världen-länder som Irak, Libyen och Uganda. En hjälpande hand som verkligen betyder något skulle vara att erbjuda de vitryska ungdomar som sparkats från universiteten plats på västeuropeiska lärosäten – men det kostar sannolikt för mycket i dessa Schengentider.