- Jag vill vara de tystades och förtrycktas röst i parlamentet, säger Baskin Oran, en professor i statsvetenskap från Ankara som inte tillhör något politiskt parti, men beskriver sig själv som vänsterinriktad.
Baskin Oran hamnade i den politiska hetluften förra året då han närapå spärrades in i fängelse enligt den beryktade paragraf 301 i strafflagen för att ha förolämpat "turkiskheten".
Det han gjort var att skriva en omstridd rapport där han föreslog en radikal förändring av Turkiets officiella doktrin - enligt vilket det inte finns något annat än turkar i landet.
Oran ville att benämning på landets medborgare inte längre ska vara "turk" utan "türkiyelilik" (alla som tillhör Turkiet), ungefär som man kan vara britt, men samtidigt vara skotte eller engelsman.
I Turkiets fall skulle det betyda att turkarna, de 15 miljoner kurderna, tjerkesserna, de 15 miljoner aleviterna och andra grupper fick erkännande som "under-identiteter".
Det skulle innefatta rättigheter som att få tala sitt eget språk och bevara den egna kulturen. Förslaget rörde vid en känslig nerv hos det sekulära maktetablissemanget. Oran åtalades, men frikändes.
Händelsen gjorde Baskin Oran omtalad utanför akademiska kretsar, men det var något annat som fick honom att ställa upp i valet: en extremnationalists mord på hans vän, den armenisk-turkiske journalisten Hrant Dink, i januari. Den demokratiska opinionen skakades om.
- Det var 6 500 intellektuella, advokater och publicister och andra som ställde sig bakom mitt namn - däribland författaren Yasar Kemal - för att jag skulle kandidera, därför att de visste att jag alltid har varit en oberoende vänsterman.
Först var han tveksam. Men sedan kände han stödet. Att Baskin Oran ställer upp som "oberoende" beror på att enligt vallagen måste ett parti komma över 10 procent för att komma in i parlamentet.
Syftet är att skapa politisk stabilitet, men följden blir att inga småpartier har en chans. Det går dock att kandidera som partilös kandidat i enskilda valkretsar.
Denna gång har därför DTP, det kurdiska Demokratiska samhällspartiet, beslutat att inte ställa upp som parti, utan i stället lansera "oberoende" kandidater.
De väntas få in ett trettiotal ledamöter, och dem kan Oran tänka sig att samarbeta med.
Baskin Oran tänker sig en rivstart i parlamentet.
- Jag får stora möjligheter att påverka, som oberoende sitter jag i flera utskott, och har också rätt att komma med lagförslag, säger Baskin Oran.
På väggen i hans kontor hänger det obligatoriska porträttet på Kemal Atatürk, den turkiska republikens grundare. Men att lyssna på Baskin Oran är att uppleva en bildstormning av kemalismens alla grundläggande dogmer.
- De säger att jag är en förrädare. Men hur många av Turkiets "utantill-läxor" har jag hunnit göra upp med på bara den här halvtimmen? frågar Baskin Oran, men jag har redan tappat räkningen.
Han skjuter över en broschyr där han har listat ett trettiotal av republikens trossatser som han vill ifrågasätta: den kemalistiska författningen, nationsbegreppet, kurdfrågan, den armeniska frågan, militärens maktroll, yttrandefriheten.
Han beskriver sin roll som att ge en röst åt alla utestängda, det är kurderna, feministerna, de homosexuella, romerna, flickorna som inte får studera på grund av sin klädsel, aleviterna, de handikappade, miljökämparna.
- Först då kan de börja tycka om detta land som sitt eget.