I en idrottshall i Minnesota jublar Obamamotståndarna åt skådespelaren Jon Voight. Från talarstolen utbrister han Obama är en ”radikal socialist”. I konservativa grupper är kritiken mot presidenten stenhård.
– Han borde visa hårda fakta och siffror på vad som blivit bättre och forma ett nytt emotionellt budskap, säger Lena Lid Andersson, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.
Lena Lid Andersson har skrivit avhandlingen ”ledarskapande retorik”. Under veckan deltog hon i en av USA:s största ledarskapskonferenser, arrangerat av International Leadership Association.
– Det amerikanska ledarskapet är präglat av starka män som upphöjs till hjältar. Det gäller Obama, Theodore Roosevelt och Martin Luther King.
Inom forskningen börjar nu amerikanerna prata om att de borde fokusera på medarbetarskapet, följarna, och inte bara ledarna, för att förstå hur ledarskap fungerar.
– Där är vi redan i Europa och Sverige. Men jag tror att det kommer att dröja innan den amerikanska kulturen ändras, där hjälten är så viktig. Det är hjälterollen som gör att ledare hyllas, och sen sänks när de inte lever upp till rollen. Obama illustrerades ofta som en superhjälte under förra valkampanjen. När han nu inte lyckats genomföra under så är folk besvikna, säger Lid Andersson.
Hon säger att Obama måste förmedla något nytt för att inte framstå som en passiv. Sjukvårdsreformen väckte ilska bland många väljare och debattörer utmålade Obama som socialist.
– Han borde prata om något som tilltalar folk i den situationen som de befinner sig i nu och hantera det som alla är upprörda över, säger hon.
På nätet grasserar Obamahatet och bilder sprids av presidenten med nazistbindel på armen. Kritikernas vassa tungor borde ge vem som helst prestationsångest.
– Nej, jag tror att han är van vid spelet eftersom han har erfarenhet av det på lägre nivå inom amerikansk politik, säger Gerry Larsson, professor i ledarskapspsykologi vid Försvarshögskolan.
Han pekar på att Obama måste arbeta med sitt ledarskap på tre nivåer – det individuella planet, den närmsta kretsen av rådgivare och övriga administrationen.
– Obama måste balansera mellan den substantiella kritiken och den kritik som har med det politiska spelet att göra, säger Gerry Larsson.
Hårt kritiserade ledare eller politiker bör påminna sig om sin övertygelse, hävdar Larsson.
– Obama måste fortsätta stå upp för sina ideal, vara äkta och fokusera på sakinnehållet i politiken, säger Gerry Larsson.
Samtidigt varnar Gerry Larsson för grupptänkande - att en atmosfär av konsensus bland medarbetarna stoppar extern kritik. Det kan drabba ledare som haft stora framgångar.
– Den innersta kärnan kan ha en överdriven samstämmighet och de lever i en egen bubbla. Det drabbade bland annat Kennedy i samband med Kubakrisen.
Efteråt medgav Kennedy att han fattat felaktiga beslut och att ingen stoppade honom, berättar Gerry Larsson.
Grupptänkandet är nästan en naturlag, hävdar Gerry Larsson.
– Det är stresslindrande att vara överens. En lättnad inträder och man känner sig trygg i den lilla kretsen, säger han.
I utsatta situationer tenderar vissa ledare att styra för hårt och överskatta sin kompetens. När ledaren använder för hårda tillrättavisanden ökar risken för att medarbetarna censurerar sig själva.
– Men jag antar att Obama har en stark position som ledare och kan lägga band på sin egen syn, säger Gerry Larsson.
Administrationen i stort påverkas också av den yttre kritiken.
– Många blir osäkra och vill inte göra fel, därför kan beslut tryckas uppåt i organisationen vilket kan vara förlamande. Där måste Obama föregå med gott exempel och hålla fast vid det positiva budskapet om förändring som hans kampanj präglades av, säger Gerry Larsson.