NEW YORK.
President Barack Obama sätter mycket på ett kort när han nu valt att tala för sin sjukvårdsreform inför USA-kongressen. Tiden håller på att rinna ut för en uppgörelse kring ett av hans centrala vallöften.
Obama är hårt pressad från olika håll när han natten till torsdag svensk tid ska söka stöd i kongressen där ledamöterna just återvänt från en sommarledighet. Det tv-sända talet måste få fart på en process som kört fast – annars är risken stor att reformplanen kollapsar.
Hittills har det varit omöjligt att nå en bred kompromiss. Motståndet är hårt från konservativt håll medan fackföreningar och andra vänstergrupper avvisar eftergifter.
Det har aldrig varit aktuellt med en heltäckande statlig sjukförsäkring som i europeiska länder. Marknadskrafterna ska så långt möjligt styra. Men en nyckelfråga är ändå tanken om ett statligt försäkringsalternativ som ska ge ökad valfrihet och bidra till lägre priser.
Det går nu att se en rad skäl till att Obama hamnat i en situation där han riskerar ett hårt bakslag. I sin iver att inte upprepa företrädaren Bill Clintons 90-talsmisstag överlät Obama åt kongressen att utforma detaljerna i en reform. Det har lett till politiska kollisioner där motsättningar kommit i dagen.
Därtill underskattades styrkan i den väljarskepsis som blivit synlig. Det handlar inte bara om den otyglade högervrede som kommit till uttryck på väljarmöten. Mer betydelsefullt är att många i USA trots allt har en bra sjukförsäkring och vill ha garantier för att en reform inte leder till inskränkningar.
I opposition ser också republikanerna en politisk öppning i att blockera en reform och försvarar nu utan att rodna fullt ut den heltäckande sjukförsäkringen för äldre, Medicare, ett kostnadskrävande offentligt program av en modell som konservativa annars dömer ut som ”europeisk socialism”.
Tvivlen har även stärkts av den ekonomiska krisen som fått USA:s finanser i svår obalans. Med en kostnadsprognos på 1.000 miljarder dollar över tio år driver en reform upp budgetunderskottet som redan nått rekordnivå av ett enormt ekonomiskt stimulanspaket med svårmätbara effekter.
Det kan också vara rimligt att ställa frågan om Obamas valseger förra året verkligen var mer ett ideologiskt skifte än ett resultat av missnöjet med företrädaren George W Bush. I debatten kring sjukvårdsreformen har försvararna av ett ökat statligt engagemang varit påtagligt frånvarande.
För Obama är det ett problem när han nu inte bara ska hålla ett tal till kongressen utan också visa att han kan driva igenom en reform.