Sverige används som skräckexempel när Nya Zeelands invånare nu folkomröstar om barnaga. En majoritet väntas rösta för att det åter ska bli tillåtet för föräldrar att slå sina barn.
Det är bara två år sedan Nya Zeeland – då som det 23:e landet i världen – införde ett förbud mot barnaga. Men lagen var impopulär från början, och motståndarna lyckades samla in mer än 310.000 namnunderskrifter och driva fram en rådgivande folkomröstning.
Sedan en vecka tillbaka kan väljarna därför ta ställning till frågan ”Bör en smäll som en del i en god tillrättavisning från en förälder vara brottslig i Nya Zeeland?” Omröstningen avslutas den 21 augusti.
Många retar sig på själva frågan som ju tycks förutsätta att en örfil eller smisk på stjärten kan vara en ”god tillrättavisning”. Hur kan det i så fall också vara brottsligt? Såväl premiärminister John Key som oppositionsledaren Phil Goff har förklarat att de inte tänker rösta. Och något avskaffande av lagen blir det troligen inte även om nejsidan vinner – folkomröstningen är ju inte beslutande.
Opinionsundersökningar visar att nejsidan har stark medvind. 83 procent vill att föräldrar ska kunna slå sina barn ostraffat, enligt en färsk mätning.
Nejlägret har värvat en rad framträdande personer för sin sak. Galjonsfiguren är tv- och radiokändisen Simon Barnett – en sorts nyzeeländsk Anders Lundin – som i en video på kampanjens sajt presenterar sig som ”stolt far till fyra vackra döttrar” och häcklar landets politiska elit för att jämställa ”en lätt dask på stjärten” med allvarliga övergrepp.
Jasidan är mindre glamorös och har lågmälda människorättsaktivister, akademiker och präster som språkrör.
Sverige, som var först i världen med förbud mot barnaga 1979, används flitigt som slagträ i debatten. Bob McCoskrie, en av nejsidans ledare, målar upp en mörk bild av den svenska erfarenheten i tidningen Dominion Post: ”Sedan förbudet infördes har det skett en mer än 15-faldig ökning av våld mot barn under sju år, och mer än 24 gånger så många fall av misshandel mellan barn under 17. Vill vi verkligen följa detta exempel?”
Att ett förbud mot att aga skulle leda till mer aga verkar falla på sin orimlighet. Men visst har anmälningarna om misshandel av barn under sex år ökat i Sverige – från 196 år 1981 till 1.906 förra året, enligt Brottsförebyggande rådet. Problemet är hur man ska tolka siffrorna. Rådet skriver att det är omöjligt att bedöma om ökningen i antalet anmälningar faktiskt speglar en ökning av barnmisshandeln. Snarare tycks det vara så att allt färre svenskar accepterar att föräldrar slår barn – och att folk därför blir alltmer benägna att anmäla brott.
Den nyzeeländska jasidan argumenterar just för att en lag mot aga är ett sätt att visa att samhället inte accepterar våld mot barn, på samma sätt som få nyzeeländare i dag accepterar hustrumisshandel – något som en gång var tillåtet.