På ytan är det lugnt, men därunder kokar Iran av vrede. Massprotesterna mot regimen har tagit en ny form.
I stället för våldsamma sammandrabbningar på gatorna i Teheran sker protesterna numera i den iranska vardagen.
– Det vi gör nu för att protestera är att vi vägrar att betala vatten- och elräkningarna. Många sjukskriver sig och går inte till jobbet. Det är vårt nya sätt att protestera, säger tjugofyraåriga Mitra per telefon till DN.
Hon tillhör en grupp studenter som legat bakom flera av de senaste månadernas protester. Enligt henne färgar ungdomarna håret ljust och kvinnor har tagit av sig slöjan för att visa sin kritik.
– Vi anordnar fester på kvällarna och träffas för att lägga upp strategierna. Den gröna rörelsen ligger där under ytan och pyr. Vi är bara på väg in i en annan fas, säger Mitra.
Samtidigt drar regimen åt snaran kring oppositionsledarna Mousavi, Khatami och Karroubi. Enligt parlamentsledamoten Hamid Rasaii har 150 parlamentariker skrivit på en protestlista mot de tre och de har försetts med reseförbud.
Parisa är 22 år och deltar också i proteströrelsen. Hon berättar att inflationen skenar i huvudstaden.
– Livet har blivit så dyrt. Brödet, mjölken och osten. Allt är dyrt och få har riktiga jobb att gå till. Det gör att folket hatar regimen ännu mer, säger hon.
Hon beskriver också rädslan hon känner för att hennes vänner ska ha dödats av regimen.
– Två av mina vänner, Maryam Vakili och Shabnam Asadi, är försvunna sedan Ashuraprotesterna i december. Jag är rädd att de torterats, våldtagits och sedan dödats. Varje dag går jag till Evinfängelset för att leta efter dem.
Både Parisa och Mitra är övertygade om att proteströrelsen kommer att flamma upp igen.
– Vi väntar bara på att något nytt ska hända. Det kan vara lokalvalen som ska hållas snart. Då kommer det att braka loss igen, säger Mitra.