WASHINGTON.
De läckta diplomatrapporterna från Wikileaks ställer till det för USA:s president. En månad efter kongressvalet har Demokraterna och Barack Obama ännu inte hämtat sig från chocken av den historiskt stora valförlusten och famlar efter en väg framåt.
Den politiskt försvagade Obama vill inget hellre än att gå vidare med att lösa USA:s stora problem, den ekonomiska stagnationen, men ständiga kriser sätter käppar i hjulen.
Under den rådande ”lame duck”-kongressen, som sitter tills den nyvalda installeras i januari, har Republikanerna inga egentliga politiska skäl att hjälpa till. Det som Obama vill göra ska stoppas, även åtgärder som Republikanerna själva inte motsätter sig: främst en förlängd skattesänkning för medelklassen från årsskiftet. Flera republikaner har också i partipolitiskt nit velat stoppa det strategiska nedrustningsavtalet (START) med Ryssland.
I tisdags hade Obama bjudit in båda partiernas ledare i senaten och representanthuset till Vita huset för att röka fredspipa. Mitt under ett intensivt mediebrus kring Wikileaksläckaget ville presidenten få besked om vilka saker det finns möjligheter att få igenom under de få veckor som återstår innan den nya kongressen svärs in. I den fråga som Republikanerna sätter främst, skatterna, markerade Obama beredskap för att kompromissa. Republikanerna vidhöll att de in i det sista kommer att motsätta sig varje form av skattehöjning.
Inget konkret kom ut av topp-mötet, mer än att partiernas ledare lovade att under de närmaste veckorna försöka komma fram till en kompromiss. Det ligger i luften att Republikanerna trots allt kommer att acceptera START-avtalet, och att Demokraterna sträcker ut skattesänkningen för alla – även miljonärer och miljardärer.
Obamas mer defensiva attityd har en naturlig förklaring: den ”shellacking” – storstryk – som Demokraterna råkade ut för i halvtidsvalet. Obama har själv hävdat att det inte var något fel på hans politik, där en stor del av de två första åren ägnades åt pressa igenom en reform av sjukförsäkringssystemet. Felet var, sade Obama i sin eftervalsanalys, att hans administration inte lyckades förklara varför de åtgärder han drev igenom (sjukförsäkringen, Wall Street-regleringen och det ekonomiska stimulans-paketet) var riktiga.
Republikanerna, som från och med januari har majoritet i representanthuset, anser tvärtom att det amerikanska folket har sagt nej till Obamas politik, som de menar går ut på ökad statsmakt, höjda skatter och ökade utgifter. Det väljarna ville ha, säger Republikanerna, är att sjukförsäkringsreformen rivs upp och att de offentliga utgifterna skärs ner.
En tredje uppfattning är att valresultatet är en protest mot att ”Washington” inte är funktionsdugligt. De som avgör amerikans-ka val, ”independents” eller mittenväljarna, vill ofta inte att ett enda parti kontrollerar både Vita huset och USA-kongressen utan vill ha ett balanserat styre. Följaktligen vill de också att demokrater och republikaner försöker kompromissa sig fram till beslut över blockgränsen.
Men de som hoppas att den nya politiska konstellationen i Washington kommer att bli mer beslutsför kan bli besvikna. Under hösten har den politiska atmosfären varit mer förgiftad än på årtionden.
Dessutom råder djup splittring på den demokratiska sidan mellan de som vill gå till höger och göra upp med Republikanerna och de ”liberala” – med avgående talmannen Nancy Pelosi i spetsen – som vill driva hjärtefrågorna så långt det går. Obama har inte gett någon klar signal om var han står i denna fråga som kan komma att avgöra hans möjligheter att bli omvald 2012. En antydan finns i vad han sade i våras: ”Jag är hellre en verkligt bra enperiodspresident än en medioker tvåperioders president”.
Kanske kommer Obama att ”göra en Clinton”. Efter att ha förlorat mellanårsvalet 1994 girade Bill Clinton mot mitten och gjorde upp med Republikanerna i flera viktiga frågor. Två år senare blev han återvald med trygg marginal. Alternativet är att göra som president Harry Truman efter en kongressvalförlust 1946. Han kompromissade inte, och vann därefter valet 1948, om än knappt.
Republikanerna har å sin sida signalerat att de inte är redo att göra upp med Obama utan att han viker sig i avgörande frågor. Republikanske senatsledaren Mitch McConnell har flera gånger sagt att hans högsta prioritet är att Obama blir en ”enperiodspresident”.