En av de mer tvärsäkra uppfattningarna är att Hamas politiskt tjänade på kriget genom att framstå som en ståndaktig motståndsrörelse mot Israels anstormning. Detta till skillnad från den palestinska myndigheten, med säte i Ramallah på Västbanken, som ska ha kalkylerat med att Hamas skulle försvagas så pass att man kunde göra comeback i Gaza.
Men den bilden är i högsta grad omstridd. Talar man med Gazabor framträder i stället bilden av att Hamas efter tre års styre – eller vanstyre – har förlorat sin dominans bland Gazaborna. Och som ett kvitto på det kom nyligen det sensationella resultatet av ett fackligt val bland de tiotusentals lokalanställda i FN:s hjälporgan UNRWA: för första gången på 16 år förlorade Hamas mot Fatahdominerade PLO.
Fawzi Barhoun, Hamas officiella talesman i Palestina, vidhåller att hans rörelse är vinnare, även om han i ett samtal med DN nyanserar sig något: kriget var både en seger och en katastrof.
– Det katastrofala var ockupanternas brott, 1.600 människor dödades och över 5.000 skadades, ett högt pris. Men politiskt var det en seger eftersom befolkningen stödde motståndet. Israel sade att man ville ”ändra ekvationen” i Gaza och köra bort Hamas. Men vi är kvar, medan omvärlden har utpekat Israel som krigsförbrytare.
Fawzi Barhoun hävdar att Hamas popularitet har ökat efter kriget, men han medger att splittringen har gjort palestinierna svagare. Han hoppas på att förhandlingarna i Kairo ska ge en enhetsregering.
Hamas och Fatah är oense om det mesta: det politiska programmet, valsystemet och om hur säkerhetstjänsterna ska kontrolleras.
Allt sedan Fatahs inflytande i Gaza krossades i samband med det korta och blodiga inbördeskriget i juni 2007 har Hamas kontrollerat landremsan. Ledande Fatahmän flydde, andra mördades och många spärrades in i Hamas fängelser. Under det senaste kriget avrättade Hamas dussintals Fatahmedlemmar som påstådda kollaboratörer med Israel.
Därför är det lätt att förstå att Jamal Obeid, ledare för Fatah i norra delen av Gazaremsan, uttalar sig med försiktighet.
– Jag har fängslats av Hamas åtta gånger, varav en gång i 100 dagar, berättar han när vi möter honom i samband med ett sorgemöte för PLO:s vicechef i Libanon, som föregående dag dödats i ett attentat söder om Beirut.
Försoning mellan de två fientliga fraktionerna är ett måste, menar Jamal Obeid, som säger sig tro på samtalen i Kairo, trots oförenliga ståndpunkter. Fatah vill till skillnad från Hamas ha en tvåstatslösning. Fatah ser det som viktigt att uppmuntra fredskrafterna i Israel, medan alla israeler är ockupanter för Hamas.
– Vår president Abu Mazen (Mahmoud Abbas) vill skapa ett bra klimat. Vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss, vi är alla sunnimuslimer, och i varje familj finns det anhängare till både Hamas och Fatah.
Kan då Fatah göra comeback i Gaza?
– Vi har aldrig gett oss av, vi är här, även om den lagliga makten är borta. Men följderna av våldet i juni 2007 lever kvar, säger Jamal Obeid.
En ung palestinier som av rädsla för sin säkerhet inte vågar framträda med sitt namn säger:
– Det bästa vore om Hamas gav sig av. Inte för att kriget var deras fel, det var faktiskt Israel som bombade oss. Men den israeliska belägringen kommer att fortsätta så länge Hamas har kontrollen här.