Tusentals iranier trotsade under fredagen regimens hot och genomförde massprotester mot president Ahmadinejad. Den traditionella Qudsdagen förvandlades till regimkritiska manifestationer runt om i Iran.
– Jag gick ut i centrum vid tiotiden i förmiddags och blev chockad över hur många iranier som vågade sig ut på gatorna för att protestera. Överallt där jag tittade var det fullt med demonstranter, alla med gröna rörelsens symboler. Jag trodde inte att folk skulle vara så modiga, berättar en 38-årig Teheranbo via sin mobiltelefon.
Han vågar inte framträda med namn, av rädsla för repressalier, men han beskriver kaotiska scener från huvudstadens gator.
– Jag såg den tidigare presidenten Mohammad Khatamis bil åka förbi och hur de civilklädda poliserna attackerade bilen. De rev av honom hans ammamen, hans turban, och slet i hans kläder. Då hoppade demonstranterna på poliserna och Khatami kom undan. Det var väldigt våldsamt.
Massgripanden, hot och trakasserier har bara varit en liten del av revolutionsgardet och Basijmilisens metoder för att förhindra iranierna från att visa sitt missnöje med sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad.
Oppositionen, som anser att presidentvalet i juni var ett rent fuskval, hade uppmanat sina anhängare att ta till gatorna på fredagen. Och iranierna visade mycket tydligt att svallvågorna efter presidentvalet inte har lagt sig på långa vägar. Säkerhetsstyrkor drabbade samman med demonstranterna på flera platser och grep minst ett tiotal av dem.
Fredagens bön är viktig. Det är då iranierna visar sin solidaritet med det palestinska folket, men i år blev dagen i stället en manifestation mot presidenten.
– Inte Palestina, inte Libanon, vi ger vårt liv till Iran, skanderade tusentals demonstranter och dränkte de uppmonterade högtalarnas traditionella budskap om en snar ”Död åt USA och Israel”.
Busslaster med Ahmadinejadtrogna hade forslats in i förväg i Teheran, alla med palestinska flaggor, men de var inte tillräckligt många för att ta över scenen.
I stället var det den gröna rörelsens symboler som dominerade.
– Jag gick med min son på gatan när oppositionsledaren Karroubi kom förbi. Min son hade en grön ballong i handen och Karroubi såg honom och ville komma fram och ta i hand, men han kunde inte komma fram för alla människor, berättar den 38-årige Teheranbon.