Att utbyggda kommunikationer försvagar diktaturer är en omhuldad tanke i västvärlden. Den tekniska utvecklingen driver enligt detta synsätt ofrånkomligen samhällen i riktning mot marknadsekonomi och demokrati. Argument har använts av bland andra Google när söktjänstens agerande i Kina har kritiserats.

Teliasonera försvarar sina affärer i diktaturen Vitryssland längs samma linje (se DN.se:s granskning här). I ett skriftligt svar på frågor från DN.se säger kommunikationsdirektör Cecilia Edström:

”Utbyggda telekommunikationer bidrar till ekonomisk tillväxt och ett mer öppet samhälle. När det gäller brist på mänskliga rättigheter är våra tjänster en del av lösningen, inte problemet i sig.”

Nu hörs dock allt fler röster i debatten som varnar för att denna teknikoptimism är en farlig förenkling av verkligheten. Utvecklingen i Kina och Iran framhålls som exempel på länder där teknologin visat sig vara tveeggad. Teleavlyssning, datalagring, trafikanalys och internetfiltrering är några av de vapen som förtryckarna fått i sin hand.

Till och med nättänkaren Clay Shirky, ursprungligen känd som optimistisk uttolkare av informationsteknologins demokratiska potential, är oroad. Så här sade Shirky när DN.se träffade honom för ett år sedan apropå jakten på oppositionella i Iran:

– Hotade regimer reagerar snabbare än vi trodde och kommersiella företag är mer villiga än vi trodde att sälja den nödvändiga tekniken till dem.

En ännu mer uttalad kritiker av västvärldens tilltro till nätets välsignelsebringande kraft är den vitryske journalisten, föreläsaren och bloggaren Evgeny Morozov, numera verksam i USA. I sin kommande bok ”Net Delusion” varnar han för att vi gravt har underskattat de möjligheter till övervakning och kontroll som den nya tekniken ger odemokratiska regimer. Som exempel pekar han ut Iran – och sitt eget hemland Vitryssland.

– Vissa diktaturer inte bara överlever den digitala revolutionen, de kommer ut ur den ännu mer repressiva, har Morozov sagt.

Han menar att en blind tro på den nya tekniken leder till att vi inte förstår att rätt tolka utvecklingen i auktoritära länder och därför inte kan förhålla oss till dem på ett adekvat sätt.

Den moderate politikern Christoffer Fjellner var med och röstade igenom en resolution i EU-parlamentet där företaget Nokia Siemens kritiserades i hårda ordalag för sina affärer i Iran. Det finsk-tyska bolaget hade försett regimen med utrustning som använts till att spåra oppositionella som sedan fängslats i samband med valet förra året.

Fjellner har också arbetat flera år i EU-parlamentets delegation för Vitryssland. Han vill inte gå så långt som att svenska telekombolag inte bör göra affärer där, men han anser att de måste ta situationen på djupt allvar.

– Det vilar ett mycket stort ansvar på de här företagen. Man får inte låta sig vara ett verktyg för förtrycket och lämna ut uppgifter om regimkritiker, säger Fjellner till DN.se.

Den svenska EU-parlamentarikern anser att bolagen ska använda intresset för investeringar till att sätta press.

– Man bör göra klart innan man investerar att ”vi kan tänka oss att samarbeta med er, men kommer vi på att ni utnyttjar detta för politiska syften så är vi inte intresserade längre”. Jag tycker att företagen också ska utnyttja de politiska kontakter jag vet att de har och påtala om sådant händer, säger Fjellner.

Han är inte hoppfull angående de vitryska medborgarnas möjligheter i valet på söndag.

– Det vi kommer att få se är inget fritt och öppet val. Oppositionen har inga förhoppningar, säger Fjellner.