Fram till 1987 släpptes Samlingspartiet, av underdånig hänsyn till Sovjet, sällan in i regeringarna och satt lika sällan på statsministerposten.

Sedan har det gått undan. Efter rekordvalet 2007, när partiet blev landets näst största, blev den relativt oprövade partiledaren Jyrki Katainen finansminister.

På söndag hoppas Samlingspartiet på att gå om Centern och ta statsministerposten. Men det har Timo Soini och hans högerpopulistiska Sannfinländarna troligen satt stopp för. Regeringspartierna står och stampar i opinionsmätningarna.

– I fyra år har du drömt om att bli statsminister och att Samlingspartiet ska bli landets största parti. Menar du att du inte är ett dugg nervös att missa den chansen? frågar finländska Yles reporter uppfordrande under ett valmöte i Helsingfors.

Men Katainen nappar inte på de finländska och svenska journalisternas frågor i samma ärende.

– Ett valresultat kan alltid bli överraskande men jag är inte nervös. Och det finns inte tid att drömma när man är fullt upptagen med att vara finansminister, säger han.

I Sverige försökte partierna tiga ihjäl Sverigedemokraterna. Katainen har i stället sagt att Soini kan vara en statsministerkandidat. Är det taktik?

– Det är enkel matematik och ingen skrämseltaktik. Om väljarna vill så blir Sannfinländarna störst och Soini kan bli statsminister. I en demokrati kan alla rösta.

Kanske är Katainen mer nervös för sitt ungdomsförbund, vars ledare Wille Rydman tycks vara allergisk mot begreppet mångkultur. Han vill stoppa kvotflyktingar, minska invandringen och tycker att Sverige är "ett av de värsta exemplen på en misslyckad utlänningspolitik".

Det är tongångar som känns igen från populisthögern och sedan många år från Dansk folkeparti.

– Man måste acceptera att vi ska kunna diskutera invandringen, säger Katainen överslätande men duckar när journalisterna vill att han ska kommentera Rydmans uttalanden i detalj.

Bedömare anser dock att Rydmans kampanj knappast hjälper Katainen utan snarare ökar Sannfinländarnas politiska chanser ännu mer.