Varje dag under augusti månad smälte 55.000 kvadratkilometer is runt Nordpolen. En takt som är normal med tanke på att vintern ännu inte nått Arktis.

I september varje år når det arktiska istäcket sitt minimum; istäcket är då som tunnast. Enligt en forskningsrapport från det amerikanska nationella snö- och isdatacentrumet (U. S. National Snow and Ice Data Center) vid Universitetet i Boulder, Colorado, som publicerades i veckan.

Enligt forskarna är årets issmältning en av de fyra kraftigaste de senaste 30 åren, då satellitmätningar av istäcket startade. Samtliga fyra rekordsmältningar har inträffat under de fyra senaste åren och årets är den tredje största av dem.

Enligt rapporten har istäcket minskat från sitt vintermaximum på 15 miljoner kvadratkilometer till nästan 6 miljoner kvadratkilometer vilket är 1,7 miljoner kvadratkilometer under medelvärdet mellan åren 1979–2000. Trots den stora minskningen i år är 2007 fortfarande det år som har uppvisat den största minskningen av det arktiska istäcket sedan 1979. Enligt rapporten kommer istäcket att fortsätta minska något i ytterligare två veckor.

I en intervju med Postmedia News säger den ansvarige för rapporten, Mark Serreze, att de enstaka rapporter som antyder att istäcket har ökat på en del platser inte är riktiga: ”Det rör sig om en dödsspiral”, säger han.

Sedan 2007 har istäcket i Arktis smält till en sommarnivå som ligger under genomsnittet. Enligt Serreze är detta en nedåtgående trend som kan ge isfria somrar i Arktis inom några år.

– Varje fakta vi tar fram visar på att isen blir allt tunnare, säger Mark Serreze som tidigare sagt att vattnen i Arktis kan vara isfria under somrarna omkring 2030.

Och det finns illavarslande tecken.

Områden som tidigare haft tjock och stabil is som funnits på platsen under lång tid har ersatts av ny och tunnare is. Detta betyder i sin tur att det krävs mindre energi för att smälta den nya isen vilket påskyndar smältningen.

I en intervju med National Geographic 2009 sa experten på sjöis Peter Wadhams vid universitetet i Cambridge att de nya isarna gör området betydligt mera utsatt. Wadhams grundade sitt uttalande på resultat från mätningar i norra delen av Beaufortsjön våren 2009. Den undersökningen visade att stora områden då var täckta av färsk is som inte hunnit växa sig tjock.

En annan rapport från en grupp holländska och amerikanska forskare som publicerades i veckan drar slutsatsen att issmältningen på Grönland och i västra Antarktis inte är så stor som man tidigare trott. Osäkerheten i de mätningarna är dock mycket stor.