Just nu står Barack Obama under två dagar värd i Vita huset för sina presidentkollegor från Afghanistan och Pakistan. Men den gemytliga och tämligen aningslösa tonen från USA:s förra presidents umgänge med herrarna i samma positioner är borta.
Nu är det inte minsta tal om vänliga videokonversationer var eller varannan vecka med den afghanske presidenten Hamid Karzai, vilket George W Bush ägnade sig åt. Inte heller hjärtligt ryggdunkande med den pakistanske presidenten Asif Ali Zardari, vilket Bush gärna syntes göra med företrädaren presidentgeneralen Pervez Musharraf.
Nej, åtminstone på toppmötets första dag krävde Obama klara besked av sina båda gäster.
Obama sade sig vilja se "konkreta resultat" när det gäller att utrota den korruption som förgiftar styret i Afghanistan på alla nivåer, från regeringskansli till polis och lokaldomstolar, enligt vad nationella säkerhetsrådgivaren Jim Jones berättade för medierna.
Och Obama tycks ha påpekat å det tydligaste att både Karzai och Zardari måste gör långt mer än hittills för att stoppa hoten från talibaner och al-Qaida:
- Det gläder mig att dessa två män, Afghanistans och Pakistans valda ledare, fullt ut inser allvaret i det hot vi står inför och nu har bekräftat sina åtaganden att bemöta det, sade Obama efter sin träff med de båda statscheferna.
Nätt och jämnt diplomatiskt språkbruk, mer anslående för vad man kan läsa mellan raderna. Men Obama gjorde också fullständigt klart att de tre presidenterna tillsammans står inför verkligt allvarliga utmaningar:
- Vägen framåt kommer att bli svår. Det kommer att inträffa mer våld och det kommer att bli bakslag. Men låt mig vara tydlig. USA har gjort ett bestående åtagande att besegra al-Qaida men också att stödja både Pakistans och Afghanistans demokratiskt valda suveräna regeringar.
Toppmötet har fördunklats avsevärt av rapporteringen om måndagens massaker på civila afghaner som blev resultat av amerikansk flygbombning av två byar i västra Afghanistan där talibaner hade förskansat sig i civila hus. Enligt lokala afghanska ledare miste bortåt 150 personer, mest kvinnor och barn, livet medan Internationella Rödakorskommittén talar om åtskilliga dussin dödsoffer.
Såväl USA:s som Afghanistans militär lovade genast att händelsen skulle utredas. Utrikesminister Hillary Clinton ursäktade sig inför Karzai och Zardari i Washington och sade att USA "beklagar djupt civila dödsfall som orsakas av militära angrepp". Barack Obama lovade att hans administration skulle "göra varje tänkbar ansträngning" för att undvika att civila dödas.
Massakern inträffade bara ett drygt halvår efter att minst 90 civila dödades i en enda amerikansk bombräd, enligt en rapport från FN:s Afghanistanbyrå.
Oavsiktliga massbombningar av civila afghaner i jakten på taliban- och al-Qaidakrigare har varit ett återkommande inslag under hela den USA-ledda ockupationen av Afghanistan sedan hösten 2001. Detta har vållat stark ovilja och avsky även hos regimvänliga afghaner. I ett uttalande från Washington kallade president Karzai förlusten av civila liv till följd av militära operationer "oacceptabel och omöjlig att rättfärdiga".
Att fenomenet inte ser ut att minska, snarare tvärtom, antyds av att USA och dess allierade allt oftare tar till flygangrepp för att slå ut gerillans ställningar. I april fälldes fler bomber än någonsin tidigare under kriget, enligt amerikanska flygvapnet, och antalet har ökat för varje månad under 2009.
Att president Obama låtit så dämpad, rentav dyster, under Karzais och Zardaris Washingtonbesök, kan ha att göra med att han nu inser allvaret i den storsatsning på att få slut på kriget i Afghanistan som han utlovade under hela fjolårets valkampanj. För den skull har Obama beslutat om en betydande amerikansk truppförstärkning i Afghanistan och har förutskickat ytterligare militär upptrappning
Läget har förvärrats de senaste åren av att talibanerna nu i lika hög grad opererar i och från Pakistans gränstrakter mot Afghanistan. Det har gett gerillan en geografiskt närmast obegränsad försörjningsbas och tillflyktsort undan amerikanska räder. Det är framför allt för att stävja talibanerna och al-Qaida i Pakistan som Obama nu sätter sådant tryck på president Zardari.
Om inte USA:s nya president har framgång i sitt upptrappade afghansk-pakistanska krigsäventyr finns enligt många bedömare risk för att han kommer att få liknande tragiskt eftermäle som Lyndon Johnson i Vietnam och George W Bush i Irak.
Afghanistan plus Pakistan utgör Barack Obamas första storpolitiska prövning.