Den kraschade internetbanken Icesave – som hade de flesta av sina kunder i Storbritannien och Nederländerna – har fått en politisk betydelse långt över vad banken egentligen var värd.

– Om du menar att Icesave har fått större vikt än vad ekonomiska fakta antyder, så är svaret ja, suckar en regeringstjänsteman, som vill vara anonym, till DN.

Icesavelagen är resultatet av ett avtal mellan Island, Storbritannien och Nederländerna om hur Island ska reglera en skuld till de båda andra staterna som uppstod när Icesave kraschade. Många islänningar anser att de inte ska betala för en privatägd banks skulder. De känner sig också förödmjukade av sina stora grannar, Storbritannien och Nederländerna.

Den isländska regeringen har därmed hamnat i ett skruvstäd, mellan en nationalistisk hemmaopinion och kraven på att hålla fast vid ett internationellt avtal.

 Islands president, Ólafur Ragnar Grimsson vägrade i januari att skriva på Icesavelagen – just med hänvisning till opinionen. Enligt den isländska författningen måste lagen därför underkastas en folkomröstning.

Opinionsmätningarna talar sitt tydliga språk: uppemot tre fjärdedelar av väljarna kommer att förkasta den.

Ett väntat nej i folkomröstningen kan dock leda till att samtalen regeringen fört med Storbritannien och Nederländerna, faktiskt påskyndas.

 – Men det är lite för tidigt att säga, svarar regeringskällan försiktigt.

Det är dock inte osannolikt. Britterna har till exempel redan föreslagit vissa lättnader i avtalet, bland annat en lägre ränta på lånet från Storbritannien och Nederländerna.
Det räcker dock inte för In Defense, folkrörelsen som i praktiken drev igenom folkomröstningen.

– Det här handlar inte om några procentenheters ränta hit eller dit, säger Eirikur Svavarsson, som sitter i ledningen för In Defense.

In Defense menar att först ska de tillgångar som finns i Landsbanki, som ägde Icesave, säljas av under flera år för att betala skulden. Därefter, om det fortfarande finns en skuld, ska de isländska skattebetalarna betala.